Det här är min räddning de dagarna jag inte står ut med hungern typ alls. 35 kalorier per 100gram. Inte gott men bättre än intensiv hunger ivf..

// Ida

Min lunch idag: lättyoghurt (2dl 0,5%-ig, vill jag ha mer så har jag 0,1%-ig) och en banan. Dessutom feber på G och tyler swift på radion. Den här dagen är underbar.. Not. Väntar på syrran som är inne hos kiropraktorn så ska sätta på en film och fortsätta min lunch.

Jobbar på en gymnasieskola idag. Kan aldrig komma ihåg att alla killar var så grottmänniska när jag gick på gymnasiet. Många intressanta samtal får man lyssna på..

// Ida

Seriöst? Kan de inte bara ta och avsluta idol en gång för alla? Allt låter likadant, allt ser likadant ut. Jag har kollat en del på amerikanska idol, mycket för att jag älskar Keith urban och Nicki Minaj. Men de är mycket bättre, mer variation på både människor (åldrar, personligheter, röster etc) och genrer. Anledningen till att de bara går vidare skit i svenska idol är för att de som sitter därhemma på verklig talang, unik talang, inte tar sig till idol för det är ingen idé. Passar du inte ramen, eller har potensialen till att passa ramen, så går du ju inte vidare. Blir bara så less.. allt låter likadant, ser likadant ut och saknar all form av unikhet. Undantag hitils denna säsong var en kille som spelade gitarr i Sundsvall.. kommer inte ihåg vad han hette men han hade rispa, unikhet och wejlade inte sönder låtarna utan hade långa, raka toner. Jag totalt hatar överdrivet wejlande och röster som saknar all personlighet. Välskolade röster är så tråkiga. Hesa röster med konstig brytning är gjort redan.. Ta en riktigt duktig sångare med lite rispa och personlighet. Någon som inte sjunger helt perfekt. Det smälter jag för. Har lättare att tycka om killröster än tjejröster däremot. 

Nej, bort med idol!

// Ida

Har gått från att vara ledsen och deppig till att vara arg. Arg på F. Det jag gjorde var skit, verkligen. MEN fyra år. Fyra år har vi känt varandra och allt jag får är "vi kan inte ha någon mer kontakt, du måste förstå och acceptera det". Inget fight, inget hej då, ingenting. Bara kort och kallt. Är de fyra åren inte åtminsone värda ett ordentligt hej då? Eller en timmes skrikande om hur idiotisk jag är? Bara någonting? Jag har inte bara ljugit för honom, jag har ställt upp för honom i vått och torrt, alltid funnits tillhands och inte gjort något annat än att önska honom all lycka. Och jag får inte ett värdigt avslut? Jag är förbannad. 

Och jag trodde han var annorlunda, jag trodde verkligen det. Jag trodde han på något sätt skulle vela ha mig kvar i sitt liv, även när han fick veta sanningen. Inte vara så ytlig som alla andra. Inte såra mig. Jag trodde åtminstone han skulle se värdigheten i ett ordentligt avslut. Ett hej då. Ett "just nu hatar jag dig för allt du gjort och jag tycker inte vi borde snacka mer men jag har verkligen uppskattat att du varit där för mig de senaste fyra åren när jag varit nere och mått dåligt". 

Jag kanske målade upp honom för högt. Kanske var det bara så att jag var bra att ha i närheten så länge han hade någon nytta av mig, men när den nyttan försvann och jag verkligen behövde honom så var inte han där för mig. Jag trodde verkligen aldrig att jag skulle bli så besviken på honom. Se hans "true colours". 

Jag vet att han är sårad. Jag vet att han är arg på mig. Men jag är värd mer än ett kort och kallt avslut. VI var värda mer än det. 

Är bara rädd att han bara genom envishet och princip aldrig mer kommer prata med mig.. för hur sårad och besviken jag än är på honom så skulle jag inte låta det stå i vägen om han ville bli vänner igen. Om han ville försöka. Eller bara ha svar på frågor. Eller skrika på mig. Jag skulle göra allt för honom.. 

Men igår och idag är jag sårad. Och besviken. Och ledsen. Jag trodde han var annorlunda..

// Ida

Haft ungefär världens sämsta dag någonsin. Lyckades ta mig genom jobbet med ett falskt leende på läpparna men typ totaldog när jag kom hem i sängen. Världens huvudvärk, tårar och lite sömn senare (sover ju fortfarande inte speciellt bra om nätterna) tvingade jag ut syrran och mamma ut på vad som var meningen att det skulle bli en långpromenad. Mer om det imorgon, måste försöka sova lite men huvudet spinner som fan så får väl se.. jag orkar inte det här längre. Hur fan klarar folk av att reparera ett brustet hjärta? Jag mår verkligen skit och har inte energin till att ens försöka. Jag vill bara ge upp allt men aa.. ger jag upp viktminskningen så ger jag upp hästarna. Och ger jag upp hästarna så ger jag upp det enda jag har kvar att kämpa för alls. Lyckats hålla mig inom mina kalorier idag ivf.. trots allt. Det är väl det enda jag är nöjd med idag. 

Usch.. hoppas verkligen på en bättre dag imorgon. Och sömn inatt förstås. 

// Ida

How can you miss something some much that you never had and never even knew you wanted?

// Ida

Fastnat för programet how I met your mother. Och egentligen gillar jag det inte ens. Förutom alla skämt om kanadensare. Thats pretty funny :P
Blir lite irriterad på att de är ojämna par dock.. Två tjejer och tre killar.. Haha men det är liksom irriterande.

Yeah, I have to much time..

Lax till middag idag :) Inte direkt hungrig idag heller. Suck. Varför är det såhär? Att jag är hungrig och sugen på mina fastadagar och sen inte sugen eller hungrig på ätardagarna.

// Ida

Tvingade ut syrran på långpromenad. Runt 2h och 20min. Under protester från början från syrran men hon lättade upp efter en stund :) fint väder, skönt med blåsten.
Ont i ryggen däremot nu. Har fel skor eftersom mina promenadskor har gått sönder, ska köpa nya imorgon. Tror jag ska fortsätta med mina långpromenader. Passar mig rätt bra. Men så ska vi ju börja med att gymma med ju.

// Ida