Har typ världens bästa syster som släpade med mig till stan (uppsala) för en last minute shopping trip. 1500 kr senare är jag hemma och lite gladare än innan jag åkte. Hade som vanligt konsert i bilen påväg dit och hem, gör mig alltid på lite gladare humör att få sjunga ut ordentligt i våran fina pickis <3 

Blev väl dock inte riktigt som tänkt eftersom IKEA redan hade stängt, och det var dit vi skulle. Så shoppade loss på de två enda öppna affärerna, COOP och Citygross. Haha..  men finns saker där med och köpa. 

Dessutom har syrran och jag kommit på en lek. Eftersom jag tänker på F varje gång jag ser en saab har jag tillåtelse att "slå" henne på armen varje gång jag ser en. Två gånger när jag ser en vid saab 9-3a helkombi. I gengäld får hon "slå" mig varje gång hon ser en pickup (med undantag från våran). Tog dock ett tag innan hon bestämt för vad hon fick slå mig. Hon började med blåa bilar, men de är ju typ överrespresenterade i jämföres med saab. Sedan fick hon någon idé om att hon skulle ta skyltar, men de blev ju också för många. Så till slut blev det pickuper :) Det är min syster det!!! <3

// Ida

Precis kommit hem efter en 2,5 timmes promenad. Enligt min kaloriapp ska det vara 850 brända kalorier. Dock räknar jag ju inte kalorier idag utan idag är en ätardag. Hade megaont i rygg och foten innan jag gick iväg men slukade ett par alvedon innan så jag klarade mig promenaden ut ivf :) Gick ju ingenting igår eftersom vi åkte bil hela dagen, därav den långa promenaden idag. Sista halvtimmen ungefär strejka ryggen däremot. Behöver nog gå till en kiropraktor eller nåt.. har ju rätt stora boobs och speciellt sedan jag började gå ner i vikt så känner jag av ryggen mer och mer. Funderar på att göra en bröstförminskning om jag bara gått ner mina kilon först. För ryggens skull liksom. Men vi får se. 

// Ida

Insåg precis hur jag ska beskriva mina känslor för F just nu. Homesick. Känslan jag känner är hemlängtan. Som när man var liten och sov över hos en kompis och fick världens hemlängtan. Im homesick for F. Dammit, vill inte känna såhär längre. Så förvirrande. Blandning mellan hemlängtan, ilska och sorgsenhet. I just want him back.

// Ida

Det är bara det.. F bara försvann. Över en timme försvann han bara. Ena studen säger han att han älskar mig och andra stunden är han borta. Och det kommer alltid finnas för mig. Jag kommer aldrig komma över honom helt för det finns alltid något kvar. Något oavslutat, ouppklarat. För mig kommer han alltid vara min första stora kärlek och "the one that got away" oavsett vad som händer i framtiden. Och man kommer bara inte över sånt.. Han är killen jag drömmer om. Killen jag såg mig ha en framtid med för första gången i hela mitt liv. Jag hade aldrig sett mig själv skaffa barn, gifta mig, flytta ihop med någon.. innan honom. Och nu är det som ett stort gapande tomrum. Helt plötsligt vill jag ha saker som jag inte velat ha förut, ändra mitt liv till något jag inte trodde mig vela ha innan honom. Och alla säger "det kommer fler killar". Men nej. Det kommer inga fler första kärlekar, och jag fucked it up. 

Och helt ärligt. Det finns ingen annan som honom. Han hade allt. Visst, ingen är perfekt. Men han var perfekt för mig. And I fucked it up.

// Ida

Vaknade tidigt med klump i halsen. Gårdagen var okej, men hade problem att hålla masken hela dagen inför mormor och så. Jag har liksom sådan smärta inom mig och klump i halsen och känns som om jag blir påmind konstat om saker jag inte kommer få göra med F. Som att presentera honom för mormor, visa honom sjöarna däromkring. Jag vet ju att han gillar vatten och båtar och sånt. Om han varit där kanske vi hade kunnat hyra en båt och åkt iväg en bit ut på vattnet. Sånna saker tänker jag på. Sånna saker vill jag göra med honom. Sånna saker gör att jag går under varje gång jag tänker på dem. 

Till något roligare. Det första mormor sa när vi träffade henne var: "Men du håller ju på att tyna bort, jänta". Hon har inte sett mig sedan maj. Och även om jag själv inte ser att jag går ner i vikt så känns det bra att andra ser det i varje fall. Jag känner det på kläderna, folk säger det åt mig hela tiden och jag vet att jag går ner i vikt. Jag har ju sett det på vågen. Men jag ser fortfarande allt som är där som ska bort. Kanske det är bra också, det peppar ju en att fortsätta. Men samtidigt känns det jobbigt att inte kunna se det positiva i det enda som går bra just nu. Mitt nästa mål är 3,5 kilo på 4 veckor. 

Jag bara försöker vara stark hela tiden, hålla masken. Men småsaker kan vända omkull mig helt. Mormor pratade exempelvis om fiberkablar igår och varför man skulle ha det. Och ingen av oss kan ju svara på det, vi bor ju mitt ute på landet och har inte ens haft en tanke på att skaffa. Men jag vet ju att F lätt skulle kunnat svara på hennes frågor. Sedan har vi Saabar, så fort jag ser en saab.. låtar. Musik i största allmänhet. Ibland måste jag byta kanal för jag orkar liksom inte lyssna på en viss låt. För den har direkt koppling till honom. 

Jag har nog givit upp hoppet lite om att han någonsin kommer vela prata med mig igen. Och det är ju en sorg i sig. Det är ju något jag behöver jobba mig genom. Men det känns rent ut sagt helvete.. helt har jag dock inte givit upp. Man kan inte ge upp helt om något sånt. Sluta hoppas helt. Jag hoppas att han en dag kommer inse varför jag gjorde som jag gjorde, att jag älskar honom och att jag alltid, alltid, alltid kommer vara på hans sida. Ärligt, jag vet inte hur jag ska placera honom annat än som familj. Och hur ger man upp hoppet om sin familj? Det går inte. 

Jag har ju aldrig i vuxen ålder sagt "jag älskar dig" till någon annan än honom. Knappt ens till mina föräldrar eller syster. Så hur ska jag annars kunna placera honom? Han är mer än en vän. Eller var.. eller nåt. Jag vara önskar jag varit mer värd för honom, att våra fyra år tillsammans varit mer värda för honom än att bara gå sin väg. Inga frågor, ingen förklaring, inget gap och skrik. Bara hej då. 

// Ida

Fick inte ut bilderna igår eftersom telefonen inte ville föra över dem, venne om det var uppkopplingen eller appen men den ville inte vilket som. Här kommer de istället:

Och så en liten från mormors lägenhet:

// Ida