Bokstavligt talat alltså. Fick mina nya glasögon på posten igår. Vilken skillnad.. 2,5 år sedan jag bytte sist. Min optiker gav mig till och med körförbud tills jag hade bytt glasögon. Problemet när jag byter glasögon är att det tar ungefär 48 timmar för mina ögon att helt vänja sig vid de nya. Det betyder i princip 48 timmars enorm huvudvärk. Vilket jag i ju för sig redan hade igår.. men ändå.

Igår var jag riktigt jäkla nära en total meltdown. Kände bara att viktnedgången gått trögt senaste två veckorna eftersom det känns som om min kropp börjar säga ifrån när jag börjat röra på mig så mycket också. Att ha ett aktivt jobb där man springer runt mycket och klättrar på stegar och går i trappor etc plus att gå 1,5-2 timmar varje dag på 600 kalorier fungerar inte. Och jag räknar ju inte aktivitetskalorierna heller. Den här veckan har jag känt på riktigt hur kroppen har börjat protestera. Varit darrhänt, illamående, svimfärdig etc. Och igår när jag ätit min lunch, fuskdag, (korv med bröd) plus lite godis kände jag hur kroppen riktigt reagerade på den dramatiska blodsockerförändringen och började må dåligt av det med. 

Jag känner att jag måste börja lyssna på min kropp. Jag kan inte svälta mig själv så pass att kroppen börjar må dåligt. Så har en ny plan nu. Jag ska som sagt börja använda min kaloriräknarapp igen. 600-700 kalorier mån-tors men ska räkna med en del av aktivitetskalorierna. Ska framförallt koncentrera mig på att äta mer kött och grönt/frukt men även försöka få in i min skalle att det är OK att äta potatis, pasta, ris etc också. Ivf lite. Sedan fredagen kommer alltid vara en fridag, utan räknande etc. Jag känner att jag behöver det för att hålla mig själv hyfsat klar i skallen. Dessutom är det lätt att varje vecka tänka "men jag klarar mig till på fredag, då får jag äta". Lördag och söndag blir ca 1400 kalorier per dag. Startar nya programet på måndag :)

Stolt över mig själv med att jag inte köpte överdrivet mycket godis etc igår. Köpte lite och åt upp det mesta under gårdagen. Problemet med mig annars har varit att jag köpt så mycket som mitt gamla jag orkat äta förut och sedan har jag typ fått spara massa för att jag inte längre orkar samma mängd. Men igår köpte jag bara lite och det blev lite över också, som jag slängde. 

Även fått två nya kommentarer om att jag gått ner i vikt. Min farbror sa igår att jag blivit smal och sedan var det en facebook-kompis som kommenterade en bild när jag red min ponny att det verkade gå bra för mig med bantningen och att hon själv kände sig inspirerad. Det är verkligen jättekul när folk lägger märke till det. Men som jag skrivit förut, jag ser det inte själv. Känner mig fortfarande apfet och stor även om kläderna börjar hänga och jag kommer i kläder jag inte kommit i på typ 7 år och sånt. Måste köpa nya arbetsbyxor IGEN för att de jag har nu har blivit alldeles för stora. Med tunga verktyg så åker de ju bara ner mer och mer. Var inte jättelänge sedan som jag köpte nya arbetsbyxor av samma anledning.. talade om det för pappa att jag behövde nya igen och han sa "du får väl köpa riktigt trånga den här gången". Men det gjorde jag förra gången med!! Behöver dessutom köpa nya arbets t-shirtar. De som jag har redan är storlek XXL. Och nu när de blivit jättestora ser jag ut som ett jäkla tält!! Har ju stora boobs som liksom gör att jag ser mycket större ut än vad jag är om jag använder stora tröjor. Ska istället införskaffa massa i storlek L nu :) 

// Ida

- 0,5 kilo denna vecka. Trööögt. Men men.. Blir icke fuskhelg denna vecka med. Och ska nog börja med kaloriräknarappen igen. Och då äta 600-700 kalorier mån-tors. Fritt på fredagen och sedan 1400 kalorier typ på lör och sön. Borde fungera.

// Ida

Hyfsad ok dag med jobb på först dagiset och sedan en grundskola. Lättad för att min magkänsla om jobbet på dagiset stämde, men sedan lite tyngd på axlarna för att det visat sig att jag räknat lite fel på grundskolan. Visst, alla gör fel. Men jag gör inte fel. Jag gör inte det. Jag är extremt noga med allt jag gör så jag förstår inte riktigt vad som hänt, men ingen idé att älta det. Det har blivit fel och det är mitt fel. Så e det bara. Men jobbigt. Hatar att göra fel, därför jag ständigt dubbel och trippelkollar saker och ser till att ha 100% koll.

Mycket som håller på att hända just nu på jobbet dock. Utan att säga för mycket börjar det luta åt att farsgubben och jag startar eget. Ingen av oss trivs som anställda på ett större företag, för vi båda är dåliga på att rätta oss i ledet liksom. Men vi får väl se.. ingenting är bestämt än. 

Väl hemma blev det en snabb middag och sedan stallet. Ridit "O" idag. Gick bra, men känns fortfarande ovant och lite läskigt att rida honom. Han var ju nyss föl och nu är han inriden. Vad hände därimellan? 

Sedan åkte jag till syrran för att gå ut och gå med henne. En kille som hon gillar har fotbollsträning precis vid elljusspåret mellan 7-8 på torsdagskvällar. Så hon ville gå förbi där. Halvvägs in i våran promenad började det spöregna. Så blev bara ca 1 timmes promenad idag. Var verkligen genomsur från topp till tå när vi kom hem igen. 

Det går lättare att inte tänka på F. Är väl kroppens sätt att gå vidare, läka. Men det är fortfarande svårt och jobbigt. Känner hela tiden sådan press på mig med att alltid ha någonting att göra. Sitter jag still för länge börjar jag tänka och då blir jag ledsen. Dessutom känner jag sådan press att jag måste gå ner i vikt så snabbt som möjligt. Inte längre för hans skull, egentligen. Utan bara att jag vill gå ner i vikt så jag lite har det livet bakom mig. Den Ida bakom mig. Jag vill må bra igen. Känna mig självsäker igen. Känna att jag betyder något, att jag syns. Det är liksom som om jag inte kan unna mig en klapp på axeln för det jag redan gjort eftersom jag fortfarande har så mycket kvar. Jag tycker på allvar att det inte händer något med vikten trots att jag gått ner 2,8 kilo på tre veckor. Det känns som om jag står och trampar.

Däremot känner jag förändringarna mer och mer. Har ju gått 14 dagar utav 15 nu. Den dagen jag inte gick var i fredags när vi åkte till mormor och spenderade hela dagen i bilen. Men dagen efter gick jag 2,5 timme så.. Ivf så ser jag skillnad på låren och så. Att de börjar minska. Och arslet börjar försvinna. Men än är det långt kvar.. som sagt. Invägning imorgon bitti innan jobbet. Vill egentligen väga mig runt 10-tiden på förmiddagen, då väger jag som minst. Men det går ju inte så får väl bli såhär..

// Ida

Jobbat på dagiset idag igen. För att klarställa, jag jobbar inte med barn utan jobbar med ventilationen. Riktigt jäkla krångelställe så fått springa fram och tillbaka och upp och ner på stege hela dagen. Framåt lunch skakade typ hela kroppen, för det här är ju tredje kalorisnåla dagen i rad. Kände mig lite snurrig i skallen och fick jäkla ont i skallen. Så jag som hade tänkt käka lättyoghurt till lunch bestämde mig istället för att åka till en lunchrestaurang. Åt en kycklingsallad, utan pasta. Så fick ivf i mig lite mer kalorier. 

Sedan hade ungarna sovtid fram till 1-tiden så kunde inte jobba. Suck. In till uppsala och köra lite ärrenden där istället. Handlade ett äpple som jag åt upp för jag kände mig fortfarande skakis och mådde inge vidare. Tror verkligen jag behöver gå upp i ivf proteiner, speciellt de dagarna jag jobbar aktivt också. Plus går ut och går. Ivf så drog vi hem lite tidigare. Direkt när jag kom hem så lagade jag middag, lövbiff med sallad. Överdrev med lövbiffen lite idag. Men å andra sidan är det typ inga kalorier alls i lövbiff så kände att det var okej. Powernap i tjugo minuter och sedan körde jag 4-hjulingen till syrran som bor i samhället för att gå elljusspåret med henne. Ett varv är typ 2,5 kilometer och vi gick två varv plus en liten omväg hem till henne så var ute totalt 1 timme och 35 minuter tror jag. Sist hem och fixa vatten till hästarna och nu sitter jag här. 

Känner att det är någonting jag måste ändra på om jag ska fortsätta gå 1,5-2 timmar varje dag. Min kropp är sjukt svag och trött. Men som sagt. Ska prova att gå upp i mer proteiner. Även pratat med syrran om att skaffa gymkort igen. Lutar lite åt att vi överger friskis och svettis-idéen och satsar på womens wellness istället. Tyvärr är ju det snuskigt dyrt. Jag får ihop det ändå, utan problem.. men syrran skulle se över om hon hade råd eller inte. Känns som om det skulle vara bekvämare att gymma på ett gym med bara tjejer. 

Pratade mycket om F idag när vi var ute och gick, syrran och jag.. insåg lite att även om mycket av mitt hopp har släckts när det kommer till honom så finns det fortfarande en gnutta hopp kvar. En gnutta hopp om att han ska, som sagt, bli nyfiken eller kanske känna sig ensam. Jag önskar verkligen att vi kunde vara där för varandra just nu. Det är jäkligt tungt för mig, och jag tror att det är tungt för honom med. Jag önskar han kunde inse att mitt liv inte har varit så enkelt. Att jag mått väldigt dåligt i perioder och att jag haft dåligt självförtroende. Extremt. Att jag behöver någon bredvid mig. Att den som sårade honom tillhör mitt gamla jag. Jag har förändrats så mycket. HAN har förändrat mig. Inte bara själsligt och i mitt sätt att se mig själv utan även mitt sätt att se framtiden. Han har utmanat mig att våga vara mig själv mer och jag står i skuld till honom så enormt mycket pga det. Det var det som var bra med oss tror jag.. vi utmanade varandra till att utvecklas personligt. Och om det är något jag önskar mer än något annat så är det inte att få tillbaka honom. Jag önskar mer än något annat att han fortsätter våga vara den han var precis innan vi bröt. Eller han bröt snarare.. för den människan var så vacker. Så grym. Och jag vill att han ska visa den personen för andra med. Och jag hoppas att jag inte förstört den sidan av honom. För jag kan stå ut med mycket, men inte det. 

Jag bara önskar att han ville försöka förstå mig som jag velat försöka förstå honom. Allas problem hör ihop med någonting. Det finns en bakgrund till det. Och han har hjälpt mig läka mycket av det jag hade problem med när det kom till att inte våga vara mig själv. Det gjorde han verkligen. Jag bara önskar att han kunde se det med. 

// Ida

Promenad med morsan och "O". 1,5 timme promenad + inspekterat hagarna där de varit och avverkat i skogarna runt omkring. Fyra hagar är oanvändbara tills all ris etc är borta. Suger.

Halsen fortsätter att göra jätteont men imorgon blir det jobba av.

// Ida

Internetet är tillbaka! Tack och lov. De fixade de väldigt mkt snabbare än jag trodde de skulle men hela byn (aka 20 hushåll) var ju utan tele/internet/TV. 

Fortfarande varken promenerat eller ridit, men känner mig jättekrasslig. Varit och handlat lite och plockat undan hemma däremot. Någon aktivitet lär jag väl göra dock.. 

Middagen blev taco utan bröd och med kyckling istället för köttfärs. Så typ en tacosallad. Bär till efterrätt. 

// Ida

Vaknade med huvudvärk och feber. Vill inte vara ledig just nu så tog värktabletter och for till jobbet ändå. Klumpen i halsen vägrar ge med sig men blir ivf bättre efter att jag druckit kaffe. Venne om det är värmen eller nåt som hjälper till liksom..
Varit arbetsledare på jobbet idag :) lett arbete över två montörer och en sommarjobbare. Går riktigt bra. Med lite mer erfarenhet så hoppas jag att det är ett yrke för mig.
Idag ska jag rida "O" och sedan gå ut på promenad när jag kommer hem. Lättyoghurt till lunch.. Så klart.

// Ida

Promenad med morsan och hästen "O" på kvällen nu. Ungefär en 1,5 timmes promenad. Sedan fixa vatten i hagarna med 4-hjulingen och sist lite hagfix och hjälpt pappa snickra farstukvist. Mkt med att ha gård och häst och alltihop. Nu lite fast and furious och sedan sängen.

Jobbit för min stressklump i halsen som jag får när jag går och spänner mig och oroar mig mkt har blivit sjukt jobbigt. Dels gör det ont, det blir ju en spänning och låsning i halsen, och dels får jag svårt att andas.
Alldeles för mkt att tänka på och för många tårar jag håller inne. Är riktigt jobbigt faktiskt. Sist det var såhär jobbigt var jag till slut tvungen att ta muskelavslappnande med en gnutta valium i.
Så mkt nu med hästarna, vikten, jobbet och F. Önskar jag kunde släppa något av det för ett tag men går ju inte.. Bara å bita ihop och hoppas det blir lättare.

// Ida