Hyfsad ok dag med jobb på först dagiset och sedan en grundskola. Lättad för att min magkänsla om jobbet på dagiset stämde, men sedan lite tyngd på axlarna för att det visat sig att jag räknat lite fel på grundskolan. Visst, alla gör fel. Men jag gör inte fel. Jag gör inte det. Jag är extremt noga med allt jag gör så jag förstår inte riktigt vad som hänt, men ingen idé att älta det. Det har blivit fel och det är mitt fel. Så e det bara. Men jobbigt. Hatar att göra fel, därför jag ständigt dubbel och trippelkollar saker och ser till att ha 100% koll.

Mycket som håller på att hända just nu på jobbet dock. Utan att säga för mycket börjar det luta åt att farsgubben och jag startar eget. Ingen av oss trivs som anställda på ett större företag, för vi båda är dåliga på att rätta oss i ledet liksom. Men vi får väl se.. ingenting är bestämt än. 

Väl hemma blev det en snabb middag och sedan stallet. Ridit "O" idag. Gick bra, men känns fortfarande ovant och lite läskigt att rida honom. Han var ju nyss föl och nu är han inriden. Vad hände därimellan? 

Sedan åkte jag till syrran för att gå ut och gå med henne. En kille som hon gillar har fotbollsträning precis vid elljusspåret mellan 7-8 på torsdagskvällar. Så hon ville gå förbi där. Halvvägs in i våran promenad började det spöregna. Så blev bara ca 1 timmes promenad idag. Var verkligen genomsur från topp till tå när vi kom hem igen. 

Det går lättare att inte tänka på F. Är väl kroppens sätt att gå vidare, läka. Men det är fortfarande svårt och jobbigt. Känner hela tiden sådan press på mig med att alltid ha någonting att göra. Sitter jag still för länge börjar jag tänka och då blir jag ledsen. Dessutom känner jag sådan press att jag måste gå ner i vikt så snabbt som möjligt. Inte längre för hans skull, egentligen. Utan bara att jag vill gå ner i vikt så jag lite har det livet bakom mig. Den Ida bakom mig. Jag vill må bra igen. Känna mig självsäker igen. Känna att jag betyder något, att jag syns. Det är liksom som om jag inte kan unna mig en klapp på axeln för det jag redan gjort eftersom jag fortfarande har så mycket kvar. Jag tycker på allvar att det inte händer något med vikten trots att jag gått ner 2,8 kilo på tre veckor. Det känns som om jag står och trampar.

Däremot känner jag förändringarna mer och mer. Har ju gått 14 dagar utav 15 nu. Den dagen jag inte gick var i fredags när vi åkte till mormor och spenderade hela dagen i bilen. Men dagen efter gick jag 2,5 timme så.. Ivf så ser jag skillnad på låren och så. Att de börjar minska. Och arslet börjar försvinna. Men än är det långt kvar.. som sagt. Invägning imorgon bitti innan jobbet. Vill egentligen väga mig runt 10-tiden på förmiddagen, då väger jag som minst. Men det går ju inte så får väl bli såhär..

// Ida