"Tvingade" med mig mamma ut på en promenad på kvällskvisten. Gick hemifrån ungefär tjugo över sju och kom inte tillbaka fören klockan nio. Tror mamma är glad att jag tvingar med henne ut men det är lite protester innan vi äntligen kommer iväg. Var så jäkla varmt på dagen så därför det blev en kvällspromenad. Stannade hos syrran också för mamma hade glömt sin mobil där när vi var där tidigare idag och hjälpte henne plocka ihop lite IKEA-hyllor och sånt. Och syrrans kompis var där. Hon påpekade att jag gått ner i vikt. Jag har fortfarande så svårt med det där.. det är jobbigt. Att andra ser det men inte jag. Men har väl som sagt med det dåliga självförtroendet att göra. Man ser bara allt som är kvar att få bort och inte det man redan bränt. 

Imorgon är det hårdkörning igen med kalorisnålt. Ser inte fram emot det men ser fram emot varje fredag då det är invägning numera faktiskt. Det händer ju saker!! Lite närmare målet varje vecka. Denna vecka har jag redan bestämt mig för att det verkligen ska bli hårdkörning. Inget fuskande och dagliga promenader och/eller ridturer. Som sagt, vill gå ner 3,5 kilo på fyra veckor. Borde inte vara någon omöjlighet om jag håller mig till rutinerna. 

// Ida

Är verkligen 5.2 metoden en mirakelmetod? Nej. Det är logik. Den normala kvinnan bör äta 2 000 kalorier/dag för att varken gå upp eller ner. Alla är olika, men det är det "normala". På en vecka ska du alltså äta 14 000 kalorier för att stå stilla i vikt. Äter du mindre = du går ner i vikt. Äter du mer = du går upp i vikt. Säg att du då har två dagar i veckan då du äter 500 kalorier/dag. Det betyder att de övriga dagarna får du äta totalt 13 000 kalorier för att stå stilla i vikt. 

Så nej, man kan inte äta VAD som helst på sina ätardagar. Du kan inte bara äta 500 kalorier/dag två dagar i veckan och sedan vräka i sig godis och pizza. Däremot behöver du kanske inte vara lika återhållssam de dagarna du har som ätardagar. Du kanske kan ta en glass eller äta lite extra sås, eller en macka eller nåt. Men att gå ner i vikt är inte lätt, vilken metod du än använder. Man kan inte bara inte äta och tro att allt ska bli bra.

Jag äter som sagt kalorisnålt 4 dagar i veckan. 600-700 kalorier/dag, max 800 kalorier. Mån-tors. Fredag äter jag godis och kanske någon godare middag. Lör och sön äter jag mer normalt med tre måltider om dagen. Dock rör jag också på mig. Jag rider ibland, men mest går jag ut och går. Det kan vara jobbigt med lågkaloridieten men det går. Och man får se till att äta saker med lite kalorier för att klara av dagen. Som lättyoghurt och mycket grönsaker (jag räknar inte grönsaker eftersom jag anser att det bara är nyttigt att äta grönsaker, viss lågkalori frukt räknar jag inte heller). 

Det är inte lätt. Gå ner i vikt är inte lätt. Men har man bestämt sig för ett sundare liv så får man ta den fighten. Jag har gått ner, som sagt, 14,5 kilo nu. Och jag har måååånga kilon kvar. Men det har inte varit lätt. Jag har gått och lagt mig hungrig, jobbat hungrig, varit hungrig. Men på något sätt måste ju kroppen minska ens magsäck. Och framförallt måste man ändra sitt sätt att leva på. Använder du dig av en tillfällig diet (som att äta måltidsersättning etc) så kommer du ju senare gå tillbaka till din normala livsstil och då går du upp dina kilon igen. Man måste ändra sitt sätt att tänka på och se framåt. 

Jag är ju en av de människorna som tror stenhårt att fasta periodvis är nyttigt. Så även efter att jag gått ner mina kilon så kommer jag fasta kanske en gång i veckan eller nåt. Att äta lågkaloridiet minskar risken för hjärt och kärlsjukdomar, demens, diabetes, cancer etc. Att dessutom periodvis äta proteinsnålt gör att kroppen slutar bygga och istället ställer in sig på att laga det som redan finns som är trasigt i din kropp. 

Däremot äter jag varje dag vitamin, mineral och omega 3 tillskott. Tycker det är viktigt att se till att få i sig det kroppen verkligen behöver. 

Använd sunda förnuftet och hitta din envisa sida så går det. Men tro inte att 5.2 metoden är någon mirakelmetod, för det är det inte. Det är bara logik. 

// Ida

Låten han lyssnar på just nu. Heart of gold med Neil young. Har honom på spotify nämligen.. är tortyr egentligen, men det är det enda jag har kvar. Den enda lilla kontakten. It just sucks. För varje gång jag ser att han lyssnar på något så känns det som en dolk i hjärtat. Han gör någonting. Han gör någonting utan mig. Han är så pass okej att han lyssnar på musik medan jag knappt klarar av att stå upp. Ser jag honom lyssna på upptempo musik går tankarna kring om han är på fest? Eller ännu värre.. har han någon tjej över? 

Jag bara hatar att se att hans liv går vidare.. utan mig. 

Helgerna är värst. De är hemska. När jag inte har lika mycket att göra. Hade hoppats på att syrran och jag skulle hitta på något men hon gjorde andra planer. Känner mig så nedrans ensam. I just want my friend back. 

// Ida