Officiell invägning på fredag morgonen. -0,5 kilo från min tidigare lägsta registrerade vikt. Har ju som sagt inte vägt mig så mkt senaste tiden. Morsan sa dock att hon tyckte det lät konstigt, för hon tyckte det såg ut som om jag hade gått ner mer. Och känner det ju mer på arbetsbyxorna med. De hänger ju liksom. Samtidigt kanske jag gått upp i muskler och ner i fett, venne.. har ju arbetat ganska mkt fysiskt i både stallet och på jobbet senaste tiden. Men men.. nu kommer jag försöka väga in mig en gång i veckan igen. Få lite mer kontroll över det hela, igen. 

Sitter och lyssnar på spottan medan jag klurar och tänker på senaste tiden för att förklara vad som händer. Föräldrarna och syrran är iväg på julbord med min moster och hennes man. Jag känner mig allmänt psykisk dålig just nu och kände helt enkelt inte för att le mig genom ett par timmars middag. Från början var det meningen att mormor skulle komma med, därför vi hade julbordet från början. Men hon blev sjuk så aaa.. skulle ha åkt om hon var med, för hennes skull. Men nu känns det liksom som om det inte finns någon anledning när jag vet att jag kommer må sämre efteråt liksom. 

Syrran är ju nere pga operation i sin fot. Hon har någon medfödd åkomma som gör att hon har väldigt breda fötter och nu har de alltså opererat fot nummer ett. Vilket gör att jag blivit hennes personliga passuppare. Vilket allvarligt håller på att göra mig helt spritt språngande galen. Inte nog med att hon haft ont i foten och hoppat på kryckor. Hon är precis som min mamma otroligt duktig på att känna efter när hon inte har något att göra. Dessutom är hon hypokondriker. När hon har huvudvärk så är det automatiskt en hjärntumör, när hon har ont i magen är det cancer i tarmarna etc. Senaste nu är att hon tror hon har cancer i bukspottkötteln för hon känner att hon har en klump i halsen och svårt att andas. Och som vanligt med henne så är det såååå akut när något sånt händer. Och häromnatten hade hon full panik så fick köra in henne akut till sjukan halv två på natten. Läkaren sa till och med åt henne att ta det lugnt för de trodde de var mer paniken som gjorde det än själva andningsproblemet. 

Så.. igår var jag tvungen att vara hemma från jobbet (INTE uppskattat från min sida), för att köra in henne till en "bokad" tid på akuten. Jag har själv haft grymma andningsproblem i runt 5-6 år pga min ångestrelaterade sjukdom globus hysterika (?) och har det som sagt inte diagnostiserat från en läkare, eftersom de läkarna jag träffat inte tagit mig speciellt seriöst och har helt enkelt ledsnat på att söka för det. Så för mig att ta ledigt från jobbet, vilket jag hatar just nu för jag vill hålla huvudet fullt med jobb så jag slipper tänka så mkt, för att sitta på akuten i fyra timmar gjorde mig så jäkla förbannad. Alltså.. jag älskar min syster. Men hon är så fruktansvärt omständig och irriterande ibland. Och jag kanske låter som världens idiot, men ni förstår verkligen inte hur hon är. Hon kan inte göra något utan att blanda in alla andra. Och hon har mani på att köpa saker och ting begagnat så var och varannan dag så släpar hon mig runt stan för att hämta taco-skålar (som hon betalade 40kr för liksom) eller en spegel eller vad som. 

Så igår vad jag riktigt jävla pissed off. Känns liksom som om jag konstant måste planera hela min vardag efter henne. "vi ska vara där och där och där klockan då och då och då". Och jag är så less på det. Så pappa bad till och med om ursäkt igår när jag fick ett utbrott, eftersom det var han som tvingade mig att åka med henne. På det så förlorar vi ju liksom inkomst i företaget. Just nu går ju syrran sjukskriven så måste ju dra in till hennes lön med liksom och aaa.. det ökar ju till min stress. 

Idag pratade pappa och jag dessutom om det här andningsproblemet som jag har. Han trodde det hade gått över för mig "för jag säger ju aldrig någonting". Men någonstans måste man liksom inse att det spelar ingen roll hur mkt man än klagar på såna saker. Det finns där. Jag har accepterat det och jag har inrättat mitt liv utefter att det finns där. Ex så ligger jag på ett visst sätt i sängen varje natt (som ibland orsakar ex nackspärr) bara för att jag har hittat att jag har lättast att andas när jag ligger precis så. 

Har som sagt varit till läkare flera gånger med det. Och de säger olika saker allihopa och ingen bryr sig om att fortsätta kolla upp det när jag sagt att jag inte orkar leva med det. En läkare har sagt att det är vikten. -16 kilo senare har jag det mer än någonsin. Så nej, jag tror inte det har med vikten att göra. En annan sa att jag hade kronisk förkylning. Och specialisten jag var till sa att det var allergi (även fast de inte hittade något på allergiproven de gjorde). Globus hysterika är något jag själv som sagt läst mig till. Även kallad "instängd gråt" och är ångestrelaterad. 

Nog om det.. idag har det varit lördagsjobb, pappa och jag. Skönt, för behövde få komma hemifrån. Bort från dårhuset liksom.. Spenderade några timmar med att skylta i ett enormt fläktrum. Vilket helt enkelt betyder för min del att jag fått ta ut mina aggritioner på en stackars borrmaskin. 

Sedan hem och göra stallet med morsan. Eftersom det är min dag off från kaloriräknanade etc så gjorde jag en snabb måltid med färdiga köttbullar och fullkornspasta. Konstigt hur mkt mina matvanor har ändrats liksom. Förut åt jag jämt sånt (ej fullkorn dock), dels eftersom jag behövde göra saker snabbt eftersom jag jämt är påväg någonstans. Men också för att jag SUGER på att laga mat. Jag kan verkligen inte. Och tycker det är enormt tråkigt. Numera gör jag ju storkok på helgerna. Så går ju snabbt att bara värma på i veckorna. Och har ju blivit lite bättre på det där med att laga mat, men det är ju fortfarande långt ifrån bra. Men jag försöker. 

Nu ska jag springa ut i mörkret och natta pållarna och sedan blir det hopp i säng för min del. Så stört trött, eftersom jag inte kunnat sova senaste 14 dagarna eller nåt. Ingen sovmorgon heller liksom. Både pappa och syrran har haft förkylningsastma och hostat och haft sig halva nätterna. Så när den ena mått bra och sovit så har den andra hållit på och tvärt om. Resulterat i att den enda som inte kan sova varje natt, är jag. Så håller tummarna för att jag fåt en sömnrik natt och en ordentlig sovmorgon imorgon och slipper vakna vid halv sju imorgon också. 

// Ida

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Känner mig lite allmänt less på den här bloggen eftersom jag vill inrikta mig lite mindre på att skriva om F nu. Inte för att jag känner mindre. Eller mår bättre, för det gör jag verkligen inte.. utan för att jag inte har något mer att tillägga. Har ...

Bilder från förra helgen som jag tog av hästarna och gården :) // Ida ...

Sååå trött. Upp kl fem för att kunna vara i stockholm och jobba vid sju. Ska bara flytta på en fläkt och peka vad de andra ska installera och vart. Sedan drar vi vidare till Borlänge. Och hoppas som fan att vi slipper sova där inatt och att jobbet gå...

Storkok denna söndag med. Kyckling a la jakob med fullkornspasta. Gjord på lättprodukter. Överdrivet gott? Ne. Men helt ok. Även köpt fisk som jag ska variera med i veckan. Känner mig matt i kroppen och beror väl främst på fullkorn som är det enda ja...

Sorry att jag bloggar så lite numera. Jag har mått bättre men börjar väl mer och mer bli mig själv igen. Inte för att överdriva dock, för helt mig själv kommer jag nog aldrig bli igen. Och det gör fortfarande ont. Och det är både smärtsamt och en eno...