Jag har försökt unvika att uttala mig om den tragiska olyckan där Paul Walker och Roger Rodas tyvärr gick bort. Det är givetvis fruktansvärt hemskt. De var unga och hade båda barn och det var en olycka som hade kunnat förhindras (hur den än gick till eftersom ingen riktigt vet, än). 

Men jag måste få kommentera vilka jävla as media är i stunder som detta. Hur fan kan man vara så fruktansvärt rubriks-kåta att man försöker sälja det som "se stjärnans sista stund i livet" och "så sörjer kändisarna den avlidna Paul Walker". ALLVARLIGT?? Blir spyfärdig, på riktigt. 

Ingen brydde sig ett skit om Paul innan olyckan, och som vanligt när någon dör tragiskt och ungt så är alla där och "RIP Paul, du var en sådan underbar skådis". Och sedan har de typ sett halva sista F&F filmen. 

Jag var ett stort fan av Paul. Jag har sett det mesta han gjort, även det som är riktigt uruselt. Och jag tyckte om honom som person främst. Läst en hel del intervjuer etc med honom och han verkade så otroligt jordnära och förståndig. Och det är otroligt sorgligt att han lämnar efter sig sin 15-åriga dotter Meadow Rain. Har inte ens nämnts i media tror jag. Horribelt och tragiskt är det att media är sådana otroliga rövarslen som bara vill sälja rubriker. But what else is new. 

Jag önskar mig lite mer riktiga nyhetstidningar än alla jävla skvallerblaskor som alla tidningar gått och blivit till. 

Ja, jag är förbannad..

// Ida

Påväg med "S" på en en månads inridningsläger. Tänk att jag snart har två avkommor som är inridna!! Betydligt kortare till enköping än till norrköping ivf :) eller ljungby för den delen.

// Ida

Vaknade imorse och kollade mig själv i spegeln. Kletig mascara och håret i en slarvig knut mitt uppe på skallen. Man skulle kunnat tro att jag var på fyllestigen igår.
Sedan var det ju så klart omöjligt att snygga till håret inför dagens sysslor. Funderar starkt på att åka till en frisör och be dem go wild. Klipper ju mitt eget hår i vanliga fall. Har gjort länge. Sparar pengar. Men som syrran säger "du har ju pengar så varför spara in på något sånt?". Har liksom haft mitt hår på samma sätt; långt, uppklippt och mörkbrunt sedan jag var gammal nog att kunna säga "nej" till mamma som envisade sig att klippa pottfrilla på mig när jag var liten och oskyldig. Kanske dags för något nytt?? Eller ja venne.. I kinda like my hair. Lite slitet möjligen men I like it.

// Ida

Bio med syrran var helt OK. Spenderade 2,5 timme i en biosalong i tankarna på något helt annat. F, så klart. Var ju därför jag skulle ut och hitta på något, för att INTE göra det. Haft grymt mkt huvudvärk på senaste tiden, stora funderingar på om det kan vara stress. Kommit på mig själv flera gånger om dagen att bita ihop käkarna, vilket jag gör vid stress. Även vaknat på natten av att jag gör det. Antagligen det som resulterar i huvudvärken. Den sitter liksom i käken och sprider sig till nacken, huvudet och ena axeln. Jag orkar inte längre.. jag känner mig så jäkla tapper som över huvud taget klarar av att gå upp på morgonen just nu. Och den energin det tar mig att ta mig genom en dag.. jag orkar inte. Alla säger åt mig att jag måste göra något åt det här, att jag håller på att bränna ut mig totalt. Men anledningen att jag mår så dåligt har ju med F att göra. Jag sover inte, stressar för mkt, jobbar för mkt (för att komma undan tankarna på honom). Han är det första jag tänker på när jag vaknar, sista jag tänker på när jag somnar. Han är med mig konstant. Och det som gör att jag mår som jag gör har till 100% att göra med att jag är orolig för honom och att jag är tyngd av dåligt samvete. Och hur ska jag kunna gå vidare från det utan att ta kontakt med honom? Ibland tror jag att allt jag behöver från honom är bara några ord, "jag mår bra, det är okej, du kan släppa mig". Samtidigt vet jag att jag vill inte släppa honom, jag vill inte gå min väg från honom. Han är familj för mig. En av de få människorna jag släppt nära inpå livet och jag kan inte bara släppa något sådant. Im not that kinda girl. För mig håller vänskap för livet, för mig är vänner på den nivån familj. Och familj ger man aldrig upp om, även om familjen ger upp själva. 

Jag önskar verkligen att jag var värd att kämpa för. Åtminstone för någon, någon gång. Men som vanligt är jag förevigt osynlig..

// Ida