Sorry att jag bloggar så lite numera. Jag har mått bättre men börjar väl mer och mer bli mig själv igen. Inte för att överdriva dock, för helt mig själv kommer jag nog aldrig bli igen. Och det gör fortfarande ont. Och det är både smärtsamt och en enorm rädsla att inse att man börjar komma över någon.. det är liksom.. fel. Jag vill inte det. Och det finns inget jag kan säga som jag inte redan sagt really. Om det. Jag är såå trött. Själsligt. Det här har liksom tömt mig på all energi. Jag har inget kvar att ge. Och jag antar att det är därför huvudet ställer in sig på att komma över honom. För det finns verkligen inget mer jag kan göra och det finns som sagt ingen mer energi att ge. Jag är totalt knäckt, broken. Och nu är det då meningen att jag ska limma ihop alla bitnarna igen?! Jag vill inte det. Jag vill verkligen inte det. 

Men när jag väl gjort det. Då blir det förändringar i mitt liv. Eller ja.. som rubriken beskriver: "let me take whats wrong and make it right this time". This time around kommer jag göra saker och ting annorlunda. Rätt. 

The only thing that breaks my heart more then gettin over him.. is him gettin over me. Jag önskar bara att jag hade en chans att göra saker rätt. Att kanske lindra lite av den smärtan jag åstakommit. Samtidigt som jag själv får en chans att få ett avslut. 

Inte vägt mig sedan jag la om kosten för flera månader sedan. Visste ju att när jag la om den så skulle jag gå upp i vikt och ville liksom inte ha den uppförsbacken framför mig också. Men idag tog jag mod till mig, för kändes som om jag hade gått ner i vikt. Well.. gått ner det jag gick upp när jag la om kosten ivf. Plus två extra hekto. Och säger som jag brukar, det är åtminstone ner och inte upp. Även om det är sjuuukt drygt att det inte går snabbare. Men som jag sagt förut, man måste ju hitta en långsiktig lösning som passar en själv. Och det tar ju tid att hitta vad som fungerar för mig liksom. Och fungerar det inte så kommer det ju inte bli hållbart. Det finns ju en anledning till att man är överviktig liksom. För mig har det ju mkt med känslor att göra. När jag mår dåligt äter jag fel. Kämpar ju med det som fan just nu.. mår ju så jävla skitdåligt i mellanåt och tidigare skulle ju min första instinkt varit maten. Eller ivf äta väldigt oregelbundet och fel för att jag helt enkelt inte orkar anstränga mig. Nu har jag ju mer eller mindre tagit en dag i taget och övertalat mig själv varje dag att det inte är den vägen jag vill gå. Har ju haft lite ledigt fre-lör. Men numera mår jag så dåligt efter att ha ätit fel på de dagarna, känslomässigt alltså, att det känns knappt som någon idé längre. 

Även börjat skriva musik igen. Och sjunga. Var länge sedan jag verkligen kunde sjunga utan att gråta. För musiken är ju för mig väldigt mkt kopplad till F. Allt har ju påmint om honom och då har ju liksom inte det varit så jäkla kul att sjunga. 

Och syrran har ju gått och opererat foten. Så är hennes bitch just nu. Fixat mat åt henne, tar hand om hennes katter, stallet gör jag själv för det mesta, sliter ihop till hennes lön eftersom vi har eget företag. Och underhåller henne eftersom hon är sängliggande eller soffasittande mesta tiden. Imorgon ska jag ta med henne in till Tierp för hon ska till läkaren med sin astma. 

Så med andra ord.. full rulle non stop just nu. Jobb, stall, syrran, läsa/skriva, sova och så om igen. Ekorrhjulet..

// Ida