Jobbat på dagiset idag igen. För att klarställa, jag jobbar inte med barn utan jobbar med ventilationen. Riktigt jäkla krångelställe så fått springa fram och tillbaka och upp och ner på stege hela dagen. Framåt lunch skakade typ hela kroppen, för det här är ju tredje kalorisnåla dagen i rad. Kände mig lite snurrig i skallen och fick jäkla ont i skallen. Så jag som hade tänkt käka lättyoghurt till lunch bestämde mig istället för att åka till en lunchrestaurang. Åt en kycklingsallad, utan pasta. Så fick ivf i mig lite mer kalorier. 

Sedan hade ungarna sovtid fram till 1-tiden så kunde inte jobba. Suck. In till uppsala och köra lite ärrenden där istället. Handlade ett äpple som jag åt upp för jag kände mig fortfarande skakis och mådde inge vidare. Tror verkligen jag behöver gå upp i ivf proteiner, speciellt de dagarna jag jobbar aktivt också. Plus går ut och går. Ivf så drog vi hem lite tidigare. Direkt när jag kom hem så lagade jag middag, lövbiff med sallad. Överdrev med lövbiffen lite idag. Men å andra sidan är det typ inga kalorier alls i lövbiff så kände att det var okej. Powernap i tjugo minuter och sedan körde jag 4-hjulingen till syrran som bor i samhället för att gå elljusspåret med henne. Ett varv är typ 2,5 kilometer och vi gick två varv plus en liten omväg hem till henne så var ute totalt 1 timme och 35 minuter tror jag. Sist hem och fixa vatten till hästarna och nu sitter jag här. 

Känner att det är någonting jag måste ändra på om jag ska fortsätta gå 1,5-2 timmar varje dag. Min kropp är sjukt svag och trött. Men som sagt. Ska prova att gå upp i mer proteiner. Även pratat med syrran om att skaffa gymkort igen. Lutar lite åt att vi överger friskis och svettis-idéen och satsar på womens wellness istället. Tyvärr är ju det snuskigt dyrt. Jag får ihop det ändå, utan problem.. men syrran skulle se över om hon hade råd eller inte. Känns som om det skulle vara bekvämare att gymma på ett gym med bara tjejer. 

Pratade mycket om F idag när vi var ute och gick, syrran och jag.. insåg lite att även om mycket av mitt hopp har släckts när det kommer till honom så finns det fortfarande en gnutta hopp kvar. En gnutta hopp om att han ska, som sagt, bli nyfiken eller kanske känna sig ensam. Jag önskar verkligen att vi kunde vara där för varandra just nu. Det är jäkligt tungt för mig, och jag tror att det är tungt för honom med. Jag önskar han kunde inse att mitt liv inte har varit så enkelt. Att jag mått väldigt dåligt i perioder och att jag haft dåligt självförtroende. Extremt. Att jag behöver någon bredvid mig. Att den som sårade honom tillhör mitt gamla jag. Jag har förändrats så mycket. HAN har förändrat mig. Inte bara själsligt och i mitt sätt att se mig själv utan även mitt sätt att se framtiden. Han har utmanat mig att våga vara mig själv mer och jag står i skuld till honom så enormt mycket pga det. Det var det som var bra med oss tror jag.. vi utmanade varandra till att utvecklas personligt. Och om det är något jag önskar mer än något annat så är det inte att få tillbaka honom. Jag önskar mer än något annat att han fortsätter våga vara den han var precis innan vi bröt. Eller han bröt snarare.. för den människan var så vacker. Så grym. Och jag vill att han ska visa den personen för andra med. Och jag hoppas att jag inte förstört den sidan av honom. För jag kan stå ut med mycket, men inte det. 

Jag bara önskar att han ville försöka förstå mig som jag velat försöka förstå honom. Allas problem hör ihop med någonting. Det finns en bakgrund till det. Och han har hjälpt mig läka mycket av det jag hade problem med när det kom till att inte våga vara mig själv. Det gjorde han verkligen. Jag bara önskar att han kunde se det med. 

// Ida