Som vanligt är det tungt och jobbigt just nu. Fått fram några leenden med syrran idag dock. Men aaa.. det är tungt. Den här helgen kommer vara sååå tung för mig känslomässigt att jag antagligen kommer vara så slut på måndag. Och det liksom tar så mkt energi av mig att hålla "dieten" och allting när jag mår såhär. För jag har ju ett matberoende. Många som ser överviktiga tänker ju kanske inte den tanken. Men för mig har det blivit ett beroende. När jag mår dåligt äter jag. När jag är glad äter jag. När jag är ledsen äter jag. Och nu när jag går igenom den tuffaste perioden i mitt liv någonsin så är jag mitt uppe i min viktnedgång och jag försöker vara stark. Vilket jag faktiskt varit idag. Inget godis eller något alls. Köpte en melon som jag åt av till Idol istället. 

Idag har jag jobbat och sedan fixat och trixat i stallet. Sedan ut på en snabb intervall runda med syrran på elljusspåret. Gick två varv (5 km) på 45 min. Försökte springa intervaller men jag fick ju håll på en gång. Fattar inte varför det inte ger med sig någon jävla gång. Konditionsmässigt och så orkar jag springa mer än jag gjorde, och jag försökte ignorera hållet och springa ändå. Stå ut. Men det går till en viss punkt och sedan går de fan inte längre. Gör så förbannat ont. Tycker ändå min kondis har blivit såååå hundra gånger bättre. 

Sedan hem och laga mat med syrran och så idol. Ikväll blir det att sova i mina enorma mjukisbyxor och en tjocktröja och under mitt duntäcke för är nedrans kallt. Jag som aldrig frös innan. Jag var en sån som kan gå i en tunn fleecetröja mitt i vintern och inte frysa. Men senaste året eller så har jag blivit sjukt känslig för fukt och så fort mina fötter blir minsta lilla fuktiga så kan jag frysa en hel dag sedan.. 

En bild från jobbet som jag försökte ladda upp tidigare men som inte ville då..

// Ida

Skitdagar. Varit så jävla less på allt i några dagar nu. Eller ja, alltså mer än "vanligt". Känns bara så nedrans tungt igen. Vill inte jobba, vill inte vara ledig, vill inte bara i stallet. Så totalt omotiverad och tömd på energi. Vill bara ha ett break från livet känns det som. Från tankar och känslor och allt. 

Står stilla i vikt fortfarande. Och jag fattar inte.. äter inte speciellt mkt och motionerar dagligen. Ändå står jag still. Men det släpper väl så småning om. Annars vet jag inte vad jag ska hitta på. Är helt utan socker nu. Och så som vanligt. Tallricksmetoden och små portioner ofta. 

Varit ute och gått med morsan och hästen "E" idag. 1 timme och 16 minuters promenad. Jag märker ju mer och mer vilken förbättring min kondis gör. Blir inte alls lika andfådd när jag springer i trappor på jobbet eller är ute och går snabbt/springer. Nu gäller det bara att hålla i det också..

Nu lutar det igen åt att vi ska starta eget farsan, jag och syrran. Vi har hittat ett sätt att fixa startkapitalet och även redan fått in en del jobb. Uppsägning på måndag, troligtvis. Det är ju det jag velat hela tiden, starta eget. Visst är jag orolig för vad som kan hända om det inte går bra, men samtidigt litar jag på min pappa som redan bedrivit flera stycken företag utan att ha konkat så aaa.. vi får se. 

// Ida

Efter två jobbiga dagar så sätter jag mig ner med god och nyttig middag. Varmrökt lax, för att jag precis fått lön och ville unna mig något lyxit. Plus att jag varken kan eller vill laga mat. Med potatis och tomat och paprika och grönt te med liiite honung i. Sjukt ont i halsen så tänkte att de skulle vara bra. Och vatten så klart..

// Ida

Svart kaffe och ett glas juice till frukost. Är verkligen inte sugen på något mer att äta och det finns inte något hemma heller såatte.. Precis slängt ut hästarna i hagen. Nu har alla stallats upp och alla sov inne inatt. Och alla fick gå ut med täcke imorse. Plus att de fick gå i hagar hyfsat nära varandra så blev lite skrik mellan hingstarna och en väldigt brunstig "E". 

Grät mig själv till sömns igårnatt. Det känns verkligen så jävla tungt och mörkt just nu. Jag orkar inte. Mina vanliga 5-6 timmars sömn per natt är numera runt 4-5 timmar per natt. Och har varit så i 1,5 månad typ. Så tröttheten har riktigt börjat dra ner mig också. Är det inte rinexinet som får mig sömnlös så är det alla tankarna och känslorna. Så mkt som fattas i mitt liv just nu. Det har kommit att bli så enormt ensamt. Känner inte riktigt att jag har någon att prata med.. att ventilera med. Är väl mkt därför jag skriver på den här bloggen. Visst är det kul om några läser, men det är inte min huvudsakliga anledning till att blogga. Det är bara skönt att få ventilera mina känslor. Även om det inte alls är samma sak som att ha någon att prata med.

Jag fattar liksom inte. För ett halvår sedan, innan jag började få alla dessa känslor för F så var jag lycklig. Jag hade på något sätt accepterat min nitlott i livet. Att jag kanske kommer få spendera livet ensam och det var helt okej. Det var verkligen det. Jag hade min familj och mina hästar och jag accepterade att det var kanske allt som var menat för mig. Och lycklighet kommer ju med att man skapar ett lugn och inre balans. Så ja, jag var nog lycklig. Sen kom känslorna och i och med det abitioner och hopp om framtiden. Och då kommer drömmar och då kommer förhoppningar.. och sen kommer besvikelsen. Men man har ju fortfarande kvar längtan, viljan. Drömmen. 

Fick nytt projekt igår som ska börja till vintern. Av en som pappa jobbat med förut. Han är pensionerad mångmiljonär. Vi ska jobba på hans "lilla" villa i stockholm. Den är si så där bara 3 våningar, 500kvm stor. Sedan vet jag att han har ett hus i göteborg med. Och typ en borg i frankrike. Som han för övrigt bjudit över pappa till, om pappa någon gång "hade vägarna förbi". Pappa har även gjort jobb åt honom i England, bland annat på Heathrow. Så skulle vara sjukt kul om vi kunde få lite jobb där med om allt går bra. Men i och med att han är pensionerad så tvivlar jag på att det kommer hända. Tyvärr.. men vore jättekul.

// Ida

Asså.. det är en sak med osötat kaffe. I can take that. Svart kaffe är helt okej. Men osötat te? Dricker vanligtvis inte te, men tänkte att jag skulle börja med att dricka grönt te nu när jag lever mitt mer hälsosammare liv. Wow. Det är inte gott. Men jag dricker det ivf.. 

Tänkte också förklara lite vad jag menar när jag säger att jag får min stressklump. Stressklump är något jag själv döpte den till innan jag visste vad det var. Jag har varit två gånger till läkaren med det. Den första läkaren diagnoserade det som kronisk förkylning utan att ens ha undersökt mig och skickade hem mig med näsdroppar. Den andra läkaren sa att det var allergi och tog allergiprover på mig, hittade ingenting, men sa att det fortfarande var allergi. Naturligtvis hjälpte alltså INTE allergitabletterna jag fick. 

Det var inte fören jag började söka själv på internet som jag hittade min sjukdom. Den heter Globus hystericus. Även kallad "instängd gråt". Det är helt enkelt en sjukdom orsakad av stress eller/och instängda känslor. Jag har inte haft det alls på flera år fören nu när F försvann ur mitt liv igen. Symtomen är en stor klump i halsen. Vi alla har väl fått den där klumpen i halsen när man är påväg och gråta. Så blir det fast tio gånger värre eftersom det inte försvinner även om man gråter och kan hålla i sig i timmar. Det blir en spänning i halsen. Som gör sinnessjukt ont och blir väldigt svårt att andas ibland. Speciellt på natten när man ska ligga ner och den sitter där i halsen och ligger man på fel sätt då så kan det vara väldigt tungt att andas.

Jag har inte sökt hjälp för den. För ärligt talat så litar jag inte på läkarna alls. Det känns som om det kommer göra som med allt annat jag sökt hjälp för - konstant skylla på min vikt. Att jag sedan gått ner 15 kilo och fortfarande mår dåligt tar de noll hänsyn till. Jag fungerar hyfsat bra när jag tar rinexin, men då kan jag inte sova istället. Och sedan har det även fungerat med muskelavslappnande men det känns inte som ett bra alternativ. Man ska ju ju hitta problemet och lösa det, inte knappra piller liksom.

Men jag vet inte.. det känns bara som om det börjar bli så mkt i mitt liv just nu. Mkt som jag inte riktigt orkar med att bära upp själv längre. Jag har haft så mkt motgångar i mitt liv. Saker som tryckt ner mig och som fortsätter. Men jag går ständigt och tänker "snart blir det bättre" och "snart blir det min tur". Men det liksom händer aldrig. Och jag vet ärligt inte hur länge till jag orkar hålla huvudet högt. Jag känner ju hur jag rasar inombords. Det börjar kännas som om jag varit stark för länge. Och jag är ju inte den som visar känslor utanpå. Jag håller mig väldigt iskall och tycker inte om att visa speciellt mkt. MEN det var en helt ny sida jag upptäckte av mig själv när jag fick känslor för F. Helt plötsligt började jag visa för mkt känslor istället. Men bara för honom. Det kändes naturligt och jag ville att han skulle veta vilken underbar person han är. Jag har nog aldrig varit så varm och kärleksfull med någon annan förut. Kanske det är därför det tar så hårt på mig nu.. att jag har alla dessa känslor kvar och det känns inte som om han förstår att det jag sa och kände faktiskt var helt ärligt. Jag bara önskar att jag fick en timme av hans tid då vi kunde diskutera vuxet och öppet. Låta mig förklara, svara på frågor, kanske få lite skäll. Ränsa luften. 

He is the worlds greatest person. And I dont even think he knows that.

En random bild som jag tagit med min iPhone. Fotografering är en väldigt stor del av mig. Jag tycker om det och det visar känslor. Det här fotot älskar jag så mkt, för det påminner mig om en tid då jag var väldigt glad. Jag såg liksom ljuset och tänkte att det var så vackert. Och mkt av den glada tiden berodde på F. Så bilden påminner mig skarpt om honom.

// Ida

Kan inte fatta att vissa dagar fortfarande är så grymt jobbiga utan F. Det blir ju lättare, typ ivf.. men vissa dagar är så känslosamma och tunga och mörka. Och känner liksom då att jag MÅSTE ha saker att göra hela tiden för att hålla alla de tankarna borta från honom. Speciellt tungt är det ju att jag vet att han fyller år på söndag. Har liksom "firat" honom de tre senaste födelsedagarna och helt plötsligt ska jag inte få göra det.. verkligen skittungt. 

Idag har jag som sagt kept my head busy. Jobbade på förmiddagen. Sedan ut i stallet och longerade "S". Han har inte longerats så många gånger tidigare direkt så idag började jag verkligen från grunden med att han skulle lära sig signaler och att vi skulle förstå varandra med kroppsspråket. Att han skulle veta vad jag menade beroende på hur jag petade på honom eller rörde mig. Det gick bra. Han är en väldigt, väldigt smart häst. Han lär sig snabbt om man visar honom rätt. Gör man rätt och ger honom mkt feedback, direkt feedback, så lärde han sig förvånande snabbt. Men gäller som sagt att ge honom mkt eftergift och beröm. Han lärde sig överdrivet snabbt att när jag ville att han skulle stanna skulle han ställa sig med huvudet mot mitten och rumpan bortåt. Tyvärr slet han sig en gång. Jag brukar VÄLDIGT sällan tappa hästar. Jag håller kvar tills armen går ur le typ hellre än att släppa. Men jag använde mig av ett lite för brännande grimskaft (buck brannamans egna märke med läderflärp) så blev helt enkelt tvugen att släppa. Var på inhägnat område så var inte så farligt ändå. Avslutade ivf med ett par bra varv på töm och sedan sprang jag även med honom ett par gånger. 

"S". Lite dåligt bild dock.. men han ville inte stå still. Blåste väldigt mkt och stona stod och skrek på honom. Om 10 dagar blir han av med kulorna, då vi kastrerar honom. Lite småpirrigt. Tänk om han tappar all utstrålning? 

Nästa häst på tur var "O" och "E". Mamma och jag tog varsin häst och gick ut och gick cirka 1 timme. Finns inte så mkt att säga. Det gick bra, de höll sig lugna. Förutom att "E" är sjukt brunstig. Konstig tid på året att brunsta på men aaa.. så hon gick och fria till "O" hela tiden. Han är ju valack så han fattade ju ingenting men lite roligt att se henne gå där och gnägga lågt och kissa ner och "O" totalt struntar i na. Fuxston..

Siste man för rakning blev "M" som jag red en stund på banan idag. Gick bra, men hon har verkligen noll kondition. Hon orkade inte riktigt gå i den formen jag ville ha henne i. Varken i skritt eller trav så hon försökte dra tyglarna ur händerna på mig flera gånger. Så valde att arbeta henne ganska lågt idag så hon fick sträcka ut ryggen ordentligt. Lågt och framåt. Det är ju en väldigt trevlig häst att rida - numera. När jag satt på henne första gången intalade jag mig själv att jag köpte henne ju inte för hennes ridbarhet utan för hennes stam och jag skulle ju bara avla på henne så skitsamma om hon försökte hiva av ryttaren så fort man satt på. Hon stod verkligen och tokbocka på plats. Ramlade inte av men har aldrig suttit på en sämre häst. Dessutom var hon överdrivet seg och otroligt bortskämd. 

Men allteftersom åren gått har hon vuxit hon med. Numera går hon mer framåt, finns en helt annan arbetsglädje i henne. Hon bockar väldigt sällan. Det går att leda henne utan att hon drar en tvärsöver stallplanen för en grästuva. Hon har helt enkelt vuxit väldigt mkt. 

"M" efter ridturen.

Nu ska jag träna lite på crosstrainern och göra lite squats lite andra övningar. Blev så istället för att springa eftersom de blåser isstorm ute typ. Fryser jättemkt. 

// Ida

Eftersom jag jobbade en lååång lördag är det lite sovmorgon och slappare ritningsjobb hemifrån som gäller idag. Vaknade dock med grym huvudvärk för en timme sedan ungefär. Bläää.. 

Yoghurt och svart kaffe till frukost. Hade bara 2,5% yoghurt hemma så får väl vara så idag. Ett glas juice tog jag också. Juice med bara fruktsocker, så inga tillsatser. Sedan vatten, så klart. 

Har inte bara börjat välja bort lightläsken pga tillsatserna och sånt utan även för röstens skull. Jag sjunger ju mkt. Aldrig offentligt, för det vågar jag inte än. Mitt dåliga självförtroende gör mig rätt begränsad med såna saker, men jag jobbar på det. Syrran är väl den enda som hört mig sjunga ordentligt. Och hon säger att jag är som henne, självlärd men duktig. När jag får bättre självförtroende ska jag nog ta mig till en sångpedagog. Och har seriösa funderingar på att köpa mig ett piano och lära mig spela. 

Mitt frukostjobb:

// Ida

Imorgon börjar en hård dag. Nu på kvällen ätit en sista macka och druckit lite varm oboy. Imorgon börjar allvaret igen. Inget socker - inte ens i kaffet. Ingen light-läsk - bara vatten. Och måttligt med kolhydrater, mkt sallad. Små måltider men ofta. Jag kommer börja köra gamla hederliga tallricksmetoden och gå på förnuft. Till och börja med en månad och sedan får vi se hur det blir. Om det fungerar bra fortsätter jag. Dvs om jag går ner i vikt ordentligt. Sedan ska jag börja på allvar med motionen igen. Den här veckan har varit alldeles för slapp. Ja, pga att jag jobbat över mkt. But still. Hellre att jag går en kort promenad än ingen alls är mitt nya motto. 

Så imorgon börjar allvaret. 

// Ida