Känner mig lite allmänt less på den här bloggen eftersom jag vill inrikta mig lite mindre på att skriva om F nu. Inte för att jag känner mindre. Eller mår bättre, för det gör jag verkligen inte.. utan för att jag inte har något mer att tillägga. Har ett brev liggande i byrålådan som jag skrivit till honom. Skulle skicka det innan jul.. adressen står på, frimärken är påklistrade.. men kunde inte förmå mig själv att skricka det. Spelar det någon roll egentligen? Jag tycker han gör ett kollosalt misstag och om jag visste att det lönade sig så skulle jag skicka det. Men han verkar ju liksom inte ens läsa det jag skrivit hittils så vad gör ett brev så mkt bättre än ett mejl liksom. Får mig att tänka på det här citatet: "You should never ever stop tryin when it comes to love, but you can't burn yourself out tryin on your own". Jag är bara så trött. Min själ är trött och jag orkar inte längre och jag är rädd att det är min kropp som säger ifrån att nu får det räcka. Dags att släppa taget och gå vidare. And I can't. Jag vill veta att han mår bra. Och för det mesta mår jag bara så jävla taskigt för jag har så dåligt samvete och mår så dåligt. Och jag är så trött. Själen är trött, huvudet är trött, hjärtat är trött, kroppen är trött, jag är trött. Och jag är  så rädd att jag håller på att totalt bränna ut mig för jag bara gör saker non stop för att slippa tänka på honom och allt och när jag väl stannar upp är han allt jag tänker på. I fem månaders tid har jag inte fått en enda break från allt och jag är så trött. 

Så jag lägger den här bloggen på hyllan ett tag. Och vill ni följa med i min viktresa, min vardag etc (lite mer inriktat på just det) så finna jag numera på:

www.Idasviktresa.boggplatsen.se

// Ida