Tvingade ut syrran på långpromenad. Runt 2h och 20min. Under protester från början från syrran men hon lättade upp efter en stund :) fint väder, skönt med blåsten.
Ont i ryggen däremot nu. Har fel skor eftersom mina promenadskor har gått sönder, ska köpa nya imorgon. Tror jag ska fortsätta med mina långpromenader. Passar mig rätt bra. Men så ska vi ju börja med att gymma med ju.

// Ida

Varit och hämtat syrran på arlanda idag. Hon verkar ha haft en intressant men något märklig resa. Och inte på något bra sätt.
Hon kom med presenter ivf. Fick en väska och choklad. Det dåliga, och positiva med i ju för sig, är ju att jag knappt orkar äta något längre pga magsäcken som krymt.

Att inte tänka på F idag har gått bättre. Vaknade vid sex-tiden av att jag tänkte på honom och sedan lyssnat på hans spellista i bilen påväg till arlanda. Kunde inte sluta undra om han var i uppsala på american car show idag..
Annars har det mest varit att umgås med syrran :)

Tvingade ut morsan och syrran ut på en promenad nu på kvällskvisten. Sommargästerna var här och såklart hade de hunden okopplad så han sprang ut till våran hund och sedan kom de inte att hämta den. Nu har de fest så blir väl svårt att sova också.. Blir till att väcka dem med 4-hjulingen imorgon bitti :)

// Ida

Insåg idag när vi satt och åt middag att min magsäck har typ halverats. Skäms för att säga det men förut kunde jag lugnt äta två hamburgare. Idag fick jag pressa i mig en. Skulle egentligen ha behövt äta lite mer kalorier idag men har fasiken inte varit sugen så fick bli lite för några idag helt enkelt. Det som händer om jag inte äter upp lite kalorier på mina ätardagar blir ju att kroppen ställer in sig på svält och det blir inte heller bra. Och så får man så lite ork förstås. 

Stolt över mig själv idag. Hela jag har skrikit efter att smsa F men har inte gjort det!! Han behöver tid för att smälta allting, jag vet ju det. Om han över huvud taget ska kunna fundera på att snacka med mig menar jag.. men det är svårt att låta bli. Speciellt eftersom jag varit helt uttråkad idag och knappt gjort annat än att tänka på honom. Som vanligt i ju för sig.. gjort en spellista med typ alla låtar som påminner om honom. Men knappt kunnat lyssna på den. 

Men imorgon ska jag åka och hämta syrran på Arlanda ivf :) skönt att få hem na igen och ha någon att snacka med.

Nu blir det väl ett par program av 'how I meet your mother' och sedan, med lite tur, så får jag sova ivf några timmar. Fortfarande vissa problem att sova eftersom jag har så svårt att stänga av hjärnan. 

// Ida

Promenad med morsan för fjärde dagen i rad. Gått 1,5 timme ungefär samtliga gånger. Idag kändes det mycket längre.. Trött. Men uttråkad så kände inte att jag hade någon ursäkt för att inte gå.

// Ida

Picslip 14 kilo senare :)

Viktnedgång denna vecka: - 1 kg

Viktnedgång totalt: - 14 kg

Viktnedgång kvar: 24 kg

Viktnedgången denna vecka slutade ivf på - 1 kilo. Det betyder - 2 kilo på två veckor. Och jag är alltså nere i totalt -14 kilo. 

Jag vet att jag fortfarande har mkt kvar men jag ger inte upp den här kampen. Det här är för hästarna och för F. Inget annat betyder något just nu. Inget.

// Ida

- 1 kg so far denna vecka! Men den officiella invägningen är imorgon bitti :)

Det betyder -14 kilo totalt so far!!

// Ida

Drömde en sådan underbar dröm inatt och vaknade till verkligheten. Med tårar i ögonen försökte jag somna om men misslyckades. Drömde att jag hade lunch med F och att han börjat förlåta mig. Det finns inget jag hellre skulle önska än att han hade ett intresse av att ha kvar mig i sitt liv. Vissa dagar är så smärtsamma att det bokstavligt talat gör ont. Och inget kan få det att försvinna. Jag saknar honom och oroar mig för honom. Skulle bara vela veta hur han har det. Om han är okej. 

Han är verkligen den bästa personen jag vet. Snäll och omtänksam och helt underbar på så många sätt. Och jag är väldigt kräsen med människor. Har svårt att tycka om människor och brukar i regel dömma rätt hårt för att slippa bli sårad själv.  Jag hatar mig själv för att jag sårat honom istället. Men egentligen behöver det ju inte vara så.. Vi kan ju vara tillsammans, som vänner eller något mer, om han bara släppte in mig igen. Men jag förstår varför han inte kan. Varför han inte vill. Jag bara önskar att han ville det. 

Tänker verkligen på honom 24/7 och kan inte sluta. Han är det första jag tänker på när jag vaknar på morgonen, sista innan jag somnar. Visst har det blivit lättare, jag gråter ju inte konstant. Men det är fortfarande svårt att inte ha någon att prata med. Att inte ha sin bästa vän i närheten. 

Samtidigt känner jag att det kanske måste bli såhär, för en stund i varje fall. Jag måste försöka lappa ihop mig själv, hitta tillbaka till mig själv och vela vara 100% mig själv innan jag kan släppa in någon alls i mitt liv. 

Men det känns väldigt ouppklarat det här med F. Jag tror att om jag ska kunna släppa allt helt måste jag få ett avslut på det hela. Inte bara att han slutar svara på mina meddelanden. Jag behöver ett riktigt, riktigt avslut. 

Och inte blir det ju bättre av att jag går omkring med en intensiv hunger hela tiden. Denna vecka har verkligen varit jobbig. Men jag har varit duktig!! Tackade i måndags nej till en scandic frukost med kollegorna. Medan de åt pannkakor, ägg, bacon etc så drack jag kaffe och lite apelsinjuice. Sedan till lunch var det lasange och jag tog fisk istället.. och igår så var det hamburgarbuf'é. Jag tog köttgryta. Verkligen inte fuskat alls denna vecka, utan nästan levt lite under det jag normalt brukar äta. Och det känns. Konstant intensiv hunger. Och även om jag äter så är jag som ett bottenlöst hål typ. Aldrig helt mätt och hungrig igen efter någon timme bara. Dessutom gått på promenader med morsan, 1,5-timmes promenader. 

Tror dock syrran klår mig denna vecka. Hon har ätit något dåligt på sin resa ner till Tunisien och spenderat ett dygn med rejäl magsjuka. Stackarn. Men på lördag kommer hon hem! Äntligen. 

Något som jag oroar mig lite för dock är att jag börjar få dåligt samvete av att äta. Nästan varje gång jag äter så känns det som om jag äter för mycket, även fast jag håller mig inom mina kalorier. Speciellt sedan F känns det som om jag bara borde sluta äta helt.. och trots att jag gått ner 13 kilo nu så ser jag ingen skillnad själv, även om folk säger till mig att jag verkligen rasat i vikt. Jag ser fortfarande magen och låren. 

För mig har ju en stor motivation blivit att om jag går ner kanske det blir lättare för F att förlåra mig. Jag vet inte varför jag tänker så, men det känns så. Självförtroendet har svikit mig rejält sedan allt med honom och jag vet att det egentligen är självförtroendet som måste upp på mig och inte vikten som måste ner, eller både och i ju för sig.. 

Exempel. Idag har jag ätit 3 dl lättyoghurt (65 kalorier/100gram) med en banan i. Klockan är halv fyra på eftermiddagen. Och det är allt jag ätit. Och jag har dåligt samvete över att gå ner till köket efter det här blogginlägget för att göra middag på köttfärs istället för kyckling. Vi hade ingen kyckling hemma.. 

Men idag är ivf sista dagen för den här veckan. Räknade att jag ungefär, på fyra dagar, har ätit sammanlagt. 2600 kalorier. På fyra dagar (D v s om jag äter 600 kalorier idag). Så då borde jag ju inte ha sååå dåligt samvete för fredagen då jag får äta.. right?! Urk.

// Ida