Hyfsad ok dag med jobb på först dagiset och sedan en grundskola. Lättad för att min magkänsla om jobbet på dagiset stämde, men sedan lite tyngd på axlarna för att det visat sig att jag räknat lite fel på grundskolan. Visst, alla gör fel. Men jag gör inte fel. Jag gör inte det. Jag är extremt noga med allt jag gör så jag förstår inte riktigt vad som hänt, men ingen idé att älta det. Det har blivit fel och det är mitt fel. Så e det bara. Men jobbigt. Hatar att göra fel, därför jag ständigt dubbel och trippelkollar saker och ser till att ha 100% koll.

Mycket som håller på att hända just nu på jobbet dock. Utan att säga för mycket börjar det luta åt att farsgubben och jag startar eget. Ingen av oss trivs som anställda på ett större företag, för vi båda är dåliga på att rätta oss i ledet liksom. Men vi får väl se.. ingenting är bestämt än. 

Väl hemma blev det en snabb middag och sedan stallet. Ridit "O" idag. Gick bra, men känns fortfarande ovant och lite läskigt att rida honom. Han var ju nyss föl och nu är han inriden. Vad hände därimellan? 

Sedan åkte jag till syrran för att gå ut och gå med henne. En kille som hon gillar har fotbollsträning precis vid elljusspåret mellan 7-8 på torsdagskvällar. Så hon ville gå förbi där. Halvvägs in i våran promenad började det spöregna. Så blev bara ca 1 timmes promenad idag. Var verkligen genomsur från topp till tå när vi kom hem igen. 

Det går lättare att inte tänka på F. Är väl kroppens sätt att gå vidare, läka. Men det är fortfarande svårt och jobbigt. Känner hela tiden sådan press på mig med att alltid ha någonting att göra. Sitter jag still för länge börjar jag tänka och då blir jag ledsen. Dessutom känner jag sådan press att jag måste gå ner i vikt så snabbt som möjligt. Inte längre för hans skull, egentligen. Utan bara att jag vill gå ner i vikt så jag lite har det livet bakom mig. Den Ida bakom mig. Jag vill må bra igen. Känna mig självsäker igen. Känna att jag betyder något, att jag syns. Det är liksom som om jag inte kan unna mig en klapp på axeln för det jag redan gjort eftersom jag fortfarande har så mycket kvar. Jag tycker på allvar att det inte händer något med vikten trots att jag gått ner 2,8 kilo på tre veckor. Det känns som om jag står och trampar.

Däremot känner jag förändringarna mer och mer. Har ju gått 14 dagar utav 15 nu. Den dagen jag inte gick var i fredags när vi åkte till mormor och spenderade hela dagen i bilen. Men dagen efter gick jag 2,5 timme så.. Ivf så ser jag skillnad på låren och så. Att de börjar minska. Och arslet börjar försvinna. Men än är det långt kvar.. som sagt. Invägning imorgon bitti innan jobbet. Vill egentligen väga mig runt 10-tiden på förmiddagen, då väger jag som minst. Men det går ju inte så får väl bli såhär..

// Ida

Jobbat på dagiset idag igen. För att klarställa, jag jobbar inte med barn utan jobbar med ventilationen. Riktigt jäkla krångelställe så fått springa fram och tillbaka och upp och ner på stege hela dagen. Framåt lunch skakade typ hela kroppen, för det här är ju tredje kalorisnåla dagen i rad. Kände mig lite snurrig i skallen och fick jäkla ont i skallen. Så jag som hade tänkt käka lättyoghurt till lunch bestämde mig istället för att åka till en lunchrestaurang. Åt en kycklingsallad, utan pasta. Så fick ivf i mig lite mer kalorier. 

Sedan hade ungarna sovtid fram till 1-tiden så kunde inte jobba. Suck. In till uppsala och köra lite ärrenden där istället. Handlade ett äpple som jag åt upp för jag kände mig fortfarande skakis och mådde inge vidare. Tror verkligen jag behöver gå upp i ivf proteiner, speciellt de dagarna jag jobbar aktivt också. Plus går ut och går. Ivf så drog vi hem lite tidigare. Direkt när jag kom hem så lagade jag middag, lövbiff med sallad. Överdrev med lövbiffen lite idag. Men å andra sidan är det typ inga kalorier alls i lövbiff så kände att det var okej. Powernap i tjugo minuter och sedan körde jag 4-hjulingen till syrran som bor i samhället för att gå elljusspåret med henne. Ett varv är typ 2,5 kilometer och vi gick två varv plus en liten omväg hem till henne så var ute totalt 1 timme och 35 minuter tror jag. Sist hem och fixa vatten till hästarna och nu sitter jag här. 

Känner att det är någonting jag måste ändra på om jag ska fortsätta gå 1,5-2 timmar varje dag. Min kropp är sjukt svag och trött. Men som sagt. Ska prova att gå upp i mer proteiner. Även pratat med syrran om att skaffa gymkort igen. Lutar lite åt att vi överger friskis och svettis-idéen och satsar på womens wellness istället. Tyvärr är ju det snuskigt dyrt. Jag får ihop det ändå, utan problem.. men syrran skulle se över om hon hade råd eller inte. Känns som om det skulle vara bekvämare att gymma på ett gym med bara tjejer. 

Pratade mycket om F idag när vi var ute och gick, syrran och jag.. insåg lite att även om mycket av mitt hopp har släckts när det kommer till honom så finns det fortfarande en gnutta hopp kvar. En gnutta hopp om att han ska, som sagt, bli nyfiken eller kanske känna sig ensam. Jag önskar verkligen att vi kunde vara där för varandra just nu. Det är jäkligt tungt för mig, och jag tror att det är tungt för honom med. Jag önskar han kunde inse att mitt liv inte har varit så enkelt. Att jag mått väldigt dåligt i perioder och att jag haft dåligt självförtroende. Extremt. Att jag behöver någon bredvid mig. Att den som sårade honom tillhör mitt gamla jag. Jag har förändrats så mycket. HAN har förändrat mig. Inte bara själsligt och i mitt sätt att se mig själv utan även mitt sätt att se framtiden. Han har utmanat mig att våga vara mig själv mer och jag står i skuld till honom så enormt mycket pga det. Det var det som var bra med oss tror jag.. vi utmanade varandra till att utvecklas personligt. Och om det är något jag önskar mer än något annat så är det inte att få tillbaka honom. Jag önskar mer än något annat att han fortsätter våga vara den han var precis innan vi bröt. Eller han bröt snarare.. för den människan var så vacker. Så grym. Och jag vill att han ska visa den personen för andra med. Och jag hoppas att jag inte förstört den sidan av honom. För jag kan stå ut med mycket, men inte det. 

Jag bara önskar att han ville försöka förstå mig som jag velat försöka förstå honom. Allas problem hör ihop med någonting. Det finns en bakgrund till det. Och han har hjälpt mig läka mycket av det jag hade problem med när det kom till att inte våga vara mig själv. Det gjorde han verkligen. Jag bara önskar att han kunde se det med. 

// Ida

Promenad med morsan och "O". 1,5 timme promenad + inspekterat hagarna där de varit och avverkat i skogarna runt omkring. Fyra hagar är oanvändbara tills all ris etc är borta. Suger.

Halsen fortsätter att göra jätteont men imorgon blir det jobba av.

// Ida

Internetet är tillbaka! Tack och lov. De fixade de väldigt mkt snabbare än jag trodde de skulle men hela byn (aka 20 hushåll) var ju utan tele/internet/TV. 

Fortfarande varken promenerat eller ridit, men känner mig jättekrasslig. Varit och handlat lite och plockat undan hemma däremot. Någon aktivitet lär jag väl göra dock.. 

Middagen blev taco utan bröd och med kyckling istället för köttfärs. Så typ en tacosallad. Bär till efterrätt. 

// Ida

Jobbat på ett dagis i Märsta idag. Med allt vad det hör till. De flesta barn är helt ok men alla dessa frågor och pekande och skrikande när det är många barn på en plats.. Hjälp.

Lunch idag blev kycklingsallad utan pasta. Middag blev 0,1%-ig yoghurt med hallon och jordgubbar. Satsar på en lång promenad idag med :)

// Ida

"Tvingade" med mig mamma ut på en promenad på kvällskvisten. Gick hemifrån ungefär tjugo över sju och kom inte tillbaka fören klockan nio. Tror mamma är glad att jag tvingar med henne ut men det är lite protester innan vi äntligen kommer iväg. Var så jäkla varmt på dagen så därför det blev en kvällspromenad. Stannade hos syrran också för mamma hade glömt sin mobil där när vi var där tidigare idag och hjälpte henne plocka ihop lite IKEA-hyllor och sånt. Och syrrans kompis var där. Hon påpekade att jag gått ner i vikt. Jag har fortfarande så svårt med det där.. det är jobbigt. Att andra ser det men inte jag. Men har väl som sagt med det dåliga självförtroendet att göra. Man ser bara allt som är kvar att få bort och inte det man redan bränt. 

Imorgon är det hårdkörning igen med kalorisnålt. Ser inte fram emot det men ser fram emot varje fredag då det är invägning numera faktiskt. Det händer ju saker!! Lite närmare målet varje vecka. Denna vecka har jag redan bestämt mig för att det verkligen ska bli hårdkörning. Inget fuskande och dagliga promenader och/eller ridturer. Som sagt, vill gå ner 3,5 kilo på fyra veckor. Borde inte vara någon omöjlighet om jag håller mig till rutinerna. 

// Ida

Är verkligen 5.2 metoden en mirakelmetod? Nej. Det är logik. Den normala kvinnan bör äta 2 000 kalorier/dag för att varken gå upp eller ner. Alla är olika, men det är det "normala". På en vecka ska du alltså äta 14 000 kalorier för att stå stilla i vikt. Äter du mindre = du går ner i vikt. Äter du mer = du går upp i vikt. Säg att du då har två dagar i veckan då du äter 500 kalorier/dag. Det betyder att de övriga dagarna får du äta totalt 13 000 kalorier för att stå stilla i vikt. 

Så nej, man kan inte äta VAD som helst på sina ätardagar. Du kan inte bara äta 500 kalorier/dag två dagar i veckan och sedan vräka i sig godis och pizza. Däremot behöver du kanske inte vara lika återhållssam de dagarna du har som ätardagar. Du kanske kan ta en glass eller äta lite extra sås, eller en macka eller nåt. Men att gå ner i vikt är inte lätt, vilken metod du än använder. Man kan inte bara inte äta och tro att allt ska bli bra.

Jag äter som sagt kalorisnålt 4 dagar i veckan. 600-700 kalorier/dag, max 800 kalorier. Mån-tors. Fredag äter jag godis och kanske någon godare middag. Lör och sön äter jag mer normalt med tre måltider om dagen. Dock rör jag också på mig. Jag rider ibland, men mest går jag ut och går. Det kan vara jobbigt med lågkaloridieten men det går. Och man får se till att äta saker med lite kalorier för att klara av dagen. Som lättyoghurt och mycket grönsaker (jag räknar inte grönsaker eftersom jag anser att det bara är nyttigt att äta grönsaker, viss lågkalori frukt räknar jag inte heller). 

Det är inte lätt. Gå ner i vikt är inte lätt. Men har man bestämt sig för ett sundare liv så får man ta den fighten. Jag har gått ner, som sagt, 14,5 kilo nu. Och jag har måååånga kilon kvar. Men det har inte varit lätt. Jag har gått och lagt mig hungrig, jobbat hungrig, varit hungrig. Men på något sätt måste ju kroppen minska ens magsäck. Och framförallt måste man ändra sitt sätt att leva på. Använder du dig av en tillfällig diet (som att äta måltidsersättning etc) så kommer du ju senare gå tillbaka till din normala livsstil och då går du upp dina kilon igen. Man måste ändra sitt sätt att tänka på och se framåt. 

Jag är ju en av de människorna som tror stenhårt att fasta periodvis är nyttigt. Så även efter att jag gått ner mina kilon så kommer jag fasta kanske en gång i veckan eller nåt. Att äta lågkaloridiet minskar risken för hjärt och kärlsjukdomar, demens, diabetes, cancer etc. Att dessutom periodvis äta proteinsnålt gör att kroppen slutar bygga och istället ställer in sig på att laga det som redan finns som är trasigt i din kropp. 

Däremot äter jag varje dag vitamin, mineral och omega 3 tillskott. Tycker det är viktigt att se till att få i sig det kroppen verkligen behöver. 

Använd sunda förnuftet och hitta din envisa sida så går det. Men tro inte att 5.2 metoden är någon mirakelmetod, för det är det inte. Det är bara logik. 

// Ida

Precis kommit hem efter en 2,5 timmes promenad. Enligt min kaloriapp ska det vara 850 brända kalorier. Dock räknar jag ju inte kalorier idag utan idag är en ätardag. Hade megaont i rygg och foten innan jag gick iväg men slukade ett par alvedon innan så jag klarade mig promenaden ut ivf :) Gick ju ingenting igår eftersom vi åkte bil hela dagen, därav den långa promenaden idag. Sista halvtimmen ungefär strejka ryggen däremot. Behöver nog gå till en kiropraktor eller nåt.. har ju rätt stora boobs och speciellt sedan jag började gå ner i vikt så känner jag av ryggen mer och mer. Funderar på att göra en bröstförminskning om jag bara gått ner mina kilon först. För ryggens skull liksom. Men vi får se. 

// Ida