Svart kaffe och ett glas juice till frukost. Är verkligen inte sugen på något mer att äta och det finns inte något hemma heller såatte.. Precis slängt ut hästarna i hagen. Nu har alla stallats upp och alla sov inne inatt. Och alla fick gå ut med täcke imorse. Plus att de fick gå i hagar hyfsat nära varandra så blev lite skrik mellan hingstarna och en väldigt brunstig "E". 

Grät mig själv till sömns igårnatt. Det känns verkligen så jävla tungt och mörkt just nu. Jag orkar inte. Mina vanliga 5-6 timmars sömn per natt är numera runt 4-5 timmar per natt. Och har varit så i 1,5 månad typ. Så tröttheten har riktigt börjat dra ner mig också. Är det inte rinexinet som får mig sömnlös så är det alla tankarna och känslorna. Så mkt som fattas i mitt liv just nu. Det har kommit att bli så enormt ensamt. Känner inte riktigt att jag har någon att prata med.. att ventilera med. Är väl mkt därför jag skriver på den här bloggen. Visst är det kul om några läser, men det är inte min huvudsakliga anledning till att blogga. Det är bara skönt att få ventilera mina känslor. Även om det inte alls är samma sak som att ha någon att prata med.

Jag fattar liksom inte. För ett halvår sedan, innan jag började få alla dessa känslor för F så var jag lycklig. Jag hade på något sätt accepterat min nitlott i livet. Att jag kanske kommer få spendera livet ensam och det var helt okej. Det var verkligen det. Jag hade min familj och mina hästar och jag accepterade att det var kanske allt som var menat för mig. Och lycklighet kommer ju med att man skapar ett lugn och inre balans. Så ja, jag var nog lycklig. Sen kom känslorna och i och med det abitioner och hopp om framtiden. Och då kommer drömmar och då kommer förhoppningar.. och sen kommer besvikelsen. Men man har ju fortfarande kvar längtan, viljan. Drömmen. 

Fick nytt projekt igår som ska börja till vintern. Av en som pappa jobbat med förut. Han är pensionerad mångmiljonär. Vi ska jobba på hans "lilla" villa i stockholm. Den är si så där bara 3 våningar, 500kvm stor. Sedan vet jag att han har ett hus i göteborg med. Och typ en borg i frankrike. Som han för övrigt bjudit över pappa till, om pappa någon gång "hade vägarna förbi". Pappa har även gjort jobb åt honom i England, bland annat på Heathrow. Så skulle vara sjukt kul om vi kunde få lite jobb där med om allt går bra. Men i och med att han är pensionerad så tvivlar jag på att det kommer hända. Tyvärr.. men vore jättekul.

// Ida

Asså.. det är en sak med osötat kaffe. I can take that. Svart kaffe är helt okej. Men osötat te? Dricker vanligtvis inte te, men tänkte att jag skulle börja med att dricka grönt te nu när jag lever mitt mer hälsosammare liv. Wow. Det är inte gott. Men jag dricker det ivf.. 

Tänkte också förklara lite vad jag menar när jag säger att jag får min stressklump. Stressklump är något jag själv döpte den till innan jag visste vad det var. Jag har varit två gånger till läkaren med det. Den första läkaren diagnoserade det som kronisk förkylning utan att ens ha undersökt mig och skickade hem mig med näsdroppar. Den andra läkaren sa att det var allergi och tog allergiprover på mig, hittade ingenting, men sa att det fortfarande var allergi. Naturligtvis hjälpte alltså INTE allergitabletterna jag fick. 

Det var inte fören jag började söka själv på internet som jag hittade min sjukdom. Den heter Globus hystericus. Även kallad "instängd gråt". Det är helt enkelt en sjukdom orsakad av stress eller/och instängda känslor. Jag har inte haft det alls på flera år fören nu när F försvann ur mitt liv igen. Symtomen är en stor klump i halsen. Vi alla har väl fått den där klumpen i halsen när man är påväg och gråta. Så blir det fast tio gånger värre eftersom det inte försvinner även om man gråter och kan hålla i sig i timmar. Det blir en spänning i halsen. Som gör sinnessjukt ont och blir väldigt svårt att andas ibland. Speciellt på natten när man ska ligga ner och den sitter där i halsen och ligger man på fel sätt då så kan det vara väldigt tungt att andas.

Jag har inte sökt hjälp för den. För ärligt talat så litar jag inte på läkarna alls. Det känns som om det kommer göra som med allt annat jag sökt hjälp för - konstant skylla på min vikt. Att jag sedan gått ner 15 kilo och fortfarande mår dåligt tar de noll hänsyn till. Jag fungerar hyfsat bra när jag tar rinexin, men då kan jag inte sova istället. Och sedan har det även fungerat med muskelavslappnande men det känns inte som ett bra alternativ. Man ska ju ju hitta problemet och lösa det, inte knappra piller liksom.

Men jag vet inte.. det känns bara som om det börjar bli så mkt i mitt liv just nu. Mkt som jag inte riktigt orkar med att bära upp själv längre. Jag har haft så mkt motgångar i mitt liv. Saker som tryckt ner mig och som fortsätter. Men jag går ständigt och tänker "snart blir det bättre" och "snart blir det min tur". Men det liksom händer aldrig. Och jag vet ärligt inte hur länge till jag orkar hålla huvudet högt. Jag känner ju hur jag rasar inombords. Det börjar kännas som om jag varit stark för länge. Och jag är ju inte den som visar känslor utanpå. Jag håller mig väldigt iskall och tycker inte om att visa speciellt mkt. MEN det var en helt ny sida jag upptäckte av mig själv när jag fick känslor för F. Helt plötsligt började jag visa för mkt känslor istället. Men bara för honom. Det kändes naturligt och jag ville att han skulle veta vilken underbar person han är. Jag har nog aldrig varit så varm och kärleksfull med någon annan förut. Kanske det är därför det tar så hårt på mig nu.. att jag har alla dessa känslor kvar och det känns inte som om han förstår att det jag sa och kände faktiskt var helt ärligt. Jag bara önskar att jag fick en timme av hans tid då vi kunde diskutera vuxet och öppet. Låta mig förklara, svara på frågor, kanske få lite skäll. Ränsa luften. 

He is the worlds greatest person. And I dont even think he knows that.

En random bild som jag tagit med min iPhone. Fotografering är en väldigt stor del av mig. Jag tycker om det och det visar känslor. Det här fotot älskar jag så mkt, för det påminner mig om en tid då jag var väldigt glad. Jag såg liksom ljuset och tänkte att det var så vackert. Och mkt av den glada tiden berodde på F. Så bilden påminner mig skarpt om honom.

// Ida

Kan inte fatta att vissa dagar fortfarande är så grymt jobbiga utan F. Det blir ju lättare, typ ivf.. men vissa dagar är så känslosamma och tunga och mörka. Och känner liksom då att jag MÅSTE ha saker att göra hela tiden för att hålla alla de tankarna borta från honom. Speciellt tungt är det ju att jag vet att han fyller år på söndag. Har liksom "firat" honom de tre senaste födelsedagarna och helt plötsligt ska jag inte få göra det.. verkligen skittungt. 

Idag har jag som sagt kept my head busy. Jobbade på förmiddagen. Sedan ut i stallet och longerade "S". Han har inte longerats så många gånger tidigare direkt så idag började jag verkligen från grunden med att han skulle lära sig signaler och att vi skulle förstå varandra med kroppsspråket. Att han skulle veta vad jag menade beroende på hur jag petade på honom eller rörde mig. Det gick bra. Han är en väldigt, väldigt smart häst. Han lär sig snabbt om man visar honom rätt. Gör man rätt och ger honom mkt feedback, direkt feedback, så lärde han sig förvånande snabbt. Men gäller som sagt att ge honom mkt eftergift och beröm. Han lärde sig överdrivet snabbt att när jag ville att han skulle stanna skulle han ställa sig med huvudet mot mitten och rumpan bortåt. Tyvärr slet han sig en gång. Jag brukar VÄLDIGT sällan tappa hästar. Jag håller kvar tills armen går ur le typ hellre än att släppa. Men jag använde mig av ett lite för brännande grimskaft (buck brannamans egna märke med läderflärp) så blev helt enkelt tvugen att släppa. Var på inhägnat område så var inte så farligt ändå. Avslutade ivf med ett par bra varv på töm och sedan sprang jag även med honom ett par gånger. 

"S". Lite dåligt bild dock.. men han ville inte stå still. Blåste väldigt mkt och stona stod och skrek på honom. Om 10 dagar blir han av med kulorna, då vi kastrerar honom. Lite småpirrigt. Tänk om han tappar all utstrålning? 

Nästa häst på tur var "O" och "E". Mamma och jag tog varsin häst och gick ut och gick cirka 1 timme. Finns inte så mkt att säga. Det gick bra, de höll sig lugna. Förutom att "E" är sjukt brunstig. Konstig tid på året att brunsta på men aaa.. så hon gick och fria till "O" hela tiden. Han är ju valack så han fattade ju ingenting men lite roligt att se henne gå där och gnägga lågt och kissa ner och "O" totalt struntar i na. Fuxston..

Siste man för rakning blev "M" som jag red en stund på banan idag. Gick bra, men hon har verkligen noll kondition. Hon orkade inte riktigt gå i den formen jag ville ha henne i. Varken i skritt eller trav så hon försökte dra tyglarna ur händerna på mig flera gånger. Så valde att arbeta henne ganska lågt idag så hon fick sträcka ut ryggen ordentligt. Lågt och framåt. Det är ju en väldigt trevlig häst att rida - numera. När jag satt på henne första gången intalade jag mig själv att jag köpte henne ju inte för hennes ridbarhet utan för hennes stam och jag skulle ju bara avla på henne så skitsamma om hon försökte hiva av ryttaren så fort man satt på. Hon stod verkligen och tokbocka på plats. Ramlade inte av men har aldrig suttit på en sämre häst. Dessutom var hon överdrivet seg och otroligt bortskämd. 

Men allteftersom åren gått har hon vuxit hon med. Numera går hon mer framåt, finns en helt annan arbetsglädje i henne. Hon bockar väldigt sällan. Det går att leda henne utan att hon drar en tvärsöver stallplanen för en grästuva. Hon har helt enkelt vuxit väldigt mkt. 

"M" efter ridturen.

Nu ska jag träna lite på crosstrainern och göra lite squats lite andra övningar. Blev så istället för att springa eftersom de blåser isstorm ute typ. Fryser jättemkt. 

// Ida

Varit ännu en skitdag. De verkar höga sig numera.. jag tar verkligen en dag i taget just nu. Och imorse gick det helt enkelt inte. Vilket lämpade sig eftersom vi inte har så jättemkt jobb just nu. Sover ju sååå illa och mår så crap i både kropp och själ så aa.. fick bli en latisdag. Typ knappt ätit och bara legat i sängen och glott på teve hela dagen. Jag är bara så trött och less på att vara trött och less. Det är bara så mkt just nu med allt. Känns inte som om det går bra någonstans och jag känner mig hyperstressad och deppig. Önskar som vanligt att jag hade någon att prata med. Eller snarare.. hade F att prata med. Han kan verkligen inte ha en aning om vilken betydelse han haft för mitt liv tidigare. 

Känns dock som om jag växer mer och mer för varje dag. Jag inser lite att även om saker och ting är jobbigt just nu så kommer jag så småning om ta mig igenom det. Jag är starkare än vad jag trodde. 

Alla pållarna står inne just nu, pga det dåliga vädret. Vilket betyder 6 boxar som ska mockas och fixas till. Varav en fölbox. Så framåt kvällen så ställde jag mig och mockade och fixade allt till de 7 odjuren :) Det är obeskrivligt vad dessa 6 hästar betyder för mig (den 7e är syrrans halvblod och hon är djävulen själv). 

Bokat kastrering av två av hingstarna idag. Om en månad är jag två hingstar fattigare och två valacker rikare!! Jag ser fram emot det faktiskt.. insåg snabbt att jag har "W" kvar som hingst dock men han lär ju inte börja hingsta sig fören om typ ett halvår eller så. Kostade bara 1500kr per kastrering hos veterinären vi bestämt oss för att ta ut! Hon gör det stående i ju för sig, kostar ju mer att kasta dem. Men sjukt lättad att det inte kostade mer. Kan ju göra det om det blir komplikationer men får hålla tummarna att det inte blir det. 

Sedan bokat tid för 4 tandkoller med samma veterinär. Är mitt gamla avelssto som ska kollas, hon är ju 22 år nu så vill hålla koll på hennes tänder ordentligt. Min fina gamla tjej. Haft henne halva hennes liv nu. Och halva mitt liv typ. Sedan har vi återkoll på det andra avelsstoet som hade massa frakturer och shit sist hon kollades. Sedan kolla min "O" som ju är unghäst och vill hålla koll på hans tänder nu under växtperioden och när vi börjat rida honom och så ordentligt. Och sist kolla 1-åringen som tuggar konstigt och är mager trots att han gått på bete hela sommaren. Man har nästan kunnat se revbenen på honom hela sommaren trots GROVT bete. Är väl fullblodet i honom.. får fodra upp honom rejält i vinter. 

Sedan var jag ut på en ridtur med min "O" samt mamma på hennes och syrrans halvblod "E". Gick super!! Första gången jag skrittar ut på honom någonsin. Han var jättelugn trots får och grannarna som var full igång med mjölkning (låter lite från deras lagård då). Han gick lugnt och tugga på bettet i form och svarade helt ok på hjälperna. Ser fram emot att få träna honom ordentligt. 

Första bilden är på åringen och andra på "S". Båda hingstarna som ska kastreras :) Båda egna uppfödningar som är till salu. Åringen för 30 000kr och "S" ska säljas som inriden om några månader för runt 60-70 000kr. 

// Ida

Wow trodde aldrig att jag skulel citera en tyler swift låt.. men aa.. the song is kinda good. 

Kom precis hem från dagens promenad. Extra lång eftersom jag inte gick igår. Betydde dock att jag gick 2 timmar och 25 minuter med VÄRLDENS skavsår på ena tån. Hade dock lindat in den ordentligt men kändes ändå. 12, 85 kilometer blev promenaden. Vilket får mig att sluta på 59,4 kilometer totalt denna vecka. Vilket är relativt bra i och med att jag inte gick igår tycker jag. 

Jag bor mellan två lite större tätorter. Åt ena hållet är det ca 40 min promenad till elljusspåret, åt andra hållet ca 60 min. Gick till tätorten längst bort idag. Men även den tätorten som jag växt upp i innan vi flyttade ut på landet för 9-10 år sedan eller nåt. Det är där jag har alla mina dåliga minnen inristade. Vet inte riktigt varför jag valde att gå den vägen idag.. när jag dessutom från början var på dåligt humör. Elljusspåret idag var tungt. Har sjukt jobbiga minnen därifrån. Skolidrotten och fritidsdagar med skolan. Fick sådan klump i magen av att gå där. Men det elljusspåret är sååå långt mkt bättre egentligen än det andra. Mer backar och bättre underlag. Tyvärr också mer folk. Men som sagt, fick nästan lite ont i magen av alla minnena som kom.

Hade så hemskt bra drömmar inatt. Kommer inte ihåg dem så mkt direkt.. förutom att de handlade om F. Och att han förlät mig. Så drömmen var överdrivet lycklig, vilket bara gjorde de ondare att vakna. Har aldrig förut varit med om att jag vaknat mitt i natten, helt lycklig över det man drömt om bara för att totalt krossas av sanningen. Sedan gå och lägga sig och somna om och FORTSÄTTA DRÖMMEN!! Har aldrig hänt mig förut, att den fortsatt liksom. Jätte-wierd. Får mig ju inte på världens bästa humör heller kan jag ju säga..

Nee, nu ska jag ut i stallet och fixa och dona. Aptrött och vill inget  hellre än att duscha och gå och lägga mig.. 

// Ida

Jag har inte orkat idag. Inte orkat någonting. Jobbade, bara för att åka hem och jobba hemifrån istället. Påbörjade en promenad, bara för att avsluta den efter tio minuter. Skulle äta gott idag, men sket i det också. Jag har bara inte orkat idag. Haft så ont i mitt knä och fick håll efter bara en minuts promenad och har sovit sååå jäkla dagligt i flera nätter nu. I just.. today I just couldnt smile and pretend. Somnade en stund vid halv åtta bara för att vakna några timmar senare. Men ska försöka somna om nu. Jag behöver sömnen. 

Imorgon straffar det sig ivf.. blir extra lång promenad. Men i vanliga fall har jag inget emot det. Det är lite terapi liksom. Min radiokanal på, som jag bara kan lyssna på när jag är ute och går eftersom mottagningen inne i huset och stallet suger. Och bara jag och mina tankar och musiken. Terapi. Men idag.. nee.. tröttheten blev bara för mkt helt enkelt. 

// Ida

Such a wierd day.. kan inte sova, så kan ju lika gärna blogga. Den där jäkla känslan av hemlängtan som kommit tillbaka lite. Längtar efter F. Saknar att bara ha någon att prata med really.. ha hans visa ord och peppning. Wishin things were different. Jag har aldrig varit bra på att acceptera saker jag inte vill acceptera. Jag är van vid att om jag jobbar tillräckligt hårt för något så kan jag få det. Men det verkar inte så med honom. Jag vill be om ursäkt - på riktigt. Jag vill förklara - på riktigt. Jag vill att han ska vara arg och skrika på mig - på riktigt. Jag vill att han ska försöka sätta sig in i min sits och försöka förstå - på riktigt. Its just wierd not havin him around anymore. Och vissa dagar bara slår det mig. I hurt him så mkt att han gav upp hoppet om mig. Och jag vet att jag inte är helt enkel.. jag har mkt bagage. Jag bara önskar att han hjälpt mig bära dem istället för att gå iväg. Jag behöver någon som kan hjälpa mig bära på allt. Det blir lättare att gå upp ur sängen på morgonen, fokusera på annat, försöka tänka bort honom. Men det går aldrig över. Det blir aldrig lättare när jag väl tillåter mig själv att tänka på honom. Hur jag sårade honom. Han förtjänar inte det. Hur ska jag någonsin hitta någon som kan stå ut med allt mitt bagage och som älskar mig för mina negativa sidor också, på samma sätt som jag älskade F's alla olika sidor?! Jag önskar mer än någonsin att F var killen som reste sig och hjälpte mig. Försökte förstå hur mitt liv sett ut.. men jag förstår varför han reagerat som han gjort. Det gör jag verkligen. Han är en känslig kille och jag sårade honom. Bad.

Och hans födelsedag kommer snart.. jag har sagt grattis till honom hans senaste tre födelsedagar. Jag vet inte ens hur jag ska ta mig igenom den dagen?! Och inte kunna kontakta honom? Det är en dag jag VERKLIGEN bävar för. 

---

Senaste dagarna har varit lite stressade. Tisdag jobbade syrran och jag i Ockelbo. Skitdag, skitjobb rent ut sagt. Krångelställe kan man lugnt säga. Skulle ju inte gå alls i tisdag hade jag ju bestämt men slutade med en 1 timme och 10 minuter lång promenad ivf. 

Onsdag jobbade jag i Bålsta med farsan och syrran. Såna dagar jag verkligen uppskattar. Få jobba med dem båda och lära sig av pappa. Sedan han blev chef har ju syrran och jag blivit lite mer lämnade åt oss själva. Han jobbar ju mkt på kontoret och har alla andra anställda att se till. Så var riktigt kul att få några timmar med honom på jobbet. Gick ut och gick när jag kom hem, 1 timme och 35 minuter. 

Idag har jag varit till ridhuset med pappa och syrran och hästen "O". Pappa tömkörde först och sedan red jag. Syrran hade lektion med mig. Hon är ju mer dressyrryttare och jag är mer inriktad på hoppning, även om jag ridit en del dressyr med. Så blev bara lite enklare i skritt och trav med ställning och min sits etc. Har ju inte ridit regelbundet på flera år och dessutom är ju "O" bara 4,5 år gammal. Så för mig gäller det att hitta tillbaka och framförallt lära mig rida honom. Veta vad jag kan kräva av honom liksom. 

Sedan hem för en promenad med syrran. Hade bestämt redan för flera dagar att vi skulle ta oss en längre promenad. Vi hade planerat vilken väg vi skulle gå, men visste inte alls hur långt det var. Slutade med att vi var ute i 2 timmar och 25 minuter. 12,5 kilometer. 916 kalorier brända. Alltid skoj att gå med syrran men blir ju allt mer sällan i och med att hon inte bor hemma längre. 

Neee.. ska väl försöka mig på att sova lite grand igen. Men tårarna liksom vägrar sluta rinna. Jag vet att jag säger det ofta, men kan inte låta bli. Jag. Saknar. Honom. Och jag önskar han kunde inse att han fortfarande har en vän i mig och att mitt beslut att tala om sanningen för honom var för att jag ville att han skulle veta om det. Jag ville från och med nu vara 100% ärlig mot honom. Han kan lita på mig nu. 

Men en mer smärtsammare tanke fortsätter att komma upp till ytan.. kanske jag helt enkelt aldrig betydde så mkt som jag trodde att jag gjorde för honom. För varför skulle han annars bara ge upp om mig? I dont get that part.. 

// Ida

Gårdagen blev det 120 squats och 1h och 35min promenad. Idag har jag gjort mina 120 squats också samt varit ute och gått i två timmar med syrran, totalt 13 km. Venne om jag kanske får ta en vilodag imorgon. Har börjat få håll så fort jag är ute och går och sedan hela tiden medan jag är ute. Så funderar på om den krampande muskeln som orsakar hållet kanske helt enkelt behöver en day off. Värt att prova ivf kanske.. fast vill egentligen inte. 

Lite intressant, för på runkeeper kan man ju se ens prestationer i siffror lite mer exakt. Som förra veckan gick jag totalt 54 kilometer under 7 olika aktivitetrar på 9 timmar och 50 min. Totalt förra veckan brände jag 4 203 kalorier i aktivitetskalorier. Lite intressant, och roligt, att se. 

Varit i Bålsta och jobbat idag. Imorgon ska vi dra upp med våran nissan navara till Ockelbo för jobb. Långa resor både uppåt och neråt nu. Har ju jobbat mkt i stockholm, bålsta, märsta, knivsta ett tag och nu ser det ut som om det blir jobb i både Ockelbo och Falun ett tag. Långa resor blir det ju..

Varit lite klump i halsen idag. Saknar F, som vanligt. Tänker så mkt på honom och undrar hur han har det. Går inte en dag utan att jag tänker på honom. Knappt ens en timme.. utom när jag sover. I just miss him och hoppas han har det bra. 

Anyways.. ska nog sova tidigt idag. Blir ju så tidig morgon imorgon och aaa.. tröööööt. Det här med att träna varje dag liksom tar ut en rätt bra. Men blir väl bättre efter ett tag med.. få mer energi :)

// Ida