This might be the whiskey talkin.. but I miss him so much tonight. Känns som om jag mår bättre ett tag och sedan är det en kväll som tynger mig och jag saknar honom så mkt att det gör ont. I miss talkin to my friend. 

Det gör bara så ont.. det känns som om varje gång jag är påväg att bli lycklig så är det som om någon drar ner mig. "Se upp världen, nu håller Ida på att bli lycklig, dags att ta ner henne på jorden". Jag har aldrig haft någon som honom.. och det kommer jag aldrig mer få. Inte på det sättet. Och jag hoppas att han vet att om han skulle behöva mig, på något sätt, vilket som helst, så skulle jag vara där för honom. Min vänskap finns alltid. Alltid. Alltid. 

Im broken. Im.. broken. Och inte bara pga det här med F. Jag var krossad redan innan. Långt innan. Allt går låååångt bak. Till grundskolan. Jag har haft år av förnedring, osynlighet, mobbing. Det betyder bland annat att när jag älskar någon älskar jag väldigt mkt. En kärlek som inte försvinner så lätt. För det är väldigt få människor jag släpper nära inpå mitt liv. Och därför får jag svårt att släppa taget. Och jag älskar honom med varje muskel, varje nerv - som en vän. Han är den enda vännen jag någonsin haft som varit 100% min vän. Tills nu. Och jag förstår det. Jag förstår att han är ledsen, sårad och upprörd.. MEN jag trodde verkligen inte att han skulle kapa kontakten med mig helt. Jag trodde han skulle bli arg.. men ändå vara en förstående vän. Delvis ivf. I need him. Jag behöver honom att prata med. Hjälpa mig genom det här. Jag behöver min vän. Jag behöver få en kram och någon som säger att det kommer bli okej. Någon som kan hjälpa mig ifrån den här helvetiska hålan som drar ner mig så jäkla mkt. Varenda jäkla litet gruskorn i hela jävla byn är en daglig påminnelse om allt skit jag gått igenom här. Jag behöver någon som förstår att jag är broken. Och det jag gjorde var för att jag är en jäkligt broken människa. PGA min barndom. Jag letar inte efter förlåtelse.. men lite förståelse kanske. Och att den vännen som hjälpte honom genom ganska tunga perioder nu behöver en dunk i ryggen och en hjälpande hand själv..

Im just so tierd of bein lonely. So sick of feelin like the wierd girl. Den osynliga. Den som inte finns.. 

// Ida

Gårdagen var en mindre bra dag. Vaknade med feber. Två alvedon och sedan åkte jag till jobbet ivf. Känns inte som om det är en så bra tidpunkt att vara ledig på just nu. Hade sedan feber från och till hela dagen. Dessutom, som vanligt, har jag sovit riktigt dåligt. Så som väntat höll jag inte kalorierna igår. Att vara sjuk, jobba och hungrig är inte min grej. Men har börjat tänka om när det kommer till veckoupplägget mkt. Jag behöver ändra på någonting för jag känner att min kropp börjar lägga av. Har hållit på med den här metoden i flera månader nu och min kropp mår inte längre bra av det. Jag har mindre energi än innan och har hänt massa konstiga saker senaste tiden som gör att jag ifrågasätter om det verkligen är nyttigt för mig att fortsätta såhär extremt. Senaste 3-4 dagarna har jag bl a fått nässelutslag på benen och armarna. Sedan har jag fått en infektion i mitt hål i örat (och jag har inte haft hål där sedan jag var typ 10 år gammal). Plus att jag känner att hela jag är i obalans och som sagt, sådan enorm trötthet som håller på att knäcka mig. 

Så tänkte såhär. Tänkte försöka mig på att äta 600-700 kalorier sön+mån. Sedan äta runt 1300-1400 kalorier tis. Sedan äta 600-700 kalorier ons+tors. Fredag blir fridag. Och så 1300-1400 kalorier lördag. Då blir det liksom inte fyra kalorisnåla dagar i rad ivf. Och sedan MÅSTE jag räkna in aktivitetskalorierna till stor del. 

Åt middag hos syrran igår. Hamburgare med fullkornsbröd. Och efter några timmar där så gick jag hem. Eller ja, sprang intervaller. Men note to self - spring inte när du precis ätit!! Sådan jäkla håll. Sprang ivf intervaller på 1 minut åt gången. Sista gången fick jag sådan nedrans håll, så tryckte bara på hållet så jag kunde springa minuten ut.. det skulle jag inte gjort. När jag släppte sedan så gjorde de så jävla ont att jag var tvungen att stanna upp helt. Men annars gick det bra :) Hade på mig nya pumaskorna hela dagen på jobbet + när jag var ute och gick/sprang. Inte ens antydan till skavsår. Sedan när jag kom hem efter att ha sprungit så följde jag med morsan ut på en promenad 40 min till. Så var totalt ute på en 80 min lång promenad igår. Man kan lungt säga att jag var trött när kvällen kom.. har ju som sagt sovit dåligt och hade feber igår också så blev väl lite mkt. 

Men som sagt, har sådan press på mig känner jag. Är jag inte ute och går en dag så känner jag mig så jävla lat. Och äter jag över 600 kalorier på en dag så känner jag mig så jävla fet. Det gäller, tyvärr, även fredag numera. Pressen tillsammans med att jag inte sover.. det håller på att knäcka mig. Känns på allvar som om jag håller på att gå in i väggen. Jag orkar inte hålla ett leende på läpparna längre. Orkar inte försöka. Orkar inte stå ut. Jag vill bara lägga mig raklång ner och gråta. 

Idag har jag fått en ledig dag dock. Vi hade inte jättemkt jobb och jag kände verkligen att jag behövde det. Så till och med haft sovmorgon och allt!! Även fast jag inte sov inatt sådär jättebra så var det skönt att ligga och dra på morgonen. 

Sedan hittat en ny lättyoghurt som jag dyrkar. Varit så less på jordgubbsyoghurten. Och den andra som jag tycker om är det för lite kalorier i för att jag ska kunna äta till frukost etc. Är ju 0,1%-ig. Men nu som sagt har jag hittat en ny. Skånemejeriets lättyoghurt med smak av "skogens bär". Skönt med variation :)

// Ida

Idag har varit en väldigt påfrestande dag för mig. Rent psykiskt. Bara känt väldigt mkt press och stress senaste tiden med allt. Känner mig totalt utsliten och lite utbränd. Jobbet går tungt, viktnedgången går tungt, hästarna går tungt. Ansvar, ekonomi, upp på morgonen, stressklump, lite sömn, vikt. Allt allt allt, hela hela tiden. Aldrig något roligt, aldrig någon att prata med. Känns för tillfället bara som om jag vill släppa allting. Bara ligga i sängen i en vecka och let it all go. Igår hade jag min första smal-dag. Första dagen på år och dagar som jag faktiskt kände mig smal. Men idag har jag nog aldrig känt mig tjockare. Och vet inte ens varför. Köpte nya arbetsbyxor idag, två storlekar mindre än de jag köpte sist. Och två storlekar mindre t-shirtar och en huvtröja. Byxorna i storlek D108 (nuvarande byxorna är D112, hade innan viktnedgången D120). Tröjorna i storlek L och XL men som vanligt med arbetskläder är ju allt anpassat efter killar och jag har ju mina stora boobs som tar upp ganska mkt av tröjorna. 

Ivf känner jag mig totalt nedbruten idag, psykiskt. Ont i foten och knäet, eftersom jag använt fel skor när jag varit ute och gått. Mina gåskor gick ju sönder och tagit mig tid innan jag köpt nya. Vilket jag gjorde idag. Ett par Puma. Kostade saftiga 1500kr. Men som sagt, får ju ont om jag inte har rätt skor. 

Sedan ont i skallen eftersom ögonen fortfarande vägrar vänja sig vid de nya glasögonen på längre distanser. 

Och så sover jag lite. Pga stressklumpen i halsen äter jag medicin som gör att jag får väldigt svårt att sova. Men det är ju bara att välja liksom.. sova eller andas?? 

Till slut är det hästarna. Och ekonomin egentligen. Sparat ihop 50 000kr hitils i år för jag vet att det kommer komma stora kostnader nu i höst. Och jag har pengarna. Jag kommer klara mig. Ändå stressar jag upp mig.. kommer kosta två kastreringar (ca 3 000kr/styck), fyra hästtandläkarbesök (ca 1300 kr/styck), årets halm (ca 6-7 000kr), inridningen av "S" (ca 4-5 000kr/månad) och så ev måste vi köpa ett par uteboxar eftersom vi har fullt i stallet och årets föl kommer behöva en box så småning om. Sedan vet jag ju att när jag säljer de två hästar jag har till salu kommer det nästan vara 100 000kr tillsammans. Då ska i ju för sig päronen ha hälften av pengarna för den ena hästen men säg att jag får 70 000kr ungefär. 

Funderat mkt på vad jag ska göra med pengarna. Resa skulle jag vela göra. Funderar på att dra med syrran till USA eller nåt.. eller enkelt bara till Italien eller nåt. Eller så sparar jag dem för att kunna köpa ett eget litet hus någonstans. Men bara tanken på att bo själv gör mig ledsen. Venne om jag skulle palla det.. en hund kanske? Eller en bil. Kollat runt på cheva silverado eller ev. en saab 9-3. Drömmen vore dock en 50-tals pickis typ ford, cheva eller något. Men aa.. svårt att dra hästläp med en sån..

Kaloriräknandet idag har gått bra. Ätit totalt 605 kalorier idag. Kålsoppa med prinskorv till lunch, kycklingsallad till middag (liiiite pasta i). Åt även jordgubbar, men räknar som sagt inte bär, viss frukt och grönsaker. 

Ingen promenad blir det idag. Sjukt dåligt samvete för att jag inte går ut och går. Det är det jag menar med pressen på viktnedgången. Att det typ håller lite på att knäcka mig. Känner att jag MÅSTE vara under 600 kalorier/dag. Känner att jag MÅSTE gå ut och gå varje dag. Men idag sa syrran ifrån att hon tyckte jag skulle vila mitt knä eftersom jag haltat hela dagen. Men känner mig jättelat och grinig över det.. 

// Ida

Kalorier totalt: 1023

Varav räknade kalorier: 348

Aktivitetskalorier: 675

Som sagt varit i Stockholm och jobbat idag. Älvsjö. Lång resa, och om jag ska vara ärlig så var jag relativt obekväm med att åka dit. Men pekar chefen med hela handen är det bara å nicka och le. Eller ja, farsan dådå.. farsan är ju min chef. Vi två var tvugna att åka dit och reda ut problem som uppstått och gick inte att skjuta på det längre. Men blää.. var relativt jobbigt faktiskt. 

Därav blev lunchen lite svår. Och var stressade i och med att det blev så långt att åka så åt inte lunch fören vid 3-tiden när vi kom hem. Och då hade jag inte ätit frukost (gör aldrig det på vardagar). Så 320 gram lättyoghurt (=208 kalorier) till lunch. Upp på rummet och vila skallen eftersom mina ögon fortfarande håller på att vänja sig vid de nya glasögonen. Sedan middag. Kål och prinskorvssoppa (=282 kalorier +41 kalorier lingonsylt). Räknade ju bara prinskorvarna. Sedan ut och gå med mamma och hästen "E". Blidde en promenad på 1,5 timme. 675 kalorier brända. In och kolla på idol med päronen och åt då en matlåda med kyckling, ärtor och ris på 492 kalorier. 

Funderar på om det är dags för mig att börja intervallspringa snart. Men måste införskaffa nya skor först.. syrran ringde womans wellness idag och hörde om priser. De hade gått upp i pris!! De kostar numera 3 500kr som lägst per kvartal. Stört dyrt. Fattar inte ens vad de tar betalt för egentligen. Och så kunde man inte längre välja PT var tredje månad utan man var tvungen att välja 1 ggr/månad, 1ggr/varannan vecka eller 1ggr/varje vecka. Jag som liksom inte ens vill ha en PT alls till en början. Hatar att passa tider när jag ska träna. Oftast vet jag inte ens fören samma dag att jag ska träna eller inte. Och dessutom om jag har tider att passa så blir det bara massa krav och det vill jag inte ha några. Jag vill bara åka dit och träna när jag känner för det och när det passar mig. Inga krav, inga måsten, inga tider. Men vi får väl se.. jag stressade in i ett beslut sist och det fungerade inte så måste ta mig en funderare. Det är väldans mkt pengar. 

// Ida

Är och jobbar exakt, enligt GPS, 3,1km från där F bor. Känns mysko och fel. Och konstigt. Så avlägset på något sätt. Önskar vi kunde träffas och reda ut allt.. Men den biten är helt upp till honom. Man kan inte tränga sig på där man inte är välkommen. Men önska kan man ju..

// Ida

And ohhh.. Idag är det en månad sedan F bröt kontakten med mig. Konstigt hur snabbt det gått egentligen. Men varit den värsta månaden i hela mitt liv. Kan fortfarande knappt förstå att jag förlorat min bästa vän.. det är fortfarande en omöjlig tanke. 

Börjat klura på en tatuering för att hedra honom lite.. han har fått mig att växa så pass mkt och bokstavligt talat ändrat hela mitt liv. Han är någon som bör hedras. 

// Ida

Hyfsad ok dag med jobb på först dagiset och sedan en grundskola. Lättad för att min magkänsla om jobbet på dagiset stämde, men sedan lite tyngd på axlarna för att det visat sig att jag räknat lite fel på grundskolan. Visst, alla gör fel. Men jag gör inte fel. Jag gör inte det. Jag är extremt noga med allt jag gör så jag förstår inte riktigt vad som hänt, men ingen idé att älta det. Det har blivit fel och det är mitt fel. Så e det bara. Men jobbigt. Hatar att göra fel, därför jag ständigt dubbel och trippelkollar saker och ser till att ha 100% koll.

Mycket som håller på att hända just nu på jobbet dock. Utan att säga för mycket börjar det luta åt att farsgubben och jag startar eget. Ingen av oss trivs som anställda på ett större företag, för vi båda är dåliga på att rätta oss i ledet liksom. Men vi får väl se.. ingenting är bestämt än. 

Väl hemma blev det en snabb middag och sedan stallet. Ridit "O" idag. Gick bra, men känns fortfarande ovant och lite läskigt att rida honom. Han var ju nyss föl och nu är han inriden. Vad hände därimellan? 

Sedan åkte jag till syrran för att gå ut och gå med henne. En kille som hon gillar har fotbollsträning precis vid elljusspåret mellan 7-8 på torsdagskvällar. Så hon ville gå förbi där. Halvvägs in i våran promenad började det spöregna. Så blev bara ca 1 timmes promenad idag. Var verkligen genomsur från topp till tå när vi kom hem igen. 

Det går lättare att inte tänka på F. Är väl kroppens sätt att gå vidare, läka. Men det är fortfarande svårt och jobbigt. Känner hela tiden sådan press på mig med att alltid ha någonting att göra. Sitter jag still för länge börjar jag tänka och då blir jag ledsen. Dessutom känner jag sådan press att jag måste gå ner i vikt så snabbt som möjligt. Inte längre för hans skull, egentligen. Utan bara att jag vill gå ner i vikt så jag lite har det livet bakom mig. Den Ida bakom mig. Jag vill må bra igen. Känna mig självsäker igen. Känna att jag betyder något, att jag syns. Det är liksom som om jag inte kan unna mig en klapp på axeln för det jag redan gjort eftersom jag fortfarande har så mycket kvar. Jag tycker på allvar att det inte händer något med vikten trots att jag gått ner 2,8 kilo på tre veckor. Det känns som om jag står och trampar.

Däremot känner jag förändringarna mer och mer. Har ju gått 14 dagar utav 15 nu. Den dagen jag inte gick var i fredags när vi åkte till mormor och spenderade hela dagen i bilen. Men dagen efter gick jag 2,5 timme så.. Ivf så ser jag skillnad på låren och så. Att de börjar minska. Och arslet börjar försvinna. Men än är det långt kvar.. som sagt. Invägning imorgon bitti innan jobbet. Vill egentligen väga mig runt 10-tiden på förmiddagen, då väger jag som minst. Men det går ju inte så får väl bli såhär..

// Ida

Jobbat på dagiset idag igen. För att klarställa, jag jobbar inte med barn utan jobbar med ventilationen. Riktigt jäkla krångelställe så fått springa fram och tillbaka och upp och ner på stege hela dagen. Framåt lunch skakade typ hela kroppen, för det här är ju tredje kalorisnåla dagen i rad. Kände mig lite snurrig i skallen och fick jäkla ont i skallen. Så jag som hade tänkt käka lättyoghurt till lunch bestämde mig istället för att åka till en lunchrestaurang. Åt en kycklingsallad, utan pasta. Så fick ivf i mig lite mer kalorier. 

Sedan hade ungarna sovtid fram till 1-tiden så kunde inte jobba. Suck. In till uppsala och köra lite ärrenden där istället. Handlade ett äpple som jag åt upp för jag kände mig fortfarande skakis och mådde inge vidare. Tror verkligen jag behöver gå upp i ivf proteiner, speciellt de dagarna jag jobbar aktivt också. Plus går ut och går. Ivf så drog vi hem lite tidigare. Direkt när jag kom hem så lagade jag middag, lövbiff med sallad. Överdrev med lövbiffen lite idag. Men å andra sidan är det typ inga kalorier alls i lövbiff så kände att det var okej. Powernap i tjugo minuter och sedan körde jag 4-hjulingen till syrran som bor i samhället för att gå elljusspåret med henne. Ett varv är typ 2,5 kilometer och vi gick två varv plus en liten omväg hem till henne så var ute totalt 1 timme och 35 minuter tror jag. Sist hem och fixa vatten till hästarna och nu sitter jag här. 

Känner att det är någonting jag måste ändra på om jag ska fortsätta gå 1,5-2 timmar varje dag. Min kropp är sjukt svag och trött. Men som sagt. Ska prova att gå upp i mer proteiner. Även pratat med syrran om att skaffa gymkort igen. Lutar lite åt att vi överger friskis och svettis-idéen och satsar på womens wellness istället. Tyvärr är ju det snuskigt dyrt. Jag får ihop det ändå, utan problem.. men syrran skulle se över om hon hade råd eller inte. Känns som om det skulle vara bekvämare att gymma på ett gym med bara tjejer. 

Pratade mycket om F idag när vi var ute och gick, syrran och jag.. insåg lite att även om mycket av mitt hopp har släckts när det kommer till honom så finns det fortfarande en gnutta hopp kvar. En gnutta hopp om att han ska, som sagt, bli nyfiken eller kanske känna sig ensam. Jag önskar verkligen att vi kunde vara där för varandra just nu. Det är jäkligt tungt för mig, och jag tror att det är tungt för honom med. Jag önskar han kunde inse att mitt liv inte har varit så enkelt. Att jag mått väldigt dåligt i perioder och att jag haft dåligt självförtroende. Extremt. Att jag behöver någon bredvid mig. Att den som sårade honom tillhör mitt gamla jag. Jag har förändrats så mycket. HAN har förändrat mig. Inte bara själsligt och i mitt sätt att se mig själv utan även mitt sätt att se framtiden. Han har utmanat mig att våga vara mig själv mer och jag står i skuld till honom så enormt mycket pga det. Det var det som var bra med oss tror jag.. vi utmanade varandra till att utvecklas personligt. Och om det är något jag önskar mer än något annat så är det inte att få tillbaka honom. Jag önskar mer än något annat att han fortsätter våga vara den han var precis innan vi bröt. Eller han bröt snarare.. för den människan var så vacker. Så grym. Och jag vill att han ska visa den personen för andra med. Och jag hoppas att jag inte förstört den sidan av honom. För jag kan stå ut med mycket, men inte det. 

Jag bara önskar att han ville försöka förstå mig som jag velat försöka förstå honom. Allas problem hör ihop med någonting. Det finns en bakgrund till det. Och han har hjälpt mig läka mycket av det jag hade problem med när det kom till att inte våga vara mig själv. Det gjorde han verkligen. Jag bara önskar att han kunde se det med. 

// Ida