Haft ungefär världens sämsta dag någonsin. Lyckades ta mig genom jobbet med ett falskt leende på läpparna men typ totaldog när jag kom hem i sängen. Världens huvudvärk, tårar och lite sömn senare (sover ju fortfarande inte speciellt bra om nätterna) tvingade jag ut syrran och mamma ut på vad som var meningen att det skulle bli en långpromenad. Mer om det imorgon, måste försöka sova lite men huvudet spinner som fan så får väl se.. jag orkar inte det här längre. Hur fan klarar folk av att reparera ett brustet hjärta? Jag mår verkligen skit och har inte energin till att ens försöka. Jag vill bara ge upp allt men aa.. ger jag upp viktminskningen så ger jag upp hästarna. Och ger jag upp hästarna så ger jag upp det enda jag har kvar att kämpa för alls. Lyckats hålla mig inom mina kalorier idag ivf.. trots allt. Det är väl det enda jag är nöjd med idag. 

Usch.. hoppas verkligen på en bättre dag imorgon. Och sömn inatt förstås. 

// Ida

How can you miss something some much that you never had and never even knew you wanted?

// Ida

Varit och hämtat syrran på arlanda idag. Hon verkar ha haft en intressant men något märklig resa. Och inte på något bra sätt.
Hon kom med presenter ivf. Fick en väska och choklad. Det dåliga, och positiva med i ju för sig, är ju att jag knappt orkar äta något längre pga magsäcken som krymt.

Att inte tänka på F idag har gått bättre. Vaknade vid sex-tiden av att jag tänkte på honom och sedan lyssnat på hans spellista i bilen påväg till arlanda. Kunde inte sluta undra om han var i uppsala på american car show idag..
Annars har det mest varit att umgås med syrran :)

Tvingade ut morsan och syrran ut på en promenad nu på kvällskvisten. Sommargästerna var här och såklart hade de hunden okopplad så han sprang ut till våran hund och sedan kom de inte att hämta den. Nu har de fest så blir väl svårt att sova också.. Blir till att väcka dem med 4-hjulingen imorgon bitti :)

// Ida

Insåg idag när vi satt och åt middag att min magsäck har typ halverats. Skäms för att säga det men förut kunde jag lugnt äta två hamburgare. Idag fick jag pressa i mig en. Skulle egentligen ha behövt äta lite mer kalorier idag men har fasiken inte varit sugen så fick bli lite för några idag helt enkelt. Det som händer om jag inte äter upp lite kalorier på mina ätardagar blir ju att kroppen ställer in sig på svält och det blir inte heller bra. Och så får man så lite ork förstås. 

Stolt över mig själv idag. Hela jag har skrikit efter att smsa F men har inte gjort det!! Han behöver tid för att smälta allting, jag vet ju det. Om han över huvud taget ska kunna fundera på att snacka med mig menar jag.. men det är svårt att låta bli. Speciellt eftersom jag varit helt uttråkad idag och knappt gjort annat än att tänka på honom. Som vanligt i ju för sig.. gjort en spellista med typ alla låtar som påminner om honom. Men knappt kunnat lyssna på den. 

Men imorgon ska jag åka och hämta syrran på Arlanda ivf :) skönt att få hem na igen och ha någon att snacka med.

Nu blir det väl ett par program av 'how I meet your mother' och sedan, med lite tur, så får jag sova ivf några timmar. Fortfarande vissa problem att sova eftersom jag har så svårt att stänga av hjärnan. 

// Ida

Idag är en dålig dag. Jättedålig dag. 2 veckor utan F, känns som 2 år. Vill skriva till honom men känns inte som någon idé. Vill träffa honom, vill förklara, vill ha en kram, förlåtelse. Honom. Jag står snart inte ut längre. Om han bara förstod vad han betydde för mig, vad jag skulle göra för att få ha honom kvar i mitt liv. Han är min bästa vän. I need him in my life. Jag är liksom inte hel utan honom. Something is missing. Tiden går, jag jobbar, är i stallet, håller mig sysselsatt. Men det är som om jag är död inombords. Inget är roligt, inget är värt det. Det enda jag kan tänka på är viktnedgången och om det ens kommer påverka F alls. Och jag fattar hur fel det låtar, hur patetiskt det låter, men det är klart att mycket av min viktnedgång är för hans skull. Det kanske skulle bli lättare för honom att förlåta mig, acceptera mig.. eller åtminstone för mig att acceptera mig själv. 

Men jag håller på att tappa det på riktigt idag.. Jag. Saknar. Honom. 

Imorgon kommer ivf syrran hem så då kanske det blir lite lättare. Att ha någon att prata med och som kan hålla mig lite mer sysselsatt. Och jag hoppas att det snart går över ivf lite, för helt ärligt.. jag vet inte hur länge till som jag står ut med det här. 

// Ida

Igårkväll sprang jag på en låt på min spotify när jag sorterade den lite. Jan Johansens underbara låt 'sista andetaget'. Den är precis allt i en låt som jag skulle vela säga till F. 

Sprang oxå över massa bilder från våra mejlkonversationer. Jag ångrar som fasiken att jag inte gav honom mer creed då. Mer uppmärksamhet. Mer komplimanger om hans utseende och hans personlighet. Han är perfekt. Ivf för mig. 

Jag vill och tänker inte ge upp om honom. Det finns inte ens i min tankeverksta. Det kan inte sluta såhär. Jag vet redan att vi är perfekta för varandra personlighetsmässigt. Och ge mig ett halvår att gå ner i vikt så och han att smälta allt så får jag fasiken försöka igen. Jag måste. Jag ger inte upp utan en fight. Inte honom. Inte såhär. 

// Ida

Gör misstaget att sitta och kolla igenom gamla mejlkonversationer med F. Gråter en skvätt. 

Från 24 april 2012

F: Du anar nt hur deppig ja känner mig varje kväll.. Allt känns verkligen meningslöst.

Jag: Dude, don't talk like that. Ingenting är meningslöst. Meningslöst är ett starkt ord. Och det passar inte dig. Du är för bra för att må dåligt, F. Livet blir bara så tråkigt och långdraget. Du förtjänar bättre. 

F: Jag gillar att du bryr dig om mig.. Om du va här nu skulle ja krama om dig tokhårt.. fler personer som dig i mitt liv tack.

Jag behöver en tokhård kram och dig i mitt liv också, F. It hurts to be without you.

// Ida

Insåg precis varför jag varit så besatt av att kolla nyhetstidningar senaste tiden. Sure, jag har nästan varje dag kollat igenom aftonbladet bara för att hålla mig uppdaterad. Men senaste tiden har jag kollat på tre nyhetstidningar minst en gång om dagen. Aftonbladet, unt och dn. Insåg först idag varför. Jag kollar efter olyckor. För tänk om F varit i en bilolycka och jag inte får reda på det? De står ju inga namn utskrivna men jag vet ju hans ålder och sånt.. så skulle det vara något skulle jag kanske kunna förstå om det är han. Vill jag tänka ivf. Frågan är vad jag skulle göra åt saken om jag misstänkte att han varit inblandad. 

Jag har sån enorm skräck för att något ska hända de jag älskar. Och att förlora honom nu skulle jag inte klara.. önskar verkligen att jag bara kunde få höra av honom så jag vet att han är okej. Jag vet att jag antagligen oroar mig i onödan men.. jag kan inte förlora honom så. 

// Ida