Vakna med feber och världens förkylning. Rinner från ögon och näsa och huvudet känns som bly. Men ingen rast, ingen ro. Jobbar pappersarbete hemifrån istället bara. Lite ritningsjobb etc. Sedan skulle ju jag rida idag men får se hur det blir med det. 

Lyckats få i mig lite yoghurt och kaffe ivf. Trött utöver det vanliga. Om jag skyndar mig med jobbet så kan jag dimpa i sängen sen kanske. Rätt jobbigt jobb så får väl se.. ska räkna ut hur mkt luft en massa kanaler tar och då måste man räkna ut hur mkt luft den tar genom att mäta och gångra och ha mig etc och så är det ju några kanaler. 

// Ida

Workin on it. Lång dag hemma. Tvättat fyra maskiner, gjort stallet och lagat mat. Nu rinner näsan och ögonen (inte för att jag gråter utan för att jag verkligen känner mig jätteförkyld. Även jagat runt på hästar eftersom min "O" fick för sig att han var hingst (!!) och tyckte hans hagkompis, som tokbrunsta, var jätteintressant. "O" kom väldigt frivilligt fram till mig men stoet fick jag jaga runt hagen. Fattar inte dock.. stoet brunstar mitt i senhösten (?) och "O" har liksom gått med superbrunstiga ston tidigare mitt på våren och hela sommaren UTAN problem. Så aaa.. vet inte vad för vårkänslor de fick för sig. 

Även bytt box på "R" och "O" eftersom "R" stökar till så in i bäng i sin spånpelletsbox så han måste stå på halm. Så ska prova "O" på spånpellets istället. Så håller vi tummarna för att de går bra. 

Svullnaden på "R" och "S" har blivit mkt bättr, sedan kastreringen. Sjukt skönt att det känns som om det är löst alltihopa. Nu kan det bara bli bättre (peppar, peppar). 

Även fått hem en ny keps. :) Enda från staterna har den åkt, och mellanlandat i Tyskland. 

// Ida

Börjar morgonen med tre dl vaniljyoghurt och en kopp kaffe. Svart. Dags att börja igen nu med kaloriräknandet nämligen. Gårdagen gav mig helt nya krafter. Något att kämpa för igen. Red min 4-åring och jag har lite fegat när det gäller honom tidigare. Har varit så rädd att jag ska förstöra honom så jag sitter som på nålar och tror han är en porslinshäst. Men grejen är den.. behandlar jag honom så så kommer han ju förbli som han är. Väldigt känslig för att man fladdrar i sadeln och så. Bara liksom att jag byter spöhand har han reagerat jättemkt på. Eller om man skjuter bak ena skänkeln lite för långt bak. Jag glömde lite i allt att jag ska forma mig efter honom och anpassa mig till allt han KAN reagera på, att jag behöver få vara mig själv som ryttare också. Mina lektioner med syrran har gett en del, men jag är inte en dressyrryttare. Visst ska man kunna rida dressyr med, man ska rida mer dressyr än hoppning även som hoppryttare. Men ibland behöver jag de där riktiga flängturerna. Jag är en flängryttare. Det finns en anledning till att min gamla tränare kallade mig för svenska Tina Lund. Jag tycker om att galoppera fort, skita i sitben och halvhalter, och hoppa. Och igår fick jag vara mig själv. Red "O" för första gången i galopp och hoppade några småhinder. Sedan travade jag ut en bit och skrittade av honom utomhus. Och för första gången kände jag inte att jag var rädd för att förstöra eller bara få vara mig själv. För första gången på väldigt länge kändes det som om jag var tillbaka på hans mammas rygg. Susande över åkrarna. Jag har inte känt det i honom förut, den där springglädjen som jag verkligen avgudar på hästar. Mamma sa det när jag satt av att "jag har nog inte sett dig le sådär stort på väldigt, väldigt länge". Jag var tillbaka där jag hörde hemma. Och så länge jag inte tappar några fler kilon så kommer jag inte kunna rida honom så mkt som jag vill. Så nu är det ta mig fan dags igen att börja jobba för det jag vill - ha kul med min pålle. Inte bli världsbäst eller hoppa höghus kanske - men bara ha kul. Det är ju de stunderna jag lever för och de stunderna jag sliter arslet av mig både när det kommer till hästarna i största allmänhet och min viktnedgång. Det är honom och "W" som jag sliter för. Varje dag när jag står i stallet och mockar eller är på jobbet, eller ens kliver upp på morgonen. Jag trodde jag gjorde allt det för något annat. För någon annan. Men det är för "O". Allt är för "O" och hans lillebror "W". Jag skiter i utställningsresultat och allt annat. Om jag bara får uppleva den känslan jag upplevde igår, som jag trodde för alltid hade försvunnit i och med att deras mor "J" inte går att rida på längre i och med hennes ålder, så räcker det perfekt för mig. 

Men för att jag ska kunna det så måste jag fortsätta kämpa med vikten. 

Pappa sa igår att "du får självklart göra som du vill när det kommer till vikten och så. Men det är ju synd om du ska sluta nu, du har ju gått ner en massa. Och på dig syns det ju faktiskt riktigt mycket. Du är ju nästan smal". Haha.. nu ska vi inte överdriva, även om jag börjar känna mig mkt smalare så har jag långt kvar. Men det ska fan gå. För "O" och "W". Mina två bebisar. 

Mina två vackra pojkar <3 De betyder allt för mig. De är allt. "O" är fyra-åringen. Den lite gulare hästen åt höger. Och sedan är det hans lillebror "W". 

Två nytagna bilder som jag tog på "W" igår. Han börjar tappa all fölpäls nu och under är han alldeles grå. Han kommer bli den som är gråast av dem alla tror jag. 

Om jag inte lagt upp den förut, vilket jag inte kommer ihåg om jag har, så är det en bild på mig påväg till jobbet för någon vecka sedan:

// Ida

Ett steg framåt, två steg tillbaka. Känns som om det är typ temat i mitt liv. Och just nu mer än någonsin. Tror först jag börjat gått vidare efter F och allt bara för att några dagar senare rasera. För mig är det liksom inte bara att jag förlorat en vän utan jag har förlorat den enda vännen som jag har kunnat räkna med. Och helt plötsligt kan jag inte räkna med honom längre. Jag har ingen att prata med, anförtro mig åt, få råd av. Någon som peppar mig. Allt känns så värdelöst. 

Varit upp till Falun och jobbat några dagar. Och för första gången typ någonsin så var det en kille på bygget som tog ögonkontakt med mig flera gånger. Och han såg bra ut, absolut. Men det var så mkt blandade känslor i ett. Jag har ju märkt att jag får mer blickar och så nu när jag ändå tappat 16 kilo. Men det känns inte som om det spelar någon större roll längre. They are not him. 

Varit lite lat senaste veckan med både motionen och räkna kalorier men från och med imorgon börjar jag igen. Det är okej att ta pauser i allt, tycker jag, bara man plockar upp det igen. Ibland orkar man inte hålla stenhårt i allt. 

Nu är ivf det mesta av hästräkningarna betalda så ivf lite har lättat från min axlar. Tandläkaren var här i onsdags, gick loss på 5 200 kr. Plus då de 4 600kr från veckan innan då hon kastrerade. Så hade jag hovslagarräkningen på 5 000kr på det. Turligen har jag sparat undan hela sommaren för just det här endamålet men det är ju fortfarande psykiskt jobbigt att betala nästan 15 00o kr i räkningar på bara hästarna liksom. Men det är ett val jag gjort att ha häst så bara le och betala. 

Nu har vi ivf införskaffat två nya bilar till det nya företaget. En volvo v70 och en opel. Det är ju bara tillfälliga bilar så att säga. Tills vi har råd att införskaffa lite bättre. Farsgubben har redan lovat mig min drömbil om det går bra för oss om några år. Så det jag jobbar mot :) En cheva silverado med sidestep och massssaaa extraljus. Ny så klart. Vill ha en lite äldre med, egentligen. Men det får jag nog köpa för egna pengar isf. 

// Ida

Min syrras reaktion när hon fick veta vilken bil pappa införskaffat åt oss att köra när vi startar eget (tills vi kan köpa något bättre): "jag kör hellre en moppe än en jävla opel".

// Ida

Vi fick upp såret!! Tog bara fyra pers, en longerlina, ett kedjegrimskaft och en foderhink för att klara av det :P Jag stod och höll i honom i fram, pappa stod med foderhinken med corn cross, syrran stod bakom med longerlinan lindad runt bakbenet för att han inte skulle kunna sparka mamma, som stod och försökte köra upp fingrarna i såren (med handskar och jodopax förstås). Sedan longerade vi honom igen ca 5 minuter och när vi lämnade honom droppade det ordentligt så håller tummarna för att han ska må bättre imorgon. 

// Ida

Går riktigt trögt nu känner jag. Efter kastreringen av mina båda hingstar har det varit väldigt mkt pass på dem. Har varit tvugen att longera den ena tre gånger om dagen i flera dagar nu eftersom han varit så svullen så sårvätskan har inte kunnat komma ut. Och det har knappt hjälpt. Veterinärens inrådan i såna fall är att man ska peta hål på såret för att det ska komma ut och lufta ordentligt. Good luck med 400 kg egen vilja som fortfarande har enorma mängder testosteron i blodet. Nej, det går inte på honom. Ikväll när jag var ute och nattade så hade han feber på 39.9 Great. Ringde in till ultuna för att rådfråga dem. Har ju nämligen veterinären som ska komma ut imorgon kl 10 så jag vill ju helst inte ta ut distriktarn i och med att mitt förtroende för distriktsveterinärer är lika med noll. De är svindyra och sällan gör de något bra jobb. Tycker jag ivf, kan ju vara olika på olika ställen givetvis. Anyway så sa ultuna-veterinären att hon inte trodde det spelade så stor roll om vi väntar till imorgon då veterinären redan ska komma, eftersom hästen i fråga verkar vara så pigg. Men att vi ska hålla ett öga på honom under natten ifall det skulle bli värre. Så blir vakennatt inatt. Får gå ut flera gånger och tempa och kolla så han mår bra.

Nämnde jag att jag skulle vela att NÅGONTING gick bra just nu??!?!?!?!

Två första bilderna är från kastreringen och den andra är från allt som behövs för att behandla dem efter kastreringen.. 

Imorgon blir det en heldag i stallet ivf. Tre hästar ska rutinkollas tänderna på och en ska dras ut vargtänder på. Och så ska "S" kollas i och med svullnaden efter kastreringen dådå.. 

Med tanke på att han typ aldrig blivit longerad innan i helgen så har det gått undan att lära honom!! Och han är så imponerande smart och lättlärd. Synd att vi absolut aldrig kommer överrens, han och jag. Har haft honom sedan han föddes och vi har liksom aldrig klickat. 

Idag har vi varit i Gävle och jobbat. Märkligt ibland hur jäkla utstirrad man kan bli på byggen ibland som tjej. Ja, jag må se och verka smått förvirrad men det är inte för att jag är tjej utan det är för att jag är en smått förvirrande person. Och det betyder inte att jag inte har full koll det betyder bara att jag är en extrem kontrollfreak när jag är på jobb så jag vill gärna dubbel och trippelkolla och gå och muttra för mig själv om hur och var vi ska jobba. 

Ivf idag så var det ett lite mer annorlunda jobb än vanligt. Det fanns inga aktuella ventritningar i och med ombygge så jag har fått springa och rita på en ritning förhand. Rita ut alla kanaler, spjäll, don etc. Ett väldigt tålamodskrävande jobb. Och de som känner mig vet att jag saknar all form av tålamod. Man får gå på plats och försöka reda ut vart allt går, vart allt är anslutet och hur det är planerat och ritat. Var ivf ganska lätt så det för det mesta inte fanns något undertak. Men sedan började de borra bort gipsväggar så blev väldigt svårt att vistas i samma rum som de höll på för tillfället eftersom det blev svårt att andas och killade ordentligt i halsen. Vilket fördröjde arbetet en del. 

Och så några bilder från i söndagsmorse när jag var ut och släppte ut pållarna :) jag älskar att bo på landet. Så vackert och tyst och lugnt. Älskart. Och ja, sista bilden. Det är våran väg som vi kör bil på. Alla brukar strunta i att svänga in på den vägen eftersom det inte ser ut som om den leder till något.. ack så fel de har :P

Och så en sista bild från min löparrunda i förra veckan.. har lagt av mig lite senaste veckan. Blivit för mkt ett tag nu. Men ska börja igen. 

Nu ska jag väl försöka sova lite innan det är dags att ge sig ut och kolla hästen.. uuuuuurrrrrrrkkkkk!!

// Ida

Livet går vidare.. men det är fortfarande lika jobbigt i själen. Finns inte så mkt att säga om idag. Stallet har gjorts men inte så mkt mer än det. Hade första sovmorgonen på länge imorse. Imorgon har jag utsläpp av diverse hästar. Varit en helt okej dag.. om man jämför med resterande dagar denna vecka menar jag. Men ligger ständigt en sorg över mig och ständig klump i halsen och två ton på axlarna. 

Plöjt genom vetenskapens värld, uppdrag granskning och ett par dokumentärer. Även städat sovrummet och mitt badrum och påbörjat vardagsrummet. 

Tyler Farr har släppt nytt album och egentligen tyckte jag inte om albumet sådär jättemkt, hade förväntat mig mer. Men den här låten fastnade jag för så enormt mkt.. påminner om känslan jag har efter F nu och allt. Storbölade första gången jag hörde den, kunde inte ens lyssna klart på den liksom..

// Ida