Aptrött, check. En mil promenad med syrran och hunden, som jag skrev om tidigare, sedan lite jobb och sedan ridit två hästar och gjort stallet. Officiellt aptrött. Inte för att jag kommer somna ikväll ivf.. men trött är jag. Har ju inte haft en enda bra natt på 1,5 månad nu typ.. 

Ridturen på "O" gick bra. Men han var seg. Han hade säkerligen träningsvärk från igår då föräldrarna var på tömkörningskurs. Sedan ridtur på "M". Gick också bra. Hon var jättepigg istället :) Hade syrran som ridlärare. Hon är ju mer dressyr och jag mer hopp så hon hade lite sitsträning och inverkan på hästen lektion med mig. Hon är hitler själv som tränare ska ni veta.. på ett bra sätt. ;)

Nu lite middag och sedan sängen. Imorgon ska vi springa i lägenheter hela dagen så blir upp och ner för trappor exakt HELA dagen. Yeeeey. :)

Min underbara ponny "O". 4,5-årig valack som jag fött upp själv :)

// Ida

Dax att jobba lite såhär en söndag.. // Ida

Promis med syrran. 1 mil på elljusspåret, sprang i uppförsbackarna. Konditionen börjar verkligen bli sååå mkt bättre!! Hade hunden med oss oxå :) mål idag att motionera minst en häst oxå.

// Ida

Wow trodde aldrig att jag skulel citera en tyler swift låt.. men aa.. the song is kinda good. 

Kom precis hem från dagens promenad. Extra lång eftersom jag inte gick igår. Betydde dock att jag gick 2 timmar och 25 minuter med VÄRLDENS skavsår på ena tån. Hade dock lindat in den ordentligt men kändes ändå. 12, 85 kilometer blev promenaden. Vilket får mig att sluta på 59,4 kilometer totalt denna vecka. Vilket är relativt bra i och med att jag inte gick igår tycker jag. 

Jag bor mellan två lite större tätorter. Åt ena hållet är det ca 40 min promenad till elljusspåret, åt andra hållet ca 60 min. Gick till tätorten längst bort idag. Men även den tätorten som jag växt upp i innan vi flyttade ut på landet för 9-10 år sedan eller nåt. Det är där jag har alla mina dåliga minnen inristade. Vet inte riktigt varför jag valde att gå den vägen idag.. när jag dessutom från början var på dåligt humör. Elljusspåret idag var tungt. Har sjukt jobbiga minnen därifrån. Skolidrotten och fritidsdagar med skolan. Fick sådan klump i magen av att gå där. Men det elljusspåret är sååå långt mkt bättre egentligen än det andra. Mer backar och bättre underlag. Tyvärr också mer folk. Men som sagt, fick nästan lite ont i magen av alla minnena som kom.

Hade så hemskt bra drömmar inatt. Kommer inte ihåg dem så mkt direkt.. förutom att de handlade om F. Och att han förlät mig. Så drömmen var överdrivet lycklig, vilket bara gjorde de ondare att vakna. Har aldrig förut varit med om att jag vaknat mitt i natten, helt lycklig över det man drömt om bara för att totalt krossas av sanningen. Sedan gå och lägga sig och somna om och FORTSÄTTA DRÖMMEN!! Har aldrig hänt mig förut, att den fortsatt liksom. Jätte-wierd. Får mig ju inte på världens bästa humör heller kan jag ju säga..

Nee, nu ska jag ut i stallet och fixa och dona. Aptrött och vill inget  hellre än att duscha och gå och lägga mig.. 

// Ida

Jag har inte orkat idag. Inte orkat någonting. Jobbade, bara för att åka hem och jobba hemifrån istället. Påbörjade en promenad, bara för att avsluta den efter tio minuter. Skulle äta gott idag, men sket i det också. Jag har bara inte orkat idag. Haft så ont i mitt knä och fick håll efter bara en minuts promenad och har sovit sååå jäkla dagligt i flera nätter nu. I just.. today I just couldnt smile and pretend. Somnade en stund vid halv åtta bara för att vakna några timmar senare. Men ska försöka somna om nu. Jag behöver sömnen. 

Imorgon straffar det sig ivf.. blir extra lång promenad. Men i vanliga fall har jag inget emot det. Det är lite terapi liksom. Min radiokanal på, som jag bara kan lyssna på när jag är ute och går eftersom mottagningen inne i huset och stallet suger. Och bara jag och mina tankar och musiken. Terapi. Men idag.. nee.. tröttheten blev bara för mkt helt enkelt. 

// Ida

Such a wierd day.. kan inte sova, så kan ju lika gärna blogga. Den där jäkla känslan av hemlängtan som kommit tillbaka lite. Längtar efter F. Saknar att bara ha någon att prata med really.. ha hans visa ord och peppning. Wishin things were different. Jag har aldrig varit bra på att acceptera saker jag inte vill acceptera. Jag är van vid att om jag jobbar tillräckligt hårt för något så kan jag få det. Men det verkar inte så med honom. Jag vill be om ursäkt - på riktigt. Jag vill förklara - på riktigt. Jag vill att han ska vara arg och skrika på mig - på riktigt. Jag vill att han ska försöka sätta sig in i min sits och försöka förstå - på riktigt. Its just wierd not havin him around anymore. Och vissa dagar bara slår det mig. I hurt him så mkt att han gav upp hoppet om mig. Och jag vet att jag inte är helt enkel.. jag har mkt bagage. Jag bara önskar att han hjälpt mig bära dem istället för att gå iväg. Jag behöver någon som kan hjälpa mig bära på allt. Det blir lättare att gå upp ur sängen på morgonen, fokusera på annat, försöka tänka bort honom. Men det går aldrig över. Det blir aldrig lättare när jag väl tillåter mig själv att tänka på honom. Hur jag sårade honom. Han förtjänar inte det. Hur ska jag någonsin hitta någon som kan stå ut med allt mitt bagage och som älskar mig för mina negativa sidor också, på samma sätt som jag älskade F's alla olika sidor?! Jag önskar mer än någonsin att F var killen som reste sig och hjälpte mig. Försökte förstå hur mitt liv sett ut.. men jag förstår varför han reagerat som han gjort. Det gör jag verkligen. Han är en känslig kille och jag sårade honom. Bad.

Och hans födelsedag kommer snart.. jag har sagt grattis till honom hans senaste tre födelsedagar. Jag vet inte ens hur jag ska ta mig igenom den dagen?! Och inte kunna kontakta honom? Det är en dag jag VERKLIGEN bävar för. 

---

Senaste dagarna har varit lite stressade. Tisdag jobbade syrran och jag i Ockelbo. Skitdag, skitjobb rent ut sagt. Krångelställe kan man lugnt säga. Skulle ju inte gå alls i tisdag hade jag ju bestämt men slutade med en 1 timme och 10 minuter lång promenad ivf. 

Onsdag jobbade jag i Bålsta med farsan och syrran. Såna dagar jag verkligen uppskattar. Få jobba med dem båda och lära sig av pappa. Sedan han blev chef har ju syrran och jag blivit lite mer lämnade åt oss själva. Han jobbar ju mkt på kontoret och har alla andra anställda att se till. Så var riktigt kul att få några timmar med honom på jobbet. Gick ut och gick när jag kom hem, 1 timme och 35 minuter. 

Idag har jag varit till ridhuset med pappa och syrran och hästen "O". Pappa tömkörde först och sedan red jag. Syrran hade lektion med mig. Hon är ju mer dressyrryttare och jag är mer inriktad på hoppning, även om jag ridit en del dressyr med. Så blev bara lite enklare i skritt och trav med ställning och min sits etc. Har ju inte ridit regelbundet på flera år och dessutom är ju "O" bara 4,5 år gammal. Så för mig gäller det att hitta tillbaka och framförallt lära mig rida honom. Veta vad jag kan kräva av honom liksom. 

Sedan hem för en promenad med syrran. Hade bestämt redan för flera dagar att vi skulle ta oss en längre promenad. Vi hade planerat vilken väg vi skulle gå, men visste inte alls hur långt det var. Slutade med att vi var ute i 2 timmar och 25 minuter. 12,5 kilometer. 916 kalorier brända. Alltid skoj att gå med syrran men blir ju allt mer sällan i och med att hon inte bor hemma längre. 

Neee.. ska väl försöka mig på att sova lite grand igen. Men tårarna liksom vägrar sluta rinna. Jag vet att jag säger det ofta, men kan inte låta bli. Jag. Saknar. Honom. Och jag önskar han kunde inse att han fortfarande har en vän i mig och att mitt beslut att tala om sanningen för honom var för att jag ville att han skulle veta om det. Jag ville från och med nu vara 100% ärlig mot honom. Han kan lita på mig nu. 

Men en mer smärtsammare tanke fortsätter att komma upp till ytan.. kanske jag helt enkelt aldrig betydde så mkt som jag trodde att jag gjorde för honom. För varför skulle han annars bara ge upp om mig? I dont get that part.. 

// Ida

Gårdagen blev det 120 squats och 1h och 35min promenad. Idag har jag gjort mina 120 squats också samt varit ute och gått i två timmar med syrran, totalt 13 km. Venne om jag kanske får ta en vilodag imorgon. Har börjat få håll så fort jag är ute och går och sedan hela tiden medan jag är ute. Så funderar på om den krampande muskeln som orsakar hållet kanske helt enkelt behöver en day off. Värt att prova ivf kanske.. fast vill egentligen inte. 

Lite intressant, för på runkeeper kan man ju se ens prestationer i siffror lite mer exakt. Som förra veckan gick jag totalt 54 kilometer under 7 olika aktivitetrar på 9 timmar och 50 min. Totalt förra veckan brände jag 4 203 kalorier i aktivitetskalorier. Lite intressant, och roligt, att se. 

Varit i Bålsta och jobbat idag. Imorgon ska vi dra upp med våran nissan navara till Ockelbo för jobb. Långa resor både uppåt och neråt nu. Har ju jobbat mkt i stockholm, bålsta, märsta, knivsta ett tag och nu ser det ut som om det blir jobb i både Ockelbo och Falun ett tag. Långa resor blir det ju..

Varit lite klump i halsen idag. Saknar F, som vanligt. Tänker så mkt på honom och undrar hur han har det. Går inte en dag utan att jag tänker på honom. Knappt ens en timme.. utom när jag sover. I just miss him och hoppas han har det bra. 

Anyways.. ska nog sova tidigt idag. Blir ju så tidig morgon imorgon och aaa.. tröööööt. Det här med att träna varje dag liksom tar ut en rätt bra. Men blir väl bättre efter ett tag med.. få mer energi :)

// Ida

Japp. Nu är det inte långt kvar. Pappa är lite oenig med cheferna uppe på huvudkontoret om vad de kom överrens om när vi blev uppköpta så nu lutar det allt snabbare åt att vi startar eget. Pappa har gjort en budget och ser bra ut. Lite excited. Far har ju drivit två företag tidigare, så han vet ju vad han gör. Och det har ju gått bra för honom med. Men när chefen på huvudkontoret säger "ja, men du börjar ju bli till åren nu och då kanske det blir skönare för dig med ett kontorsjobb i framtiden när kroppen lägger av" så förstår man nog inte hur mkt man kan irritera en människa. Ett, att kalla pappa gammal är att överdriva. Han är inte ens 50 än. Två, när pappa inte längre kan jobba ute i fält så tror jag inte han kommer jobba alls längre. Han hatar att sitta på kontoret. Och vi har anställda just nu som jobbar ute i fältet som är 65+are. Dessutom har chefen inte hållit det han lovade när han köpte upp oss och har varit allmänt krångliga och konstiga. Så då är det dags för oss att knalla. Och med oss kommer ju alla kunder också, för det är ju pappas kontakter liksom. 

Blir ivf litet företag. Bara farsan, jag och syrran. Tar inte med oss någon annan av de andra anställda. Vi vill hålla det litet så vi inte känner något krav på att hålla andra med jobb utan bara jobba så pass att vi får in till oss och lite vinst, så klart. Men ska bli spännande, även om det är läskigt också. Vi blir ju tre stycken i familjen som blir beroende av samma inkomst så att säga. Samtidigt, om det går bra och vi får in enligt pappas budget, så skulle ju det vara riktigt skoj. :) Fast i början lär man ju snåla lite vid inköp av bilar etc. 

// Ida