Känner mig nästan sjuk igen. Blir ju så när jag sover för dåligt. Ligger uppe halva nätterna och vrider och vänder mig och tänker och har mig. Känns så jävla mkt att ha så mkt som händer just nu och ingen F att prata med. Men det har jag ju sagt förut.. och när jag inte sover ordentligt får jag typ feberfrossa, halsont, huvudvärk, illamående. Om det pågår under en längre tid alltså.

Var in och lämnade bilar för tvättning, insida och utsida, idag. Vinkat hejdå till Navaran. Körde gamla volvon till uppsala och sedan opeln (skåpbilen) hem. Volvon drog som fan till höger hela tiden och styrservon verkar inte helt OK. Opeln var klumpig och svårkörd den med. Men då har man ivf något att jobba mot liksom. Nya bilar.

När vi kommit till grannbyn påväg hem så sprang det helt plötsligt en lös hund rätt över vägen. Syrran fick tvärnita och köra åt sidan och tillbringade sedan ca 15-20 min med att leta upp ägaren vid husen som var där. Jäkla trevlig och söt vovve. En draghund. De hade en hundgård som den måste ha hoppat ut från/tagit sig genom på något sätt. Händer ju även den bästa so no big deal. Ägarna var jättetacksamma så kändes som en bra dagens gärning.

Nu är stallet avklarat och allting klart. Så ska lägga mig ner och läsa och sedan blir det nog tidig kväller för mig. Trött och fortfarande feber-känningar. Väldigt nervös inför imorgon också då mormor kommer. Känner mig rätt sliten just nu, och ser nog rätt sliten ut också. Hon har alltid varit väldigt duktig på att läsa av mig dessutom så lite orolig att hon kommer se rätt genom mitt falska leende. Och jag är ju dessutom äldsta barnbarnet för henne så jag vet att jag betyder lite mer för henne. Och min syster också. Vi är de skötsamma barnbarnen, och de äldsta. Så aaa.. lite orolig att hon ska säga "nej, men Ida. Hur är det egentligen?" när jag säger att det är bra. Att jag bryter ihop. Venne om jag orkar det igen.

// Ida