Lång dag idag. Började morgonen med att släppa ut alla hästarna. Syrran och jag satte oss sedan i bilen och körde iväg mot Falun för jobb där. "Ett lätt jobb" som pappa uttryckte sig. Jag som börjar kunna det här nu har ju börjat inse att det inte finns något som heter "ett enkelt jobb". Tog oss drygt 2 timmar att köra dit eftersom det var snorhalt på vägarna. Hamnade dessutom bakom en stackare med en gammal bil och sommarhjul som gled runt i 40km/h på en 80km/h-sträcka. Att man inte bara ger upp och vänder.. kan ju jag tycka. Inget är ju värt att offra livet för liksom. 

Ivf. Kontor jobbade vi på idag. Tog oss hela dagen eftersom det krånglade (så klart!!) så åkte därifrån vid tre. Tog oss 1,5 timme hem och när vi kom hem hade morsan gjort hela stallet. Men regnade och blåste så blidde ingen promenad eller ridtur. Hade sett fram emot att rida idag men får bli imorgon istället. 

Jobbar hemifrån imorgon med pappersgöra. Ganska skönt som omväxling men annars har jag lite svårt att sitta still om det blir något längre pappersgöra.

Mamma sa något igår som jag gått och tänkt på idag. Hon sa att det här med F har ju för mig varit "en jäkligt tuff men nyttig läxa". Det stämmer in i sjutton bra. Det är bara synd att jag förlorade en jäkla bra vän pga det. Jag ångrar inte att jag träffade F, trots det onda just nu. Han har gjort mig till en bättre människa och fått mig att tänka om och värdera om livet lite grand. Prioritera om. Men det gör så in i helvete ont. Däremot ångrar jag ju det jag gjort. Och jag ångrar framförallt hur jag talade om allt för F, vilket jag inser nu i efterhand var jäkligt osmidigt och totalt orättvist mot honom. Det ångrar jag djupt. Även om jag tvivlar på att resultatet hade ändrats pga det. 

Har ju börjat snacka runt på internet mer och mer, som mig själv alltså. Och jag vet inte.. det gör nästan ondare än att vara helt själv. Blir hela tiden påmind om hur unik F var och hur svårt det är att släppa in nya människor på livet. Jag behöver ju någon att prata med, som jag verkligen kan prata med om allt. Och ingen av de här killarna jag pratar med är samma sak. De är inte han. Och det känns jobbigt att behöva börja om från början. Det svider liksom varje gång jag ska försöka formulera mig till någon. Allt känns bara sååå fel. 

// Ida