Ligger ihopkrupen i soffan i tjocka mjukisbyxor, munktröja och strumpor under ett stort duntäcke och fryser så tänderna skakar. Snoret rinner, huvudvärk och mår allmänt dålig. Orkar fan inte vara sjuk. Har ingen att prata med, inget att kolla på på teven och ingen bok att läsa. Bara megatråkigt. A just det, katten ligger på mina fötter och hjälper mig hålla värmen också. Bläääää. 

Ändå varit ute och gjort stallet. Så det är ivf klart. Tog sin lilla tid dock eftersom jag segade asmkt men aa.. det är gjort. Sedan kommer en och kollar på "S" om ett par veckor. Känns som en stor framgång faktiskt. Men jag vill ju veta vem människan är liksom innan jag tar ut något i förskott. Och hon ska ju tycka om "S" också. Det är omöjligt att inte göra det egentligen men aaa.. dessa halvblodsmänniskor som alla ska ha dessa 2 meter stora halvblod som träningskompisar. Och sticker en häst ut, som "S" gör så är det svårt att få folk att se att han är minst lika duktig som alla dessa överdrivet stora halvblod. Verkar som om alla ska ha den perfekta hästen. Även om man bara tävlar LA/LA så ska man ha hästen med kapacitet för Grand Prix typ. Och så givetvis denna underbara kommentar i slutet: "max 30 000". Blir så fruktansvärt less på dessa annonser. Uppfödare ska tydligen ge bort hästar som någon slags gåva till alla "världsduktiga" ryttare därute som sitter och lunkar runt en LA bana bara för att folk inte vill betala för svensk kvalité. Nej, USCH! När jag själv började rida fick man ta vad som fanns att tillgå. Och den bästa hopphästen jag någonsin suttit på, som slog de stora hästarna med hästlängder, han var 157cm i manken och en korsning fjording/fullblod. Mer krut i en häst får man leta efter. Och hoppa kunde han. Som en liten gummiboll. 

Ne, nu ska jag försöka hitta på något annat att göra. Sjuk eller inte sjuk så orkar jag fasiken inte ligga still längre. 

// Ida