Som sagt, just nu hatar jag att ha folk över. Sist det var folk här så diskuterades det fäljar och turbo-motorer som påminde mig om F. Då kunde jag inte stanna kvar utan gick iväg till mitt rum och grät. Den här gången klarade jag av att hålla den instängd och sitta kvar, men det var bra nära. Jag satt där och lyssnade när mormor frågade oss om vi kände någon med elbehörighet som kunde hjälpa henne. Satt där och log falskt och skakade på huvudet och det enda jag kan tänka är "F är elektriker. Min elektriker.". Visserligen inte den typen av elektriker. Men nog skulle han kunna flytta et eluttag, det tror jag. Varpå min moster började prata om att hennes son, min kusin, behövde få spotlights installerade till sin nya lägenhet. Någon gång där började jag få spänningshuvudvärk av att sitta och bita ihop. Klump i halsen. På gränsen till illamående. Sedan säger pappa att han skulle behöva någon som installerade extraljus på våran bil. Rätt typ av elektriker dessutom. Orkar inte låtsas som om allt är okej. Men det är ju meningen att det ska bli bättre. Så varför blir det inte det? Varför kan det inte gå en enda dag utan att jag får klump i halsen, tårar trängande i ögonen eller att jag tänker på honom. Det går inte en enda dag utan att jag gör det. De bra dagarna är de dagarna då jag inte gråter. Varje dag är det något som påminner mig om saker han borde vara här för. Som idag var det ju meningen att han skulle sitta bredvid mig och erbjuda sig att hjälpa mormor. Eller min kusin. Eller min pappa. Han är meningen. Jag bara orkar inte. Känna tårarna tränga, le när jag inte menar det, säga att det är okej när det inte är det. Tror mormor ser på mig att jag inte mår bra, men hon säger ingenting direkt. Hon har frågat flera gånger hur det är och hon går fram och kramar mig hela tiden. Så nog vet hon att det är något som är lite off..

Jag vill bara ha något att se fram emot igen. Bli glad av. Fs meddelande fick mig att le varje dag. Han fanns där när jag behövde honom och pratade om saker med honom som jag inte pratade med någon annan om. Och nu har jag ingen att prata med och ventilera med och allt bara samlas på hög. Och jag uppskattade honom inte tillräckligt medan jag hade honom, jag vet det. Och nu är det försent. Jag önskar bara att han visste hur mkt jag uppskattat honom. Jag önskar han visste allt. Jag önskar han visste.

// Ida

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Känner mig lite allmänt less på den här bloggen eftersom jag vill inrikta mig lite mindre på att skriva om F nu. Inte för att jag känner mindre. Eller mår bättre, för det gör jag verkligen inte.. utan för att jag inte har något mer att tillägga. Har ...

Bilder från förra helgen som jag tog av hästarna och gården :) // Ida ...

Sååå trött. Upp kl fem för att kunna vara i stockholm och jobba vid sju. Ska bara flytta på en fläkt och peka vad de andra ska installera och vart. Sedan drar vi vidare till Borlänge. Och hoppas som fan att vi slipper sova där inatt och att jobbet gå...

Storkok denna söndag med. Kyckling a la jakob med fullkornspasta. Gjord på lättprodukter. Överdrivet gott? Ne. Men helt ok. Även köpt fisk som jag ska variera med i veckan. Känner mig matt i kroppen och beror väl främst på fullkorn som är det enda ja...

Officiell invägning på fredag morgonen. -0,5 kilo från min tidigare lägsta registrerade vikt. Har ju som sagt inte vägt mig så mkt senaste tiden. Morsan sa dock att hon tyckte det lät konstigt, för hon tyckte det såg ut som om jag hade gått ner mer. ...