Skitdagar. Varit så jävla less på allt i några dagar nu. Eller ja, alltså mer än "vanligt". Känns bara så nedrans tungt igen. Vill inte jobba, vill inte vara ledig, vill inte bara i stallet. Så totalt omotiverad och tömd på energi. Vill bara ha ett break från livet känns det som. Från tankar och känslor och allt. 

Står stilla i vikt fortfarande. Och jag fattar inte.. äter inte speciellt mkt och motionerar dagligen. Ändå står jag still. Men det släpper väl så småning om. Annars vet jag inte vad jag ska hitta på. Är helt utan socker nu. Och så som vanligt. Tallricksmetoden och små portioner ofta. 

Varit ute och gått med morsan och hästen "E" idag. 1 timme och 16 minuters promenad. Jag märker ju mer och mer vilken förbättring min kondis gör. Blir inte alls lika andfådd när jag springer i trappor på jobbet eller är ute och går snabbt/springer. Nu gäller det bara att hålla i det också..

Nu lutar det igen åt att vi ska starta eget farsan, jag och syrran. Vi har hittat ett sätt att fixa startkapitalet och även redan fått in en del jobb. Uppsägning på måndag, troligtvis. Det är ju det jag velat hela tiden, starta eget. Visst är jag orolig för vad som kan hända om det inte går bra, men samtidigt litar jag på min pappa som redan bedrivit flera stycken företag utan att ha konkat så aaa.. vi får se. 

// Ida

Svart kaffe och ett glas juice till frukost. Är verkligen inte sugen på något mer att äta och det finns inte något hemma heller såatte.. Precis slängt ut hästarna i hagen. Nu har alla stallats upp och alla sov inne inatt. Och alla fick gå ut med täcke imorse. Plus att de fick gå i hagar hyfsat nära varandra så blev lite skrik mellan hingstarna och en väldigt brunstig "E". 

Grät mig själv till sömns igårnatt. Det känns verkligen så jävla tungt och mörkt just nu. Jag orkar inte. Mina vanliga 5-6 timmars sömn per natt är numera runt 4-5 timmar per natt. Och har varit så i 1,5 månad typ. Så tröttheten har riktigt börjat dra ner mig också. Är det inte rinexinet som får mig sömnlös så är det alla tankarna och känslorna. Så mkt som fattas i mitt liv just nu. Det har kommit att bli så enormt ensamt. Känner inte riktigt att jag har någon att prata med.. att ventilera med. Är väl mkt därför jag skriver på den här bloggen. Visst är det kul om några läser, men det är inte min huvudsakliga anledning till att blogga. Det är bara skönt att få ventilera mina känslor. Även om det inte alls är samma sak som att ha någon att prata med.

Jag fattar liksom inte. För ett halvår sedan, innan jag började få alla dessa känslor för F så var jag lycklig. Jag hade på något sätt accepterat min nitlott i livet. Att jag kanske kommer få spendera livet ensam och det var helt okej. Det var verkligen det. Jag hade min familj och mina hästar och jag accepterade att det var kanske allt som var menat för mig. Och lycklighet kommer ju med att man skapar ett lugn och inre balans. Så ja, jag var nog lycklig. Sen kom känslorna och i och med det abitioner och hopp om framtiden. Och då kommer drömmar och då kommer förhoppningar.. och sen kommer besvikelsen. Men man har ju fortfarande kvar längtan, viljan. Drömmen. 

Fick nytt projekt igår som ska börja till vintern. Av en som pappa jobbat med förut. Han är pensionerad mångmiljonär. Vi ska jobba på hans "lilla" villa i stockholm. Den är si så där bara 3 våningar, 500kvm stor. Sedan vet jag att han har ett hus i göteborg med. Och typ en borg i frankrike. Som han för övrigt bjudit över pappa till, om pappa någon gång "hade vägarna förbi". Pappa har även gjort jobb åt honom i England, bland annat på Heathrow. Så skulle vara sjukt kul om vi kunde få lite jobb där med om allt går bra. Men i och med att han är pensionerad så tvivlar jag på att det kommer hända. Tyvärr.. men vore jättekul.

// Ida

Asså.. det är en sak med osötat kaffe. I can take that. Svart kaffe är helt okej. Men osötat te? Dricker vanligtvis inte te, men tänkte att jag skulle börja med att dricka grönt te nu när jag lever mitt mer hälsosammare liv. Wow. Det är inte gott. Men jag dricker det ivf.. 

Tänkte också förklara lite vad jag menar när jag säger att jag får min stressklump. Stressklump är något jag själv döpte den till innan jag visste vad det var. Jag har varit två gånger till läkaren med det. Den första läkaren diagnoserade det som kronisk förkylning utan att ens ha undersökt mig och skickade hem mig med näsdroppar. Den andra läkaren sa att det var allergi och tog allergiprover på mig, hittade ingenting, men sa att det fortfarande var allergi. Naturligtvis hjälpte alltså INTE allergitabletterna jag fick. 

Det var inte fören jag började söka själv på internet som jag hittade min sjukdom. Den heter Globus hystericus. Även kallad "instängd gråt". Det är helt enkelt en sjukdom orsakad av stress eller/och instängda känslor. Jag har inte haft det alls på flera år fören nu när F försvann ur mitt liv igen. Symtomen är en stor klump i halsen. Vi alla har väl fått den där klumpen i halsen när man är påväg och gråta. Så blir det fast tio gånger värre eftersom det inte försvinner även om man gråter och kan hålla i sig i timmar. Det blir en spänning i halsen. Som gör sinnessjukt ont och blir väldigt svårt att andas ibland. Speciellt på natten när man ska ligga ner och den sitter där i halsen och ligger man på fel sätt då så kan det vara väldigt tungt att andas.

Jag har inte sökt hjälp för den. För ärligt talat så litar jag inte på läkarna alls. Det känns som om det kommer göra som med allt annat jag sökt hjälp för - konstant skylla på min vikt. Att jag sedan gått ner 15 kilo och fortfarande mår dåligt tar de noll hänsyn till. Jag fungerar hyfsat bra när jag tar rinexin, men då kan jag inte sova istället. Och sedan har det även fungerat med muskelavslappnande men det känns inte som ett bra alternativ. Man ska ju ju hitta problemet och lösa det, inte knappra piller liksom.

Men jag vet inte.. det känns bara som om det börjar bli så mkt i mitt liv just nu. Mkt som jag inte riktigt orkar med att bära upp själv längre. Jag har haft så mkt motgångar i mitt liv. Saker som tryckt ner mig och som fortsätter. Men jag går ständigt och tänker "snart blir det bättre" och "snart blir det min tur". Men det liksom händer aldrig. Och jag vet ärligt inte hur länge till jag orkar hålla huvudet högt. Jag känner ju hur jag rasar inombords. Det börjar kännas som om jag varit stark för länge. Och jag är ju inte den som visar känslor utanpå. Jag håller mig väldigt iskall och tycker inte om att visa speciellt mkt. MEN det var en helt ny sida jag upptäckte av mig själv när jag fick känslor för F. Helt plötsligt började jag visa för mkt känslor istället. Men bara för honom. Det kändes naturligt och jag ville att han skulle veta vilken underbar person han är. Jag har nog aldrig varit så varm och kärleksfull med någon annan förut. Kanske det är därför det tar så hårt på mig nu.. att jag har alla dessa känslor kvar och det känns inte som om han förstår att det jag sa och kände faktiskt var helt ärligt. Jag bara önskar att jag fick en timme av hans tid då vi kunde diskutera vuxet och öppet. Låta mig förklara, svara på frågor, kanske få lite skäll. Ränsa luften. 

He is the worlds greatest person. And I dont even think he knows that.

En random bild som jag tagit med min iPhone. Fotografering är en väldigt stor del av mig. Jag tycker om det och det visar känslor. Det här fotot älskar jag så mkt, för det påminner mig om en tid då jag var väldigt glad. Jag såg liksom ljuset och tänkte att det var så vackert. Och mkt av den glada tiden berodde på F. Så bilden påminner mig skarpt om honom.

// Ida

Kan inte fatta att vissa dagar fortfarande är så grymt jobbiga utan F. Det blir ju lättare, typ ivf.. men vissa dagar är så känslosamma och tunga och mörka. Och känner liksom då att jag MÅSTE ha saker att göra hela tiden för att hålla alla de tankarna borta från honom. Speciellt tungt är det ju att jag vet att han fyller år på söndag. Har liksom "firat" honom de tre senaste födelsedagarna och helt plötsligt ska jag inte få göra det.. verkligen skittungt. 

Idag har jag som sagt kept my head busy. Jobbade på förmiddagen. Sedan ut i stallet och longerade "S". Han har inte longerats så många gånger tidigare direkt så idag började jag verkligen från grunden med att han skulle lära sig signaler och att vi skulle förstå varandra med kroppsspråket. Att han skulle veta vad jag menade beroende på hur jag petade på honom eller rörde mig. Det gick bra. Han är en väldigt, väldigt smart häst. Han lär sig snabbt om man visar honom rätt. Gör man rätt och ger honom mkt feedback, direkt feedback, så lärde han sig förvånande snabbt. Men gäller som sagt att ge honom mkt eftergift och beröm. Han lärde sig överdrivet snabbt att när jag ville att han skulle stanna skulle han ställa sig med huvudet mot mitten och rumpan bortåt. Tyvärr slet han sig en gång. Jag brukar VÄLDIGT sällan tappa hästar. Jag håller kvar tills armen går ur le typ hellre än att släppa. Men jag använde mig av ett lite för brännande grimskaft (buck brannamans egna märke med läderflärp) så blev helt enkelt tvugen att släppa. Var på inhägnat område så var inte så farligt ändå. Avslutade ivf med ett par bra varv på töm och sedan sprang jag även med honom ett par gånger. 

"S". Lite dåligt bild dock.. men han ville inte stå still. Blåste väldigt mkt och stona stod och skrek på honom. Om 10 dagar blir han av med kulorna, då vi kastrerar honom. Lite småpirrigt. Tänk om han tappar all utstrålning? 

Nästa häst på tur var "O" och "E". Mamma och jag tog varsin häst och gick ut och gick cirka 1 timme. Finns inte så mkt att säga. Det gick bra, de höll sig lugna. Förutom att "E" är sjukt brunstig. Konstig tid på året att brunsta på men aaa.. så hon gick och fria till "O" hela tiden. Han är ju valack så han fattade ju ingenting men lite roligt att se henne gå där och gnägga lågt och kissa ner och "O" totalt struntar i na. Fuxston..

Siste man för rakning blev "M" som jag red en stund på banan idag. Gick bra, men hon har verkligen noll kondition. Hon orkade inte riktigt gå i den formen jag ville ha henne i. Varken i skritt eller trav så hon försökte dra tyglarna ur händerna på mig flera gånger. Så valde att arbeta henne ganska lågt idag så hon fick sträcka ut ryggen ordentligt. Lågt och framåt. Det är ju en väldigt trevlig häst att rida - numera. När jag satt på henne första gången intalade jag mig själv att jag köpte henne ju inte för hennes ridbarhet utan för hennes stam och jag skulle ju bara avla på henne så skitsamma om hon försökte hiva av ryttaren så fort man satt på. Hon stod verkligen och tokbocka på plats. Ramlade inte av men har aldrig suttit på en sämre häst. Dessutom var hon överdrivet seg och otroligt bortskämd. 

Men allteftersom åren gått har hon vuxit hon med. Numera går hon mer framåt, finns en helt annan arbetsglädje i henne. Hon bockar väldigt sällan. Det går att leda henne utan att hon drar en tvärsöver stallplanen för en grästuva. Hon har helt enkelt vuxit väldigt mkt. 

"M" efter ridturen.

Nu ska jag träna lite på crosstrainern och göra lite squats lite andra övningar. Blev så istället för att springa eftersom de blåser isstorm ute typ. Fryser jättemkt. 

// Ida

Min "O" är allt just nu. Ljuset i allt mörker. Det enda som får mig att inte bara ramla ihop i en hög och skita i allt. Han håller mig uppe. Ger mig hopp och tro om en framtid. När det inte känns som om jag orkar mer, vilker numera är relativt ofta, så finns han alltid där och luta sig mot. Ja, han är bara en häst.. men han är den enda som aldrig svikit mig eller givit upp om mig eller sårat mig. Han är den enda som betyder något just nu.

Ridtur idag på "O" med morsan på hennes halvblod "E". 

Och så några bilder på fina "S"

I mitt liv finns inget ljus utan mina hästar <3 mina älskade <3

// Ida

No träning idag heller.. suger att jobba övertid. Kom hem alldeles för sent och direkt ut i stallet. Bråk med morsan på en gång. Så less på att hon slackar och aldrig riktigt bjuder till i stallet. Syrran har ju gjort ett uppehåll nu med hästarna. Hennes häst har ju varit dålig så hon har inte kunnat rida och har helt enkelt tröttnat. Morsan kan för sitt liv inte prioritera så slutar alltid med att jag får göra det mesta i stallet medan hon är på egna äventyr. Alternativt så gör hon exakt hennes del och så får jag göra resten. Och hon har lediga dagar ibland. Både hon och syrran tar lediga dagar, av olika anledningar. Jag är den enda av oss tre som står och mockar VARJE dag. Och någon gång tycker jag liksom då att de kan bjuda till och göra lite mer än exakt det som begärs av dem. 

Anyway.. klockan var åtta innan jag kom in och slängde mig direkt i soffan med varm oboy (höll seriöst på att frysa ihjäl) och kollade först på buck commander som kanal 9 börjat sända!! Och sedan på idol. 

Nu sängen och ska försöka ladda batterierna inför imorgon då jag antagligen kommer få slita mig halvt fördärvad i trapporna igen. Bygget är, så klart, försenat ordentligt. Besiktning på måndag, får inte jobba helg och knappt ens klar eftersom vi inte kunde börja jobba ordentligt fören idag. Yes. Och på förmiddagen imorgon kommer montörerna lösa massa problem med systemet så vi kommer inte kunna jobba då heller. Så med andra ord.. vi har en hel eftermiddag och kanske några extra timmar på kvällen att lösa något som skulle ta kanske 2 dagar eller nåt. Turligen nog kommer farsgubben och hjälper till imorgon. Lyx att få hans hjälp numera.. 

I helgen skulle jag egentligen behöva vila upp mig känner jag. Ta lite långa promenader och bara ta det lugnt i övrigt. Börjar känna mig sjuk igen.. fattar de inte. Haft något hur länge som helst som bara legat och grott men som aldrig kommer upp till ytan. Så otroligt trött, ont i halsen och huvudvärk. Men skulle behöva både stänga hagar och städa. Så får väl se.. bara så fruktansvärt less på att stressa just nu över allt ifrån jobbet till vikten till F till allt.. Behöver en time out. Få ha lite kul och sluta tänka och fundera för fem jäkla minuter. Men syrran har inte råd att följa med ut på något just nu och även om jag skulle bjuda na så känns det inte som om det är riktigt OK att lämna mamma med allt i stallet. 

Ne, nu ska jag sluta klaga och krypa ner under täcket. Får hoppas, ännu en gång, på att jag får sova. Men verkar inte bättre än att det blir ännu en vakennatt. För mkt tankar i omlopp och jävla stressklumpen i halsen som jag får när jag stressar och spänner mig för mkt. Gör att jag får svårt att andas. 

// Ida

Varit ännu en skitdag. De verkar höga sig numera.. jag tar verkligen en dag i taget just nu. Och imorse gick det helt enkelt inte. Vilket lämpade sig eftersom vi inte har så jättemkt jobb just nu. Sover ju sååå illa och mår så crap i både kropp och själ så aa.. fick bli en latisdag. Typ knappt ätit och bara legat i sängen och glott på teve hela dagen. Jag är bara så trött och less på att vara trött och less. Det är bara så mkt just nu med allt. Känns inte som om det går bra någonstans och jag känner mig hyperstressad och deppig. Önskar som vanligt att jag hade någon att prata med. Eller snarare.. hade F att prata med. Han kan verkligen inte ha en aning om vilken betydelse han haft för mitt liv tidigare. 

Känns dock som om jag växer mer och mer för varje dag. Jag inser lite att även om saker och ting är jobbigt just nu så kommer jag så småning om ta mig igenom det. Jag är starkare än vad jag trodde. 

Alla pållarna står inne just nu, pga det dåliga vädret. Vilket betyder 6 boxar som ska mockas och fixas till. Varav en fölbox. Så framåt kvällen så ställde jag mig och mockade och fixade allt till de 7 odjuren :) Det är obeskrivligt vad dessa 6 hästar betyder för mig (den 7e är syrrans halvblod och hon är djävulen själv). 

Bokat kastrering av två av hingstarna idag. Om en månad är jag två hingstar fattigare och två valacker rikare!! Jag ser fram emot det faktiskt.. insåg snabbt att jag har "W" kvar som hingst dock men han lär ju inte börja hingsta sig fören om typ ett halvår eller så. Kostade bara 1500kr per kastrering hos veterinären vi bestämt oss för att ta ut! Hon gör det stående i ju för sig, kostar ju mer att kasta dem. Men sjukt lättad att det inte kostade mer. Kan ju göra det om det blir komplikationer men får hålla tummarna att det inte blir det. 

Sedan bokat tid för 4 tandkoller med samma veterinär. Är mitt gamla avelssto som ska kollas, hon är ju 22 år nu så vill hålla koll på hennes tänder ordentligt. Min fina gamla tjej. Haft henne halva hennes liv nu. Och halva mitt liv typ. Sedan har vi återkoll på det andra avelsstoet som hade massa frakturer och shit sist hon kollades. Sedan kolla min "O" som ju är unghäst och vill hålla koll på hans tänder nu under växtperioden och när vi börjat rida honom och så ordentligt. Och sist kolla 1-åringen som tuggar konstigt och är mager trots att han gått på bete hela sommaren. Man har nästan kunnat se revbenen på honom hela sommaren trots GROVT bete. Är väl fullblodet i honom.. får fodra upp honom rejält i vinter. 

Sedan var jag ut på en ridtur med min "O" samt mamma på hennes och syrrans halvblod "E". Gick super!! Första gången jag skrittar ut på honom någonsin. Han var jättelugn trots får och grannarna som var full igång med mjölkning (låter lite från deras lagård då). Han gick lugnt och tugga på bettet i form och svarade helt ok på hjälperna. Ser fram emot att få träna honom ordentligt. 

Första bilden är på åringen och andra på "S". Båda hingstarna som ska kastreras :) Båda egna uppfödningar som är till salu. Åringen för 30 000kr och "S" ska säljas som inriden om några månader för runt 60-70 000kr. 

// Ida

Slitsam dag på jobbet. Satte på runkeeper i 1 timme och 10 minuter bara för att kolla hur många kalorier etc jag gjorde av med på jobbet. Efter 1h och 10min (eller ja, 1h 9min och 55 sek) hade jag gått 6,38 kilometer och gjort av med dryga 450 kalorier. Jag hade högre snitthastighet än när jag är ute och går och då springer jag upp och ner för trappor och stegar på jobbet!! Så, ja.. jag kan förstå varför kroppen säger ifrån när jag bara äter lättyoghurt till lunch. 

Hade dessutom sådan JÄKLA träningsvärk från igår idag. Det är inte sträckan jag får träningsvärk av utan det är när jag gått mkt på elljusspåret eftersom det är sjukt branta upp och nerförsbackar och jag försöker ju hålla ett jämnt tempo, även i backarna. 

Ivf så säger kroppen åt mig att gå och lägga mig nu. Haha.. dessutom regnar det nå så fruktansvärt så blir väl vilodag idag. 

Annars har dagen gått bra. Fått nytt jobb, både jag och pappa och syrran. Men inte riktigt sagt upp oss än så lär väl dröja någon månad eller så till innan vi byter. Sedan höll syrran och jag på att frontalkrocka på grusvägen hemma med en lastbil som kör spån. Riktigt nära. Han kom väldigt snabbt i en snäv kurva utan sikt och vi har ju våran stora nissan navara. Syrran slängde sig på bromsen och ut i diket for vi. Han saktade knappt ens ner. Som tur var var det enkelt att komma upp igen. 4-hjulsdrivet is tha shit. 

Annars blir jag så jäkla irriterad på trafiken i Uppsala. Man bygger bara smalare och smalare gator så man får jämt stå och vänta på alla äckliga bussar. Och så 14 miljoner cyklister som kör lite som de vill och utan regler. Och alla bilister som inte kan gasa. Ibland undrar jag om det inte vore bättre om de som kör bil fick sitta på cyklarna och de som cyklar får sitta i bilarna istället.. Nee.. usch för uppsala-trafik. 

Alla hästarna inne inatt pga det dåliga vädret. Men så fort det blir bättre väder åker de ut igen. Vill ha dem ute så mkt som möjligt. Sliter så mkt på kroppen. Börjat tänka om när de kommer till att sälja "S". Min 3-åriga hingst. Får ivf inte vad jag vill ha för honom som marknaden är idag så kanske lika bra att låna ut honom som tävlingsponny och sedan sälja honom när han är värd mer? Sedan sa pappa att han tyckte jag skulle gå upp ännu mer i pris på honom, för om man kommer upp i pris så hamnar man på en helt annan målgrupp som lite mer är beredda att betala för kvalité och vet att kvalité kostar liksom. Så ska tänka lite mer på det tror jag.. folk skulle säkerligen skratta åt mig om jag lägger ut honom för 100 000-120 000kr men de skrattar inte om jag får honom såld så kanske värt att prova. Dessutom finns det ju god prutningsmån om man lägger ut honom för det liksom.. och är det något jag vet så är det att hästmänniskor kan betala det mesta för extra utstrålning, vilket "S" ju har i massor.

Sjukt taskig bild på honom men hade ingen annan på min dator.. :) 

// Ida