Bild 1) Min kisse Bus.

Bild 2) "S" som på söndag ska åka iväg och bli inriden. Tjejen som skulle ridit in honom egentligen hade trillat av på sitt jobb och fått typ en häst över sig (hon red in min "O" också). Så hon hade blivit medvetslös, fått hjärnblödning och brutit nyckelbenet så pass att hon tvingades till operation. Så hon skulle vara sjukskriven nu i 8 veckor tror jag. Sedan skulle hon ta emot "S" för tillridning och tävling innan han ska säljas. 

Bild 3-6) Min åring "R"

Bild 7) "O"

Bild 8) "O" och "S" ute i hagen :)

Bild 9) "W", lillprisen <3

Bild 10-12) Jobbet igår. 

  // Ida

Dagarna rullar på, alldeles för snabbt. På söndag är det fyra månader sedan F och jag gick skiljda vägar. 4 månader.. its crazy. Och känns fortfarande som igår korthuset föll. Fortfarande lika jobbigt att gå varje dag utan honom. Fortfarande så skär det i hjärtat och fortfarande fortsätter jag hoppas på att han ska ta kontakt. Och fortfarande tänker jag varje dag på att skicka honom fler meddelanden, för finns ju så mkt jag vill säga fortfarande. och fråga. I mitt huvud är man vänner, jag menar på riktigt riktigt, så även om den andra gör fel. Sårar. Så på något sätt så tar man sig genom det tillsammans, om båda är beredda att jobba på det. Man stöttar varandra och försöker sätta sig in i varandras situationer. Men om man bara går därifrån.. jag har väldigt starka teorier, och en enorm rädsla från min del, att jag helt enkelt inte var bra nog för honom. Att jag inte var så perfekt som han först trott och då var jag inget att ha.. och jag blev ersatt. Det eller så är han för envis eller bryr sig för mkt om vad alla andra säger. Eller rädsla för att bli sårad igen. Oavsett så är han för bra för det. Vilken av anledningarna det än är. Och jag önskar jag kunde prata med honom bara för en stund bara för att få reda på varför han egentligen bara vände ryggen och gick. Jag vill förstå. Så jag eventuellt kan gå vidare själv också. För just nu håller jag bara så hårt i honom fortfarande att ens sätta foten utanför dörren på dagarna känns mer som wasaloppet än att gå till jobbet. Varje dag. 

Som tur var så har jag mkt på jobbet. Mkt i stallet. Så hinner inte tänka så mkt alls just då. Är helgerna som är värst. När jag får lite tid över till mig själv liksom.. då kommer tankarna. Känslorna. 

Har länge haft en idé om att skriva ett brev till honom. Ett riktigt brev. Ett handskrivet. Och hoppas att han kommer läsa det, då vet jag ju ivf att han fått det liksom. Men jag venne ens om det är någon idé. Den enda anledningen till att göra det är för att han är värd att kämpa för, och jag saknar min bästa vän. Och det där lilla hoppet att han ska vela försöka förstå. 

Som sagt, förra helgen bestod av matförgiftning. Därför har viktnedgången faktiskt gått bra den här veckan :) Även om kroppen och själen varit helt utmattade. På det håller kroppen på att ställa om sig från snabba kolhydrater till långsamma, i och med att jag mest äter fullkorn numera. Vilket har lett till att den känns lite svagare än normalt och får lättare mjölksyra etc men det går väl över, I hope. 

Bestämt nu att om 10 kilo tänker jag göra boobjob. Hade hoppats att boobsen skulle gå ner tillsammans med resten av kroppen, lite grand ivf. Men verkar inte riktigt så. Och ärligt, är så jävla less på dem. Har ont i ryggen och axeln konstant och hittar aldrig några bra BHar som sitter bra och fungerar. Plus att jag jämt ser 10 kilo tyngre ut eller något eftersom kläderna blir som ett tält på mig. Om jag inte har superdupertajta tröjer jämt, men de vill jag inte såatte.. ne, de känns bara som om det är dags. Och nästa operation, vilket är mer en önskeoperation, skulle vara ögonen. Vill slippa glasögonen, som jag fått stå ut med sedan dagis typ. Fy fan vad jag hatar'rom.

Sprungit mkt på olika jobb i veckan. Igår var jag på hela fyra jobb, tre med syrran och sedan en med pappsing. Så fick jobba över lite också. Plus pappersarbete när jag kom hem och sedan stallet på det. Behöver jag säga att jag var helt slut sen? 

Syrran på jobbet:

Och så pappa för kvällsjobbet (JA, han har snott MIN keps som han konstant använder så jag aldrig kan ha den):

Fixar liten bildbomb i nästa blogginlägg tänkte jag :)

// Ida

Spenderat dagen i sängen. Blir väl inge jobb imorgon. Hatart. Vill inte ligga still för då tänker jag bara för mkt på allt skit. Bättre att hålla sig i rörelse tycker jag. Men men.. Lyckats få i mig nyponsoppa men blev illamående typ på en gång så tänker inte utmana ödet.

Blir väl till att sussa snart men ska se på sex and the city så länge huvudet orkar med.

// Ida

Precis vad man behöver efter en helvetesvecka. En helveteshelg med matförgiftning.

Kan inte låta bli att oroa mig dessutom för den där olyckan söder om stockholm. Sportbil, söder om stockholm och man i 30-årsåldern.. Im gettin really worried! Och har ingen möjlighet alls att ta reda på det. Hate it..

Nu ligger jag i sängen med katten och glor på teve. Huvudvärk från helvete, snurrig och med F-abstinens. But hey, it cant get any worse right?

// Ida

Life aint perfect. People make misstakes. Sometimes that coast them alot. And if you continue to make the same misstake over and over again you gonna loose everything. But some people actually learn from their misstakes, and those people gonna get somewhere in life and sometimes they even get second chances of makin things right.  

Prayin everyday thats true.

// Ida

Ligger ihopkrupen i soffan i tjocka mjukisbyxor, munktröja och strumpor under ett stort duntäcke och fryser så tänderna skakar. Snoret rinner, huvudvärk och mår allmänt dålig. Orkar fan inte vara sjuk. Har ingen att prata med, inget att kolla på på teven och ingen bok att läsa. Bara megatråkigt. A just det, katten ligger på mina fötter och hjälper mig hålla värmen också. Bläääää. 

Ändå varit ute och gjort stallet. Så det är ivf klart. Tog sin lilla tid dock eftersom jag segade asmkt men aa.. det är gjort. Sedan kommer en och kollar på "S" om ett par veckor. Känns som en stor framgång faktiskt. Men jag vill ju veta vem människan är liksom innan jag tar ut något i förskott. Och hon ska ju tycka om "S" också. Det är omöjligt att inte göra det egentligen men aaa.. dessa halvblodsmänniskor som alla ska ha dessa 2 meter stora halvblod som träningskompisar. Och sticker en häst ut, som "S" gör så är det svårt att få folk att se att han är minst lika duktig som alla dessa överdrivet stora halvblod. Verkar som om alla ska ha den perfekta hästen. Även om man bara tävlar LA/LA så ska man ha hästen med kapacitet för Grand Prix typ. Och så givetvis denna underbara kommentar i slutet: "max 30 000". Blir så fruktansvärt less på dessa annonser. Uppfödare ska tydligen ge bort hästar som någon slags gåva till alla "världsduktiga" ryttare därute som sitter och lunkar runt en LA bana bara för att folk inte vill betala för svensk kvalité. Nej, USCH! När jag själv började rida fick man ta vad som fanns att tillgå. Och den bästa hopphästen jag någonsin suttit på, som slog de stora hästarna med hästlängder, han var 157cm i manken och en korsning fjording/fullblod. Mer krut i en häst får man leta efter. Och hoppa kunde han. Som en liten gummiboll. 

Ne, nu ska jag försöka hitta på något annat att göra. Sjuk eller inte sjuk så orkar jag fasiken inte ligga still längre. 

// Ida

Livet går vidare.. men det är fortfarande lika jobbigt i själen. Finns inte så mkt att säga om idag. Stallet har gjorts men inte så mkt mer än det. Hade första sovmorgonen på länge imorse. Imorgon har jag utsläpp av diverse hästar. Varit en helt okej dag.. om man jämför med resterande dagar denna vecka menar jag. Men ligger ständigt en sorg över mig och ständig klump i halsen och två ton på axlarna. 

Plöjt genom vetenskapens värld, uppdrag granskning och ett par dokumentärer. Även städat sovrummet och mitt badrum och påbörjat vardagsrummet. 

Tyler Farr har släppt nytt album och egentligen tyckte jag inte om albumet sådär jättemkt, hade förväntat mig mer. Men den här låten fastnade jag för så enormt mkt.. påminner om känslan jag har efter F nu och allt. Storbölade första gången jag hörde den, kunde inte ens lyssna klart på den liksom..

// Ida